Annons
X
Annons
X

Erkännande kan bana väg för fred

Regeringars beslut att erkänna Palestina banar väg för en bättre framtid för oss alla. Att det israeliska Labourpartiet har valt att stödja Netanyahus destruktiva strategi är skamligt, skriver Avraham Burg, tidigare talman i Knesset.

Stannar vi vid dagens enstatslösning dömer vi både 
israeler och palestinier till en fortsatt verklighet 
dominerad av våld, död och förstörelse, skriver 
Avraham Burg.

Stannar vi vid dagens enstatslösning dömer vi både israeler och palestinier till en fortsatt verklighet dominerad av våld, död och förstörelse, skriver Avraham Burg. Foto: YVONNE ÅSELL

BRÄNNPUNKT | PALESTINSK STAT

Israel har blivit en demokrati som saknar lika rättigheter för alla invånare, nationaliteter och grupper.
Avraham Burg

I israeliska medier kunde jag nyligen läsa att oppositionsledaren, tillika ledaren för Labourpartiet i Israel, min gode vän Isaac Herzog, hade kontaktat Sveriges statsminister Stefan Löfven för att kritisera den svenska regeringens mycket viktiga beslut att erkänna en palestinsk stat. I många år var jag själv medlem i Herzogs parti; jag representerade dem i Israels parlament Knesset och på dess mandat tjänstgjorde jag som Knessets talman. Till min besvikelse så har den inriktning Herzog drivit under flera år gjort det omöjligt för mig att stödja partiet. När de numera aktivt stöder en fortsatt ockupation och de fruktansvärda konsekvenser denna leder till tvingas jag i stället att reagera mot den politiken.

Herzog och andra säger att ett erkännande av en palestinsk stat är ett ”unilateralt” steg som hotar chanserna för fred. Jag tror i stället deras motstånd mot erkännandet är det verkliga hotet eftersom det skapar en framtid där ockupationens orättvisor bara fortsätter.

Annons
X

Det finns definitivt unilaterala element i den israelisk-palestinska konflikten, men sanningen är att de flesta av dem kan tillskrivas Israel. Att säga något annat är att förtränga verkligheten. Palestinier lever sedan 50 år under israelisk ockupation utan någon som helst bilateral överenskommelse. Med våld annekterar Israel ytterligare territorium, expanderar bosättningar, man spärrar av och fortsätter dela upp det palestinska territoriet, man hindrar palestinierna från att kunna röra sig fritt. Att fördriva människor från sina hem, att hindra civila från att protestera, att spärra in människor utan rättegång och att genomföra nattliga militära räder mot hela samhällen är alla exempel på hur Israel använder sin makt till unilaterala steg mot den maktlösa palestinska befolkningen. Exempel som varje dag påminner om den koloniala verklighet som härskat i de palestinska territorierna i årtionden. Israel, som berömmer sig om att vara ”den enda demokratin i Mellanöstern”, har utvecklats till en enstatslösning för två stater – en överordnad och en underordnad.

Israel har blivit en demokrati som saknar lika rättigheter för alla invånare, nationaliteter och grupper. Det har blivit en stat som systematiskt diskriminerar invånare utifrån etniska grunder: som stärker, försvarar och ger ytterligare förmåner till sina judiska invånare, men försvagar, förtrycker och förnekar palestiniernas rättigheter.

Ett internationellt erkännande av en palestinsk stat, just som Sverige nu går vidare med, förebygger att den utvecklingen fortsätter. Ett sådant erkännande, liksom ett stöd för Mahmoud Abbas i FN, skulle erbjuda både israeler och palestinier en möjlighet att lämna den nedåtgående utvecklingen båda fastnat i, och att lämna den nuvarande innehållslösa och resultatlösa förhandlingssituationen, för att i stället som två stater kunna involvera hela det internationella samfundet och dess legitima institutioner att engagera sig för ett framtida fredsavtal. En internationellt erkänd palestinsk stat vid sidan om Israel skulle vara ett steg som skulle erbjuda något mer jämlika och därmed bättre förhållanden för fredsförhandlingar.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Bara genom att våga ändra förutsättningarna och erbjuda något slags jämlikhet mellan parterna kommer det att bli möjligt att hantera de svåra frågorna som måste lösas mellan israeler och palestinier – frågor som flyktingar, Jerusalem, gränser, ekonomi, energi, inflytande och infrastruktur. Men om vi stannar vid dagens förutsättningar dömer vi i stället både israeler och palestinier till en fortsatt verklighet dominerad av våld, död och förstörelse. Då var det inte slutet på det senaste Gazakriget vi just såg – då har vi bara sett en början.

    Netanyahus koalitionsregering, med stöd av Labourpartiet, gör nu allt för att försvaga de moderata fredsinriktade palestinska krafterna under president Mahmoud Abbas. Samtidigt stärker man de våldsamma extremistiska grupperingarna. Detta är en logisk agenda för den israeliska högern, men varför stödja detta från oppositionen i stället för att presentera en alternativ agenda?

    Den israeliska politiken , inklusive Labour, har under det senaste årtiondet genomgått en tydlig högervridning. Ledarskapet för denna höger föredrar att beskriva det palestinska ledarskapet som våldsbejakande och omöjligt att kompromissa med så att man sedan kan hävda att det inte finns någon partner för fred. En enkel och cynisk taktik.

    Netanyahu ser helst ett Hamas som är starkare än Abbas just för att förhindra att Abbas blir en likvärdig förhandlingspartner till Israel. Netanyahu vet att Hamas aldrig kommer att kunna kräva mer än ekonomiska småsmulor och humanitära gester. Medan Abbas kräver erkännande, legitimitet, rättvisa och lika rättigheter för palestinierna – något Netanyahus regering inte kan acceptera.

    Det svenska beslutet, liksom rekommendationen i det brittiska parlamentet att erkänna Palestina, och förhoppningsvis kommande liknande besked från andra regeringar kommer att bana vägen för en bättre framtid för oss alla. En framtid där två självständiga stater existerar sida vid sida i fred kommer att ersätta dagens enstatslösning med växande diskriminering och förtryck.

    I stället för att gripa möjligheten som erbjuds valde israeliska Labourpartiet att stötta Netanyahus destruktiva strategi – och det var skamligt nog inte första gången.

    Men som en israelisk medborgare vilken aldrig slutat tro på att fred är möjlig vill jag uttrycka min djupa tacksamhet till den svenska regeringen och till statsministern för beslutet att erkänna en palestinsk stat. Då vi för bara några veckor sedan firade det judiska nyåret Rosh Hashanah är min nyårsbön att flera länder följer efter.

    AVRAHAM BURG

    talman i Knesset 1999–2003 och före detta ordförande för Jewish Agency och World Zionist Organization

    Annons
    X

    Stannar vi vid dagens enstatslösning dömer vi både israeler och palestinier till en fortsatt verklighet dominerad av våld, död och förstörelse, skriver Avraham Burg.

    Foto: YVONNE ÅSELL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X