Annons
X
Annons
X

Fantasistaden där inget är förbjudet

USA Burning Man är festivalen som inte liknar någon annan. Under en vecka bygger 70 000 människor upp den alternativa fantasistaden Black Rock City i Nevadaöknen.

Givande. Du får ständigt små och stora presenter på Burning Man.

Givande. Du får ständigt små och stora presenter på Burning Man. Foto: Anders Pihl

Det är tre timmar sedan bussen Burner Express passerade Reno i norra Nevada. Sedan dess har vi gungat fram i ett av de vackraste ökenlandskap jag sett, där mjuka rostfärgade berg famnar öde dalar och vid ett tillfälle en lysande turkosfärgad sjö.

Marken blir allt torrare, de fåtaliga grästuvorna försvinner. Till slut färdas vi in i den ödsliga dalen Black Rock Desert. Vid horisonten stiger ett väldigt dammoln som rörs upp av 70 000 festande människor. Vi är framme vid Burning Man, en av USA:s största och mest mytomspunna festivaler.

Då bussen stannat tar en av festivalens volontärer emot oss nyanlända. Det är en ung kvinna endast klädd i balettkjol, kängor och små stjärnformade dekaler på brösten samt en piska i ett hölster. Hon förklarar barskt hur festivalens välkomstceremoni går till:

Annons
X

–  Jag vill att ni slår på gonggongen med pinnen här och därefter slänger er ner på marken och rullar runt i dammet.

Det är en order. Som vi lyder. När vi rullat runt i dammet får var och en av oss en stor kram och hälsningen:

–  Welcome home!

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Just då visste jag inte att denna kram och dessa ord skulle ges till mig av hundratals okända under den kommande veckan. Jag visste inte heller att uppmaningen att rulla runt i dammet var ändamålsenlig. Eftersom allt och alla på Burning Man ofrånkomligen täcks av en tunn hinna ljusgult damm är det lika bra att gnugga in sig i det och komma in matchen.

    Efter välkomstceremonin tar jag min resväska, som innehåller ett tält och 25 literflaskor vatten, och går i väg. Kring mig rullar de mest obeskrivliga fordon förbi. Bilar i form av jättefiskar, tempel, fartyg och lurviga kramdjur passerar.

    Burning Mans hundratals Art Cars skapas av deltagarna själva och sätter genast sin drömlika prägel på festivalen. En prägel som förstärks av allt annat som kommer i min väg. En cykel med tre meter höga hjul och en naken man högst upp. Ett gäng människor som verkar ha rymt från den senaste Mad Max-filmen dansar till ett band utklädda till björnar. En procession med gestalter klädda i spegelmasker och reflekterande dräkter tågar förbi.

    Runt årets upplaga av skulpturen The Man fanns musikscener och en labyrint med olika slags ljudkonstverk. Foto: Anders Pihl

    Vad är då egentligen Burning Man? Frågan är inte helt lätt att svara på. Ibland kallas evenemanget ”en konstfestival”, en inte särskilt uttömmande beskrivning av detta mångtydiga fenomen. Möjligen kan man säga att Burning Man är 70 000 människors försök att gemensamt skapa en annorlunda, tillfällig verklighet.

    Själva utgångspunkten är festivalstaden Black Rock City, som delvis liknar en vanlig stad. Mellan tälten och husvagnarna finns gator och torg, barer, kaféer, klädbutiker, bibliotek, gallerier, spa-center, föreläsningssalar och nattklubbar. Allt är hemmabyggen, uppförda av deltagare och arrangörer. Allt som ”säljs” i barer och butiker är gratis i denna pengalösa stad.

    Black Rock City är en gåvoekonomi. Du förväntas vara självförsörjande vad gäller vatten och basföda. Allt som du därutöver tar del av, inte minst upplevelser, får du som gåvor av andra deltagare, gåvor du kan återgälda när och hur du vill. Gåvorna är en av Burning Mans grundprinciper.

    Den halvmåneformade staden öppnar sig mot The Playa, en öppen yta på åtskilliga kvadratkilometer. The Playa är festivalens lekplats och en konstutställning i kolossalformat.

    Konstverken står ofta med hundratals meter mellan varandra. Att uppleva all konst på The Playa tar flera dagar, även med cykel.

    På The Playas mittpunkt finns också landmärket The Man, en tjugofem meter hög skulptur vars kommande öde redan finns inskrivet i festivalens namn.

    Maskerad. Burning Man är en salig blandning av konst, altruistiska ideal, överlevnadsexperiment och ren utlevelse. Mitt i allt också en jättemaskerad där inga svängar är för vida. Foto: Anders Pihl

    När jag satt upp mitt tält ger jag mig ut i Black Rock City. Jag besöker barer och kaféer, går på fest, ser uppträdanden och konserter av förvånansvärt hög kvalitet. Varje kvarter av staden lever sitt eget flödande liv.

    Vanliga festivaler har en huvudscen och ett program. Burning Man är snudd på oöverblickbart med oräkneliga parallella scener. Festivalprogrammet är en bok med 160 sidor finstilt text.

    –  Följ inte boken, följ hjärtat och gå dit du vill, menar Angela från Tyskland som jag börjar prata med på en fest.

    Hon är här med sin man för tredje gången och menar att Burning Man har förändrat hur hon lever, även hemma i Tyskland.

    –  Det handlar om människorna. Det känns som om jag hälsar på min verkliga familj här.

    Ögonblicken när man undrar om man verkligen drömmer blir många på Burning Man. Särskilt när solen gått ner och Black Rock Citys märkliga fordon far omkring i mörkret upplysta av glimmande neon.

    Liknande syner upplever jag även dagtid. Som när jag går på The Playa i en dammstorm och sikten bara är några meter. Någonstans i det vita hör jag Frank Sinatra sjunga ”Strangers in the night”. Efter några sekunder dyker konturen av ett piratskepp upp. På fördäck står en kapten och sjunger med i Sinatralåten för full hals innan ekipaget försvinner in i dammet igen.

    Många kommer hit för utlevelsen och fascinationen kring den. Burning Man är en moralisk frizon där inget är förbjudet (enda undantaget är att inte respektera samtycke.) I den meningen är festivalen en västerländsk motsvarighet till den latinska världens karnevaler.

    Brinner för konsten. Duane Flatmos och Jerry Kunkels berömda skulptur El Pulpo Mecanico kommer rullande och skjuter eldklot ur sina åtta rörliga armar. Foto: Anders Pihl

    Vore Burning Man ”bara” utlevelse skulle dock allt ha spårat ur för länge sedan. När man tagit emot tusen kramar och lika många ”welcome home” får det en viss verkan, även för den mest skeptiske.

    –  Jag trodde jag skulle hata det här stället, men jag hade helt enkelt fel. Jag lär definitivt återvända nästa år, säger Dwayne, som är i 50-årsåldern, arbetar som mäklare i Arizona och beskriver sig som ”stolt konservativ”.

    Efter en vecka med dammiga och händelsemättade dygn kommer festivalens final, det enda tillfälle då alla deltagare samlas på samma ställe. Vi tar oss till The Man och ställer oss i en enorm ring kring skulpturen. Efter långa ritualer med fyrverkerier och fackelbärare antänds The Man, som snart försvinner i dånande lågor.

    All annan eldbar konst på The Playa bränns också ner, före eller efter The Man. Känslan av ögonblickets förgängelse är stark. Hela den miljö vi sett byggas upp och har levt med under en vecka, all skönhet i konsten och allt arbete med den, är plötsligt borta.

    När den sista lastbilen lämnar Black Rock Desert finns inte ens en kapsyl kvar, i enlighet med Burning Mans kanske viktigaste princip: lämna inga spår.

    Sett till den öppensinnade kreativiteten och vänligheten som man översköljs av under sju dygn i Nevadas öken, är Burning Man USA från dess allra bästa sida.

    Anders Pihl

    Bilder: Ocensurerad erotik och andra världsarv

    svd.se

    Amerikanskt resemagasin hyllar Sverige

    svd.se

    Tips: Hippt och hett i flanörernas Florida

    svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Givande. Du får ständigt små och stora presenter på Burning Man.

    Foto: Anders Pihl Bild 1 av 4

    Runt årets upplaga av skulpturen The Man fanns musikscener och en labyrint med olika slags ljudkonstverk.

    Foto: Anders Pihl Bild 2 av 4

    Maskerad. Burning Man är en salig blandning av konst, altruistiska ideal, överlevnadsexperiment och ren utlevelse. Mitt i allt också en jättemaskerad där inga svängar är för vida.

    Foto: Anders Pihl Bild 3 av 4

    Brinner för konsten. Duane Flatmos och Jerry Kunkels berömda skulptur El Pulpo Mecanico kommer rullande och skjuter eldklot ur sina åtta rörliga armar.

    Foto: Anders Pihl Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X