Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Utrensning Existentiella val i krigstid

Hur långt kan viljan att överleva driva en utsatt kvinna i en värld av våld? Sofi Oksanens kammarspel om två estniska kvinnors liv fokuserar en försummad aspekt av andra världskriget.

Utrensning

Författare
Genre
Prosa
Förlag
364 s. Albert Bonniers Förlag

(Puhdistus) Övers: Janina Orlov

Bland årets nominerade till Nordiska rådets pris hittar vi både Steve Sem-Sandbergs ”De fattiga i Łódź” och Sofi Oksanens ”Utrensning”. Trots att vi redan hunnit ett tiotal år in i ett nytt sekel verkar vårt intresse för 1900-talets stora krig inte ha minskat.

Som historikern Timothy Snyder skriver i en artikel i Arena har andra världskriget blivit den europeiska etikens hörnsten. Han framhåller därför vikten av att fördjupa vår kunskap om hur kriget verkligen gestaltade sig, och betonar bland annat hur både Förintelsen och Europas andra stora massmord i högre grad än vi i allmänhet tänker oss hade östra Europa som skådeplats. ”Europas geografiska, moraliska och politiska mittpunkt under massmordens tid var östra Europa, framför allt Vitryssland, Ukraina, Polen och baltstaterna”.

Både ”De fattiga i Łódź” och ”Utrensning” har östra Europas öde under andra världskriget i fokus. Men där Sem-Sandbergs utgångspunkt är det dokumentära vill Oksanen (liksom i debuten ”Stalins kossor”) främst lyfta fram parallellerna till vår egen tid, och det existentiella och politiska valet i alla tider. Hur långt viljan att överleva kan driva människan, även när ens val skapar ett liv som knappast kan vara värt att leva. Oksanen fokuserar på kvinnorna, deras utsatthet i en värld av våld, och den hänsynslöshet som frigörs när en människas kropp blir henne främmande.

Annons
X

”Utrensning” delar sig i två. Kärnan är ett tätt kammarspel med två aktörer, den gamla Aliide som lever ett lugnt liv i sin stuga på den estländska landsbygden, och den unga främlingen Zara som oväntat dykt upp hos henne. Vad har de två gemensamt, och är de varandras vänner eller fiender?

I övrigt består romanen av tillbakablickar över de båda kvinnornas liv. Gradvis lär vi känna dem, och får samtidigt se glimtar av Estlands 1900-talshistoria. Oksanen styr skickligt våra sympatier så att nya scener i kammarspelet hela tiden färgas av vad vi fått veta om kvinnornas bakgrund. Detaljrikedomen i miljöbeskrivningen ger det som sker i Aliides stuga en stark känsla av realism, som gör att man köper mer av intrigens melodramatiska vändningar än man annars skulle.

”Utrensning” tecknar den estländska befolkningens öde under 1900-talet, visar hur de politiska förhållandena påverkar själva identiteten:

”Aliide skulle aldrig kunna berätta sin egen familjs historier för Talvi, dem som hon hade hört av sin mamma, som hon själv hade somnat till på julnatten när hon var barn. Hon skulle inte kunna berätta någonting om det hon själv hade vuxit upp med, eller hennes mamma, mormor och mormors mor. Sin egen historia brydde hon sig inte om att berätta, men alla de andra, alla de historier som hon vuxit upp på. Hurdan skulle en sådan människa bli, som inte hade gemensamma historier med sin mamma, inga anekdoter, inga vitsar?”

”Utrensning” är ett spännande melodrama, och som sådant fördjupar det kanske inte framför allt vår kunskap om andra världskriget, däremot väcker romanen intresset för att lära sig mer om en alltför försummad aspekt av det.

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X