Annons
X
Annons
X

Som ett Djungelboken i verkligheten

"Djungelboken" är högaktuell då 2000-talets version precis gått upp på biograferna. Klassikern får en att längta till Sri Lanka med landskap som i en filmkuliss, välkomnande folk och ett delikat kök. Lägg till ett sagolikt landskap och ett fantastiskt djurliv – det är lätt att förstå varför den som en gång rest till Sri Lanka återvänder.

(uppdaterad)

Foto: Christina Bild

Under en halv minut kommer vi upp i svindlande 60 kilometer i timmen. Sedan är det dags – igen – att bromsa och gira för en hund som ligger på vägbanan. Så raskt upp till 40, för att direkt bromsa in bakom en dieselstånkande risplog, där fem taniga män klämt ihop sig. En diskret tutning och så nästa omkörning. Att ta sig fram i Sri Lanka tar tid. Som tur är. För det är på och vid vägen man får uppleva singalesernas vardagsliv.

En makakapa sitter på ett betongfundament och sörjer sin påkörda kompis på andra sidan vägen.

Sedan det blev fred för fem år sedan har Sri Lankas regering satsat stort på två saker: obligatorisk skolgång och infrastruktur. Huvudlederna är numera släta och nyasfalterade, om än enfiliga utan trottoarer eller vägren.

Annons
X

I tittvänlig takt passerar vi sarongklädda män på cykel och kvinnor med matkasse i handen, bebis på armen och paraply som skydd mot både sol och regn. Unga män väntar på kunder vid sina tuktukar, skolbarn i kritvita uniformer kliver av lokalbussen.

Vi passerar småföretag där allt görs för hand: träsniderier, cementpelare, tegelstenar och virke. En makakapa sitter på ett betongfundament och sörjer sin påkörda kompis på andra sidan vägen.

På avstånd syns en vild elefanthjord, tempel och buddhastatyer skymtar förbi och invid vägen ligger oändliga risodlingar med ännu fler krökta ryggar. Allt mot en fond av en frodig grönska, så klorofyllrik att den sticker i ögonen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Byarna ligger tätt med sina bruna enkla lerkåkar och färgstarka större hus i lime, turkos, chockrosa och solgult. De som har lyckan att äga ett hus närmast vägen lever ofta, helt eller delvis, på att sälja det de själva odlar eller tillverkar.

    Framför husen dukas varorna upp, snyggt och prydligt. Ananas, bananer och mango, grönsaker, bönor och linser, cashewnötter, kryddor, buffelyoghurt och vildhonung.

    Flätade korgar, keramik och trasmattor. Vägens snabbmat består av en puttrande gryta med curry eller majskolvar och kokosnötter som törstsläckare.

    Kolonialromantik. Vackra Mount Lavinia Hotel har en spännande historia och är populärt för bröllop. Foto: Christina Bild

    Naturen har varit extra generös mot Sri Lanka. Det tropiska klimatet med jämn, hög värme och mycket regn är idealiskt för de flesta grödor, inte minst te, landets fjärde största inkomstkälla efter arbetskraftsexport, textil och turism. 1,5 miljoner människor jobbar inom teindustrin, och landets gamla namn, Ceylon, används fortfarande i tesammanhang.

    Förr dog två tre teplockare varje dag av ormbett, mest huggorm och kobra.

    Tebusken introducerades under senare delen av 1800-talet av engelsmännen, och framför allt i bergstrakterna är kullarna täckta av drygt meterhöga buskar i prydliga rader.

    Då och då ser man teplockare med traditionella redskap; den långa käppen och korg på ryggen. Ett slitsamt och farligt jobb som mestadels utförs av tamilska kvinnor.

    – Förr dog två tre teplockare varje dag av ormbett, mest huggorm och kobra. Men nu används kemikalier som skrämmer bort ormarna, berättar Nadel, som arbetar på teodlingen Pedro Estate i Nuwara Eliya.

    Området runt Nuwara Eliya är så naturskönt att det känns som en filmkuliss med gröna berg, djupa dalar och vattenfall. Genom landskapet skär en av världens vackraste tåglinjer, byggd av engelsmännen för att frakta hem det svarta guldet: tebladen.

    Nuwara Eliya är också det första stoppet på vår fyradagarstur med Unawatuna som slutdestination. Under vår första jetlagsneutraliserande dag i Mount Lavinia planerade vi resan i grova drag och lydde rekommendationen att boka en bil med chaufför.

    Höjdarjobb. Te som växer på höjder högre än 1 200 möh, som här i Nuwara Eliya, kallas high grow och är lättare och mer smakrikt. Foto: Christina Bild

    Vår chaufför Hewage rattar Maharanan med stadig hand, har koll på krogar och bankomater, bokar hotell och vet allt om landets politik, näringsliv och natur. På begäran spelar han också sin favoritmusik, det populära bandet The Gypsies. När cd:n tystnat ber vi inte om mer.

    Den ultimata privatchaufförslyxen blir tågresan mellan Nanu Oya och Ella. Hewage släpper av oss vid tågstationen inför avgång och möter vid ankomst så att vi kan njuta av den svindlande utsikten och resan utan att kånka på bagage. Dessutom är han genuint vänlig och försiktigt nyfiken precis som alla lokalbor vi möter.

    Vårt andra måste på resan är safari och vi väljer landets största nationalpark Yala, som har 44 olika däggdjur och 215 olika fåglar. Vår naturguide håller tillbaka förhoppningarna när vi skumpar in med jeepen i parken.

    Det har regnat mycket och varken leopard eller björn har synts till på dagar. Men vi har jaktlycka. Vattenbufflar, krokodiler, makaker, påfåglar, vildsvin, ”bambi-hjortar”och elefant passerar revy innan resan toppas (tror vi) av en svartbjörn som gräver hål med nosen precis vid vägen.

    På vägen ut, när det redan börjar skymma, kommer den ultimata jackpotten. En enorm leopard korsar snabbt vägen, precis framför jeepen.

    Strax därefter kommer nästa, som graciöst hoppar upp på en sten för att slicka tassarna medan vi sitter på första parkett. Nästan andlösa av upplevelsen åker vi ur parken, in i en solnedgång som exploderar av färger.

    Inskolning. Sedan fyra år är det obligatorisk skolgång i Sri Lanka. Utbildning och de vita skoluniformerna är gratis upp till gymnasienivå. Foto: Christina Bild

    Även om inlandet är det som gör Sri Lanka mest unikt lockas förstås många av de fina stränderna med surfing och dykning. Längs västkusten, från Fort Galle till Hikkaduwa, Ahungalla och Bentota, ligger byarna tätt med resorter, boutiquehotell och små B&B.

    Stranden är bred, oändligt lång och bitvis ödslig. I idyllliska Unawatuna, som korats till en av världens vackraste stränder av National Geographic, ligger småhotell vid vattnet. Inga stora hotell och höga hus.

    Frågan är hur länge det kommer att vara så. I Mirissa bygger Marriott just nu ett jättehotell, och nästa turistmål lär bli öns norra del som först nu börjar resa sig efter inbördeskriget.

    – Om några månader öppnar vi ett hotell i Jaffna. Det är en helt annan kultur där, andra djur, vackra stränder och korallrev, berättar receptionisten på femstjärniga Cinnamon Lodge hotel i Habarana.

    Det känns nästan som om Sri Lanka är i samma läge som Kuba. Om sju år har alla 16-åringar gått minst nio år i skolan – och redan nu vill få unga ägna sig åt hantverk, teplockning och risodling.

    Turismen har ökat med 32 procent bara i år, och i takt med pengaflödet kommer turistkartan att ritas om. Det är bara en fråga om hur fort det går.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Christina Bild Bild 1 av 6
    Foto: Christina Bild Bild 2 av 6

    Världsarv med vy. Klättringen upp till ruinen på Lion Rock i Sigiriya frestar på i den höga luftfuktigheten men är väl värd besväret.

    Foto: Christina Bild Bild 3 av 6

    Kolonialromantik. Vackra Mount Lavinia Hotel har en spännande historia och är populärt för bröllop.

    Foto: Christina Bild Bild 4 av 6

    Höjdarjobb. Te som växer på höjder högre än 1 200 möh, som här i Nuwara Eliya, kallas high grow och är lättare och mer smakrikt.

    Foto: Christina Bild Bild 5 av 6

    Inskolning. Sedan fyra år är det obligatorisk skolgång i Sri Lanka. Utbildning och de vita skoluniformerna är gratis upp till gymnasienivå.

    Foto: Christina Bild Bild 6 av 6
    Annons
    X
    Annons
    X