Annons
X
Annons
X

”Ensidig satsning på KBT skadar svensk psykvård”

Rehabiliteringsgarantin har kostat miljarder och utsatts för förödande kritik. Men ännu har den nya regeringen inte beslutat om någon förändring. Vi förutsätter att svensk sjukvård nu anpassas till internationell standard, skriver tre psykoterapeuter.

(uppdaterad)

Foto: Yvonne Åsell

DEBATT | PSYKOTERAPI

Grundidén är att producera så mycket KBT som möjligt per capita.

Riksrevisionen har granskat rehabiliteringsgarantin och har i dagarna (27/10) publicerat sin slutrapport: ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner.”

Rapporten innebär en förödande kritik mot ett experiment som pågått i åtta år, kostat 6,7 miljarder och som inte på något sätt haft avsedd effekt, att minska sjukfrånvaron vid psykisk ohälsa.

Annons
X

Riksrevisionen konstaterar att: Satsningen har haft ett alltför stort fokus på behandlingsmetod.

Rehabiliteringsgarantins kraftiga ekonomiska styrning mot enbart kognitiv beteendeterapi (KBT) har på kort tid gjort svensk psykvård smalare, ­mindre kompetent och mindre träffsäker. Sverige har under samma tid, enligt OECD, fått en andel av psykisk ohälsa, sjukskrivningar och psykofarmakakonsumtion som är en av västvärldens största.

Riksrevisionen konstaterar: Att styra mot specifika behandlingsmetoder har varit ineffektivt för att nå målet om ökad arbetsåtergång och begränsat det professionella omdömet.

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att söka behandla alla med enbart en metod är både dumt och i många fall rent skadligt. Männi­skor är olika och det är självfallet behandlingen som skall anpassas till vars och ens specifika problematik, resurser och preferenser – inte tvärt om. Alla kan inte botas med en enda metod, men flera kan – med flera metoder.

    I våra grannländer Finland, Norge och Tyskland finns erfarenheter från mer breda, effektiva och välfungerande modeller för psykoterapi. Gemensamt för dessa är att de, utifrån patientens problematik, preferenser och behov, erbjuder val mellan flera utprö­vade och etablerade terapimetoder hos legiti­merade psykoterapeuter. Här ingår psykodynamisk psykoterapi (PDT), kognitiv beteendeterapi (KBT), familjeterapi, gruppsykoterapi med flera. I Finland har denna modell resulterat i att 30 procent av patien­terna återgått i arbete efter behandling. Finlands satsning på kvalificerad psykoterapi har sparat miljarder – till en väsentligt lägre kostnad än rehabiliteringsgarantin.

    Riksrevisionen konstaterar att: En första kvalifi­cerad bedömning är viktig men förekommer inte ­alltid.

    Det krävs alltid hög och relevant kompetens för att bedöma och rätt avpassa ett vårdbehov, inte minst vid psykisk ohälsa. Har man däremot, som i rehabiliterings­garantin, enbart en metod att ­erbjuda blir bedömning av naturliga skäl av underordnad betydelse. Då skjuter man i mörkret.

    Riksrevisionen konstaterar att: Rehabiliterings­garantin styr landsting att satsa på kvantitet framför kvalitet. En orsak till att regeringen har valt att prioritera KBT som behandlingsmetod är att den kan utföras av någon som enbart har en basutbildning i KBT.

    Därmed har man skapat en för Sverige unik ­modell, där lågutbildad personal prioriteras före högkvalificerade, legitimerade specialister. Möjligheterna att få möta en psykoterapeut med kvalificerad utbildning har därför radikalt minskat och är i praktiken mest förunnat de som kan betala med egna pengar. Bara en bråkdel av de legitimerade psykoterapeuter som utbildas i Sverige används inom rehabiliteringsgarantin.

    Riksrevisionen konstaterar att: Ett annat problem är att det inte går att säga om patienterna blir hjälpta av behandlingen.

    Rehabiliteringsgarantins grundidé är att producera så mycket KBT som möjligt per capita. Om det passar och om det funkar har man inte brytt sig så mycket om. Någon systematisk uppföljning ingår inte i garantin.

    Rimligen skulle man kunna förvänta att denna gigantiska satsning på de evidensbaserade metoderna, piller och KBT, också borde göra folk fris­kare. Så blev det dock inte. I stället har svenskarna blivit allt sjukare. Problemet är särskilt alarme­rande när det gäller utvecklingen av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar.

    Den psykiska ohälsan i Sverige har ökat under samma period som regeringens satsning på rehabiliteringsgarantin. I en aktuell OECD-rapport hamnar Sverige i skamvrån. Under ett år drabbas en miljon svenskar i arbetsför ålder – nästan 20 procent av arbetskraften – av psykisk ohälsa. Nästan en av fyra mellan 16 och 18 år lider av psykiska besvär. Psykiska diagnoser står i dag för cirka 40 procent av alla pågående sjukskrivningar och för huvuddelen av ökningen av desamma. OECD uppskattar bara de rent ekonomiska kostnaderna för Sverige till över 70 miljarder kronor om året i förlorade arbets­insatser och utgifter för vård och omsorg.

    Till detta kan läggas att Sveriges konsumtion av antidepres­siva läkemedel, enligt OECD, är en av världens högsta (cirka 60 procent mer än i Tyskland och 40 procent mer än i Norge), med en kraftig ­ökning bland barn och ungdomar.

    Regeringens huvudåtgärd, den så kallade rehabiliteringsgarantin, med en satsning på enbart en typ av terapi, är beklämmande. Förutom nu Riksrevisio­nen har tidigare två av varandra oberoende forskningsrapporter slagit fast en rad negativa konsekvenser. Karolinska Institutet respektive Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) konstaterar ­redan i sina rapporter från 2011 respektive 2012 att:

    • Satsningen på en enda terapimetod inte i någon grad påverkat patienternas sjukfrånvaro.

    • För dem som inte var sjukskrivna ökade sjukskrivningarna efter behandlingen. Närmare var fjärde patient beräknas tidigt ha avbrutit behandlingen.

    • KBT-satsningen har varit dyr och inte på något sätt kostnadseffektiv.

    Ännu har den nya regeringen inte gjort någon förändring av rehabiliteringsgarantin. Vi förutsätter att detta nu sker och att svensk sjukvård anpassas till internationell standard enligt följande:

    • Olika vetenskapligt utprövade psykoterapeutiska behandlingsmetoder görs tillgängliga för alla med psykisk ohälsa och på lika villkor i hela landet.

    • Enbart psykoterapi utförd av legitimerad psyko­terapeut bör ersättas med offentliga medel.

    • Patienten får rätt att välja den behandlingsmetod som passar hans eller hennes behov och person bäst.

    • Antalet behandlingstillfällen ska styras av patientens behov och svårigheter, i linje med övrig sjukvård och motsvarande modeller i andra länder inom EU.

    Gunnar Bohman

    med dr, universitetslektor, leg psykolog/leg psykoterapeut, Stockholms universitet

    Eva Mari Eneroth Säll

    ordförande i Riksföreningen Psykoterapi Centrum, leg psykoterapeut, Servicehälsan Företagshälsovård

    Marie-Louise Ögren

    med dr, leg psykolog/leg psykoterapeut, tidigare docent, Stockholms universitet

    Annons
    X
    Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X