Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Europas i särklass farligaste underskott

FOLKETS RÖST Säg EMU och risken är stor att få en olycksbådande statistikspya i ansiktet. Men av alla siffror som just nu virvlar genom luften finns det en som borde skrämma EU:s ledare mer än någon annan.

Kris, kris och åter kris. Det krävs inget långt gånget Google-missbruk för att snappa upp att det är något tjall med ekonomin i Europa. Till alla redan kända problem kan vi nu lägga ytterligare ett: vanligt folk kan inte räkna.

I veckan gick ett antal svenska pensionsbolag, banker och myndigheter ut i en debattartikel och varnade för alarmerande brister i räknekunskaperna hos vuxna i Sverige och i andra länder.

Många har svårt att göra enkla beräkningar och ta till sig information om finansiella produkter och tjänster, konstaterade gruppen som lanserat ett motmedel i form av utbildningsprojektet Gilla din ekonomi.

Annons
X

Kanske kan räknebussen ta en tur förbi nästa EU-toppmöte. För om finansfärdigheterna hos den så kallade mannen på gatan upplevs som ett bekymmer så borde oron vara ännu större för hur det är ställt med mattekunskaperna i Bryssel.

Cirkusen runt EFSF är det färskaste exemplet. Sällan har väl så många miljoner människor satt sitt hopp till något så obegripligt. Hur mycket det än knattrades på miniräknare runt om i Europa kom horden av välbetalda bankekonomer fram till att denna fond innehåller runt 250 miljarder euro efter att olika nödlån betalats ut. Ändå hävdade EU:s toppar att den rätta siffran är 1000 miljarder euro.

Förklaringen är en snilleblixt som hade gjort Lehman Brothers vassaste subprimehjärnor avundsjuka: en räddningsfond som till stor del bygger på belånade garantier från de som ska räddas. Det är lika trovärdigt som om Pang Da och Youngman hade finansierat sitt köp av Saab med ett lånelöfte från en nystartad bank ägd av Saab.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Antalet personer på finansmarknaden som gick på denna fint: noll. Räntan på Italiens statsobligationer har under veckan fortsatt att stiga.

    Detta bakslag är förstås inget mot det som Greklands premiärminister Giorgos Papandreou bjöd på.

    Enligt den grekiska mytologin fick den första kvinnan, Pandora, en ask som hon blev tillsagd att aldrig öppna. När nyfikenheten blev för stor och locket åkte av flög alla världens olyckor ut. Pandoras ask är sedan dess en beteckning på sådant som mår bäst av att förvaras på behörigt avstånd från dagsljus. Kanske kan den döpas om till Papandreous ask.

    Med hotet om en grekisk folkomröstning lyckades han nämligen släppa ut EU:s mest förbjudna fråga ut i det fria: vad tycker folket?

    Under de senaste tre åren har EU börjat framstå mer som en hemlighetsfull hedgefond än ett politiskt projekt. De stora strategierna har dragits upp i en snäv krets av utvalda statschefer och tjänstemän från centralbanken ECB och internationella valutafonden IMF.

    I Europa har de folkomröstningar som hållits i EU-frågor varit traumatiska för eurokraterna. Medborgarnas ovilja att rätta in sig i leden har flera gånger hotat hela samarbetet, och om resultatet blivit fel har omröstningarna gjorts om tills dess att folket valt rätt.

    Den senaste tiden har det gått undan. Enligt det nya regelverk som är på väg kommer EU-kommissionen bland annat att kunna förhandsgranska och ha synpunkter på de olika medlemsländernas budgetar innan de klubbats i respektive parlament. Folkvalda i alla länder, ni kan gå och fika.

    EU är i snabb takt på väg mot en gemensam ekonomisk politik. Men utan gemensamt beslutsfattande.

    I denna nya regim är det istället de länder som lånat ut pengar som i praktiken håller i pekpinnen, framförallt Tyskland. I skolbänkarna hukar de länder som har lånat. Det är lätt att raljera över Grekland, men det är bäddat för problem när Papandreou pressas att genomföra åtgärder som beslutats i Berlin och Paris snarare än i Aten.

    Det ska inte uteslutas att dessa stater får för sig att kräva inte bara en ekonomisk utan en fullfjädrad politisk union, styrd av den avdammade gamla demokratiska principen en man en röst. Det skulle kunna ändra spelplanen.

    I krisländerna Italien, Spanien, Grekland, Irland och Portugal bor sammanlagt cirka 135 miljoner människor. I det alltmer ekonomiskt pressade Frankrike 65 miljoner. Tyskland har 82 miljoner invånare. Upplagt för slitningar med andra ord.

    Men det finns en annan siffra som sannolikt oroar euroeliten ännu mer: 76 procent. Så stor andel av de tyska väljarna var enligt en opinionsundersökning i september emot att skjuta till mer kapital till EFSF.

    Det är naturligtvis den verkliga förklaringen till varför Angela Merkel & Co valde att pumpa upp fonden med mer luft än pengar. Om marknaden drabbades av dödsångest inför en eventuell folkomröstning i Grekland går det knappt att föreställa sig vad som skulle hända om någon fick för sig att fråga tyskarna om deras åsikt.

    Det största hotet mot euron består inte av några tusen miljarder euro i statsskuld eller budgetunderskott. Betydligt allvarligare är det demokratiska underskottet. Utan en solid grund i form av folkligt stöd hjälper i längden inga tjusiga ekonomiska överbyggnader oavsett om de kallas EFSF, ESM eller något annat.

    Ur ett enögt marknadsperspektiv vore kanske det snabbaste sättet att rädda euron att helt avskaffa demokratin. I själva verket ligger nog den enda räddningen i att göra precis tvärtom.

    Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör.

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X