Annons
X
Annons
X

”Ett nationellt institut mot dopning behövs”

Mer utbredd dopning bland gymbesökare och motionärer, gör att vi bör lyfta blickarna utanför elitidrottens ramar. Det är dags att på nytt aktualisera frågan om att skapa en fristående Nationell Antidopningsorganisation (NADO), skriver Saila Quicklund (M).

På Friskis & Svettis sker slumpmässiga dopningstester.

På Friskis & Svettis sker slumpmässiga dopningstester. Foto: Lars Pehrson

DEBATT | DOPNING

Problemet med dopning har idag växt utanför elitidrottandet, där runt 15 procent av all kosttillskott som säljs på nätet innehåller steroider. Att användningen av anabola steroider förekommer nu allt mer bland vanliga motionärer, gör dopingfrågan mer till ett folkhälsoproblem än bara ett idrottsproblem. Majoriteten av alla dopningsfall i Sverige upptäcks bland styrketränande motionärer. Trots det riktas bara runt 10 procent av alla 3 000 tester som genomförs i Sverige, mot denna grupp. En oroande trend är att nu även kvinnor börjar synas i statistiken. Det är dags att man inom antidopningsarbetet tar ett bredare grepp.

Det internationella antidopningsarbetet har i min mening, aldrig stått starkare än idag. Inom ramen för organisationen World Anti-Doping Agency (WADA) har världsantidopingkoden, World Anti-Doping Code (WADC) utvecklats, där de idrotter och länder som är anslutna till WADA, ska följa koden. Sedan OS i Aten 2004, måste varje deltagande nation skriva under koden för att få delta. Tillkomsten av WADC har lett till att man inom ramen för FN-organet UNESCO har enats kring en internationell dopingkonvention. Den nyligen bekräftade avstängningen av hela det ryska friidrottslandslaget sänder också en viktig signal att världsidrotten tar antidopningsarbetet på högsta allvar.

År 2011 presenterades den statliga utredningen ”Antidopning Sverige – En ny väg för arbetet mot dopning”. Där föreslogs det att man skulle undersöka möjligheten att bilda en fristående nationell antidopningsorganisation. Detta med ett delat ansvar mellan staten och idrottens centrala organisation. Utredningen kom till många relevanta slutsatser.

Annons
X

Utredningen lyfter fram två huvudsakliga anledningar till en fristående nationell antidopningsorganisation. En anledning är att det i Världsantidopningskoden, inte finns något krav på att idrottens antidopningsarbete ska ligga utanför själva idrottsrörelsen, vilket skulle kunna leda till att exempelvis en elitidrottsutövares misstänkta missbruk, inte utreds eller bestraffas. Just detta har enligt utredningen föranlett bildandet av en fristående nationell antidopningsorganisation i bland annat Danmark, Norge och andra euroepiska länder.

En annan anledning att skilja antidopningsverksamheten från Riksidrottsförbundet (RF), är att Europarådskonventionen mot dopning inom idrott, pekar på att all organiserad idrott omfattas av antidopningkonventionen, vilket inte är fallet med Sverige. En idrott som inte är ansluten till RF, omfattas inte av någon statligt understödd antidopningsverksamhet, trots att idrotten verkar under ett internationellt förbund som har undertecknat Världsantidopningskoden.

Sverige omfattas idag av två internationella konventioner mot dopning inom idrotten, staten anslår idag betydande bidrag till idrottens antidopningsverksamhet. Under 2016 anslår staten 30 miljoner kronor inom ramen för statens stöd till idrotten, för just denna verksamhet.

Svenskt antidopningsarbete har under lång tid kännetecknats vid av en person. Arne Ljungqvist har varit tongivande inom internationellt antidopningsarbete, från en början i sin roll som bland annat vice ordförande inom Internationella Friidrottsförbundet, till Internationella Olympiska Kommittén, dess medicinska kommitté, samt vid framkomsten av World Anti-Doping Agency (WADA), som inom idrotten har det övergripande ansvaret inom idrotten att utarbeta dopningslistan. Just nu arbetar Ljungqvist inom ramen för sin stiftelse (Arne Ljungqvist Foundation) med att skapa världens första professur inom dopning, med säte på Karolinska Institutet. Detta välkomnar jag.

Arbetet mot doping i samhället bör helt klart lyftas upp på akademisk nivå. Därför är det viktigt att ett oberoende antidopningsinstitut knyts nära den akademiska forskningen, samt att man behöver driva ett aktivt upplysningsarbete i samarbete med gym och friskvårdsanläggningar och även koppla det till idrottsundervisningen i skolan.

För oss moderater är idrottsrörelsens frihet och självständighet viktig. Idrottens trovärdighet är avgörande för statens tilltro till just dessa ideal. En idrottsrörelse som enligt den genomförda statliga utredningen, också önskar att en fri och självständig antidopningsorganisation bildas. Detta under ett gemensamt ansvarstagande mellan staten och idrottsrörelsen. Det är nu dags att vi på nytt aktualiserar frågan om en fristående nationell dopingorganisation (NADO).

Saila Quicklund (M)

riksdagsledamot, idrottspolitisk talesperson

Saila Quicklund Foto: Henrik Montgomery/TT

Annons
X

På Friskis & Svettis sker slumpmässiga dopningstester.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

Saila Quicklund

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 2
Annons
X
X
X
X
Annons
X