Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Spår Ett mästerverk av Sundström

ÖVERGREPP 2004 avslöjade ”Kalla fakta” hur två män utvisats till Egypten, där de utsattes för tortyr. Lena Sundströms bok om reportaget är ett journalistiskt mästerverk, skriver Sam Sundberg.

Lena Sundström, författare och journalist.

Lena Sundström, författare och journalist. Foto: OLA KJELBYE

Spår

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
377 s. Natur & Kultur

En eftermiddag i december 2001 grips Ahmed Agiza och Mohammed Alzery i Sverige, ett land de sökt sig till för att undfly förföljelsen i hemlandet Egypten. De förs till Bromma flygplats där maskerade män skär sönder deras kläder, kör upp stolpiller för att de ska hålla sig lugna samt sätter på dem overaller, huvor och handfängsel. Sedan kedjas de fast i golvet på ett Gulfstreamplan. När deras juridiska ombud i Sverige blir klara över vad som hänt befinner sig Agiza och Alzery redan i fängelsehålor i Kairo där de torteras av Mubaraks säkerhetstjänst. Två år senare börjar en trio undersökande journalister på ”Kalla fakta” gräva i affären. De famlar sig fram genom de lögner, rökridåer och maskade handlingar som politiker och tjänstemän sprider omkring sig. De spårar misstänkta flygplans färd över världen och forskar i amerikanska företag som gör hemliga affärer med CIA. De jagar källor.

Lena Sundström skriver reportage om reportaget, och hon gör det med stil och skärpa i den litterära reportagestil som en gång i tiden kallades för new journalism. Med andra ord beskriver hon dialoger, händelser och tankekedjor med en skönlitterär författares precision vilket gör tungviktsjournalistiken både lättläst och fängslande.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ett problem med genren är att texterna ofta inte bara liknar, utan faktiskt slår över i, skönlitteratur på grund av att skribentens stil kräver ännu fler detaljer, tankar och pratminus än vad hen lyckas belägga i sin research. Det luktar ofta hittepåjournalistik som må vara underhållande men sällan känns vederhäftig.

    Annons
    X

    Med Lena Sundström får jag emellertid aldrig känslan av att hon skarvar. Hon har haft ett stort material att arbeta med – videoinspelningar, bandupptagningar, protokoll, anteckningar samt djupintervjuer med ”Kalla fakta”-journalisterna Sven Bergman, Fredrik Laurin och Joachim Dyfvermark – och det är med journalistisk flit och öga för detaljer hon gör historien mänsklig och spännande. ”Spår” är, kort sagt, ett journalistiskt mästerverk.

    Fallet Agiza och Alzery är tolv år gammalt, men boken är likväl brännande aktuell i skenet av dagens debatt om pressfrihet. Det är också en hyllning till den grävande journalistiken och det monomana slitet för en viktig story – det är fint att journalister får vara hjältar ibland, att vi påminns om vad skickliga, orädda journalister kan åstadkomma när det, sällsynt nog, finns resurser.

    Men trots att de avslöjar hur Agiza och Alzery offrats, och de två männen går fria, är slutet inte precis lyckligt. Det är en i grunden sorglig bok om ett otäckt myndighetsövergrepp, en illustration av hur lågt demokratiska länder sänkt sig i kriget mot terrorismen.

    Lena Sundström riktar hårda anklagelser mot Göran Persson, Thomas Bodström och de andra som duckat ansvar för sitt agerande, men även mot den nuvarande regeringen som framhärdar i att dölja förhållandena kring avvisningen och oviljan att följa upp hur den diplomatiska garantin efterlevdes i Egypten.

    Svenska regeringsrepresentanter har ignorerat kallelser från den EU-kommitté som utrett CIA-flygningarna och när oberoende människorättsorganisationer har försökt kartlägga europeiska länders inblandning i flygningarna har alla utom tre lämnat ut information. Sverige vägrar.

    Boken är också en vädjan, ett rop efter civilkurage hos politiker och tjänstemän. Ett rop på fler läckor som värnar medmänskligheten i den svenska samhällsapparaten. Lena Sundström konstaterar att ett enda vältajmat telefonsamtal från någon inblandad till en journalist eller advokat hade kunnat rädda två flyktingar från ett fasansfullt öde. Men alla tittade ner i sina skrivbord. Hukade för påtryckningarna. Följde sina order.

    Det land där sådant här sker utan att någon slår larm är ett kallt, kallt land. Och det land där sådana här övergrepp kan avslöjas utan att någon inblandad ställs till svars kan inte kallas rättsstat utan att man sätter en stor, svart asterisk efter ordet.

    Annons
    Annons
    X

    Lena Sundström, författare och journalist.

    Foto: OLA KJELBYE Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X