Annons
X
Annons
X
Världen
Analys

Teresa Küchler: EU kan införa ”nödbroms” för bidrag till utlänningar

(uppdaterad)

David Cameron måste övertyga alla EU-länder att gå med på att britterna slipper betala barn- och bostadsbidrag till utländska arbetare. Hans senaste drag är att inte rakt ut be om undantag från EU-reglerna om fri rörlighet, utan ”bara” om att få peta in en liten bromsmekanism i regelboken. Det kan gå hem.

David Cameron och Donald Tusk.

David Cameron och Donald Tusk. Foto: Eric Vidal/AP

BRYSSEL David Cameron ställde i förra veckan in besök i både Danmark och Sverige för att i stället resa på blixtvisit till EU-kommissionen och EU-parlamentet i Bryssel. På söndagen träffar han Donald Tusk, ledaren för det tredje ”benet” i EU-apparaten, Europeiska rådet, alltså de 28 medlemsländernas stats- och regeringschefers forum.

Cameron har inte mer än tre veckor på sig att förhandla med EU-institutionerna, och försöka få igenom en rad krav på nästa EU-toppmöte, den 18–19 februari.

Med löften från Bryssel om undantag från delar av EU:s finanspolitik, invandringsregler och den fria rörligheten på fickan vill Cameron nämligen övertyga det brittiska folket att rösta ja i en kommande folkomröstning om Storbritanniens EU-medlemskap. Det var han själv som utlovade omröstningen, i ren panik över väljarflykten till det EU-fientliga partiet Ukip.

Annons
X

Men undantagen är mycket kontroversiella. Framför allt så är det ett krav på att utländska arbetstagare i Storbritannien under fyra år ska förnekas olika välfärdsförmåner, som barn- och bostadsbidrag, som förbistrar dialogen med Bryssel och de andra EU-länderna.

Premiärministern har särskilt pekat ut polacker som stora bidragsmottagare, och sagt att det var ett monumentalt misstag att öppna dörrarna för arbetare från Central- och Östeuropa, som sänder generösa, brittiska barnbidrag till sina hemländer. Detta vill han stoppa.

Men premiärministerns förslag, att en polack, svensk eller spanjor som jobbar och betalar skatt i Storbritannien inte ska åtnjuta samma skattefinansierade välfärdsförmåner som sina brittiska kollegor, bryter mot en av EU-samarbetets tyngsta principer: att invånarna ska kunna röra sig fritt och jobba på samma villkor inom hela EU.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Polen har mycket riktigt kallat förslaget olagligt och diskriminerande, och hotat att lägga veto mot det. Och för att Cameron ska få igenom undantagen så måste alla 28 EU-länder gå med dem – även Polen.

    Dessutom så kan undantagen behöva inkluderas i EU-fördragen, som man då alltså måste riva upp och skriva om. Och det är lättare sagt än gjort.

    På ett eller annat sätt måste man gå Cameron tillmötes.

    Det tog tio år av långa förhandlingar och gräl samt fem misslyckade folkomröstningar att få Lissabonfördraget, EU:s regelbok, på plats, och ingen har lust att börja peta i den texten igen.

    Men EU har inte heller råd att förlora ett så stort och mäktigt medlemsland som Storbritannien, och dessutom så är man livrädd för att britternas exit – Brexit – utlöser ett lämmeltåg med andra EU-länder som följer med ut. Så på ett eller annat sätt måste man gå Cameron tillmötes.

    Presentationen är därför viktig. Kallar man Camerons krav för fördragsförändring och ett avkall på EU:s grundläggande principer, så måste både Brysselinstitutionerna och de forna östeuropeiska länderna, särskilt Polen, säga blankt nej.

    Men kallar man i stället Camerons krav för en ”smärre justering” eller ”tillägg” till fördraget, så kan det gå bra. Den förre basen för Europeiska rådet, Herman Von Rompuy, lyckades år 2011, då eurokrisen rasade, krångla sig förbi det faktum att det krävdes en fördragsändring för att anta nya, hårda ekonomilagar, med att kalla ingreppet för ”en liten protokolljustering”.

    Både Cameron och Bryssel säger nu att man istället för att riva upp den fria rörlighetens fundament kan införa en ”nödbroms” för bidrag, som regeringen i London får lov att dra i när den kan bevisa att EU-migranterna tynger ner landets välfärdssystem alltför hårt.

    Det är ett genialiskt förslag. Med en nödbroms kan Cameron säga att han får lov, om så krävs, att förneka EU-migranter bidrag. EU-kommissionen kan säga att den högtidlighållit principerna om jobb på samma villkor för alla arbetare i EU, eftersom nödbromsen bara gäller i exceptionella fall. De forna östeuropeiska länderna kan säga att de inte lät sig degraderas till andra klassens arbetare i förhandlingarna med Cameron. Alla vinner.

    Nödbromsen då? Den kanske aldrig behöver användas. För att dra i den i framtiden så måste nämligen en brittisk regering, enligt det förslag som idag ligger på bordet, återigen få med sig de andra 27 länderna kring om, när, hur och hur länge den ska aktiveras. Men då har kanske britterna redan röstat ”rätt” i folkomröstningen och valt att stanna i EU.

    Annons

    David Cameron och Donald Tusk.

    Foto: Eric Vidal/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X