Annons
X
Annons
X
Scen
Krönika

Lars Ring: Ett teaterår med gräl och ständig rörelse

Kulturåret 2016
”Hedda Gabler” med Electra Hallman.

”Hedda Gabler” med Electra Hallman. Foto: Sören Vilks

2016 var ett turbulent teaterår: ett stort gräl om en inställd pjäs på Riksteatern, nya chefer, experimentella grupper, filmteknik på scenen samt en framgångsrik Bergmanfestival.

Teateråret 2016

Det rör på sig. Efter en räcka mycket framgångsrika år som teaterchef på Uppsala stadsteater övergick Linus Tunström till att bli fri regissör, dock knuten till Kulturhuset Stadsteatern. Petra Brylander tar över en välskött teater. Pontus Stenshäll har vässat repertoaren på Göteborgs stadsteater än mer, och också vidgat perspektivet till att bli mer europeiskt och politiskt.

Anna Pettersson tar över ledningen av Strindbergs Intima teater där Ture Rangström under en rad år med engagemang och envishet slagits för att få rimliga anslag. Anna Pettersson med sina utforskningar av Strindberg och Ibsen kommer att bli en perfekt chef för den lilla teatern som dock behöver rejäla höjningar av sina medel för att nå ut och dessutom kunna satsa konstnärligt, värdigt titanen August.

Det är en gammal sanning att en given teaterpublik från en utbildad medelklass inte existerar. En trogen stampublik saknas. Att fylla stora scener är idag ett stort problem. Dramaten lyckades med sin Bergmanfestival att skapa en blandning av nytolkad psykologisk realism och intressanta gästspel. Även om man saknar att festivalen inte redovisar linjen Strindberg-Bergman-Norén blev helheten, med sina ofta tyska expressionistiska anslag lyckad. En återgång till en konstnärligt stark, själslig interiördramatik.

Annons
X

Under året blev Ada Berger chef för Unga Dramaten vilket innebär en bra fortsättning på den djärva och anarkistiska grund Agneta Ehrensvärd lagt.

Nina Rudawski, Lisette Pagler, Maria Salah, Elin Skarin och Paula Sundberg i ”Tjärdalen”. Foto: Markus Gårder

Riksteatern med vd Magnus Aspegren och Måns Lagerlöf, konstnärligt ansvarig, har under året haft flera stora framgångar: ”Tjärdalen”, ”Fäboland”, ”Dagbrott”, ”Skimrande vatten”. Misslyckandet att föra pjäsen ”Främling” av Gertrud Larsson till premiär var desto mer tråkigt. Det är beklagligt att ledningen efter intern oreda inte lyckades rädda iscensättningen, särskilt som en pjäs om just Bert Karlsson kan formulera och sammanfatta samtidsandan.

Rent tekniskt har filmkameran blivit en medaktör på scenen. Mängder av iscensättningar har filminslag, som närbilder, som ironier, som möjligheter att spräcka fiktioner och lägga till under- och övertexter. Mest effektivt var greppet hos Anna Pettersson och hennes subtila ”Hedda Gabler” samt hos Pontus Stenshäll och dennes storskaliga tolkning av ”Mephisto”. Teatern leker med det nya filmmediet lika ivrigt som när vridscenen kom, ibland blir det mycket film på bekostnad av scenisk närvaro men ännu är det en effektiv distanseringseffekt.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Mephisto” med Fredrik Evers. Foto: Ola Kjelbye

    Några engelska pjäser har fått komma upp på repertoaren efter år av tyska influenser. Nya generationer är på gång. Ännu en gång blir begåvningar från teatergrupper chefer för institutionsteatrarna. Integrationen vinner sakta men säkert mark. rader av andragenerationssvenskar erövrar scenerna. Flera gruppteatrar är ovanligt starka – som Galeasen och Turteatern – där för övrigt Nils Poletti fick SvD:s Thaliapris 2016 för sina anarkistiskt politiska iscensättningar.

    Flera regionteatrar, som Örebro länsteater under Michael Cockes ledning, imponerar med sina vassa repertoarval. Även om antalet stora uppsättningar minskat över lag. Urholkningen av anslagen är tydlig. En uppräkning av anslagen till regionerna är en demokratisk fråga.

    Kulturhuset Stadsteatern har satsat mycket på det nordiska men också just på decentralisering. Man har öppnat en Vällingbyscen och satsar på en Kretsteater som ska turnera förorterna runt. Fri scen, ledd av Olof Hanson, utövar en viktig kulturpolitisk funktion genom att ta in gästspel från hela landet.

    Våren 2017 blir det åter Scenkonstbiennal, Norrköping står denna gång som värd. Den som sett många av de iscensättningar som teatrarna nominerat kan inte annat än att häpna över alla blandformer som existerar på scenen: dans, performance, nycirkus och musikteater. Svensk teater må sakna resurser men tveklöst rör den på sig.

    Annons

    ”Hedda Gabler” med Electra Hallman.

    Foto: Sören Vilks Bild 1 av 3

    Nina Rudawski, Lisette Pagler, Maria Salah, Elin Skarin och Paula Sundberg i ”Tjärdalen”.

    Foto: Markus Gårder Bild 2 av 3

    ”Mephisto” med Fredrik Evers.

    Foto: Ola Kjelbye Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X