Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Mats Johansson: Efter sanningen kom trumpputinismen

(uppdaterad)
Säkerhetsrådet

Är USA fortfarande de frias land och hjältarnas hem, undrar Säkerhetsrådets redaktör Mats Johansson, som har följt amerikansk politik sedan 80-talet, då han var korrespondent i Washington, DC.

Trump är ett problem, hans väljare ett ännu större.

Trump är ett problem, hans väljare ett ännu större. Foto: John Locher / TT

När Donald Trump förlorade den första tv-debatten mot Hillary Clinton i måndags skyllde han på en dålig mikrofon, en orättvis programledare och bakhalt. Några dagar senare var allt Googles fel; företaget påstods manipulera sökmotorerna så att dåliga nyheter om Clinton inte skulle synas. Den ”nyheten” hade varit intressant om den hade varit sann, men källan är en av Putins lögnfabriker, Sputnik News.

För att vara en man som har skrutit med att han skulle kunna stå på Femte avenyn och skjuta folk utan att förlora väljare förvånar inte valet av verklighetsbeskrivare. Trumps förhållande till sanningen är Putins. Problemet med den förre är egentligen inte hans extrema åsikter utan sättet han motiverar dem – med lögner. Det sätter en standard för politik världen runt som har bäring långt bortom utgången av presidentvalet den 8 november.

Visst är det illa nog att han förolämpar kvinnor som grupp, uppträder som skolgårdsmobbare mot hedervärda amerikanska krigshjältar (Humayun Khan, John McCain), som affärsman inte betalar sina räkningar bland annat till en pianohandlare, tullar ur stiftelsekassan för privata utgifter, bryter mot hedersregeln att redovisa deklarationer, skryter med att inte ha betalt federal skatt, ljuger om sitt tidigare stöd för Irak-kriget och visar tvångsmässiga beteenden som kan få psykoanalytikerkåren att gråta som när han angriper en domare (Gonzalo Curiel) för att ha utländskt påbrå, en skönhetsmiss (Alicia Machado) för att vara för tjock och 81-åriga skådespelerskan Kim Novak för att vara ful. Vad säger det om hans karaktär och impulskontroll?

Annons
X

Visst är det illa nog också att många av hans politiska förslag är så extrema att de strider mot andan i hela det amerikanska nationsbygget – svika alliansvänner i säkerhetspolitiken, gulla med Putin, bygga en mur mot Latinamerikaner, utvisa miljoner av ”fel” tro, ”förhandla” bort statsskulden för att kunna sänka skatterna, isolera ekonomin mot världshandeln som i decennier har bidragit till att göra USA till en oöverträffad jobbskapande tillväxtmotor.

Men personlighetsbrister och extremism är något annat än att skapa en lögnkultur i politiken, som när Trump under fem år påstod att president Obama inte var amerikan och fortfarande hävdar att Obama har grundat terrorgruppen IS. Det är några inte så avlägsna släktingar till sådant som ingår i Kremls utbud av desinformatsia.

Anledningen till att så sker är enkel: trumpputinism verkar löna sig, i Ryssland som i USA som i Brexit-landet Storbritannien och snart i ett land nära dig, ett land där det står nationalsocialister i Sveriges Television på bästa sändningstid och myschattar lite om Förintelsen. I Trumps fall har det skapat en ny gren i journalistiken som sysselsätter en armé av undersökare: faktagranskarna. Nätet är fullt av sajter som inte gör annat än rättar Trumps många felaktiga påståenden (och Clintons betydligt färre). Hans stöd i medierna består av attackhundar som skulle sälja sina barn för extra tv-tid, ytterst verbala och högljudda representanter för den del av den amerikanska hathögern som saknar normal anständighet.

Stäng

ALLT OM USA-VALET – viktigaste nyheterna och analyserna om USA-valet direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tidskriften The Economist har fångat den annalkande faran väl i uttrycket ”post-truth-politics”, det efter-sanningen-tillstånd där de asociala mediernas dominans i den offentliga åsiktsbildningen och verklighetstolkningen ersätter sanningssökande med lögnspridning och fakta med känslor, när emotionalitet övertrumfar rationalitet. ”Det spelar ingen roll vad du säger, eller hur det är, det är vad jag känner som är sant.” Det är den falska populismens credo (till skillnad från folks sunda skepsis mot makthavare); bara för att du vet mer än jag behöver du inte ha rätt, resonerar den som känner sig kränkt av andras insikt, erfarenhet, kunskap, meriter – allt det som uppfattas som ”elitens” övertag.

    Trots alla avslöjanden i det som murbyggaren Trumps anhängare kallar ljugarpressen (som nationalsocialisterna kallade tyska medier ”lügenpresse”) har Trump chansen kvar att om några få veckor bli USA:s president, om än inte längre västvärldens ledare. Det är i så fall inte hans fel utan hans väljares. Trump är förvisso ansvarig för sina ord, men hans väljare är ansvariga för sina handlingar. De är givetvis i sin fulla rätt att påtala alla de samhällsproblem som USA har att möta, men det är obegripligt om de tror att just Trump kan lösa dem. De riskerar nationens ställning i världen, och därmed sin egen trygghet.

    Uppenbarligen vill många amerikaner ha en man i Vita huset – en vit man – som lägger världen till rätta för dem, låter dem ha sina vapen i fred och trycker till de andra som hotar framtiden, alla de grupper som fått för mycket att säga till om, i deras ögon kvinnor, svarta, muslimer, homosexuella, invandrare. Det är därför många av dem kommer att rösta på Trump – för att han artikulerar deras vrede, inte för att de tror att han löser några problem. De är inte dumma utan arga.

    Dessa väljare hämtar sin omvärldsinformation från nätet, främst från Facebook och Twitter, och dessa medier har blivit Trumps främsta vapen. Det är inte hans fel utan användarnas. Radion var Göbbels instrument, 140 tecken är Trumps. Det är i det avloppet man tjattrar om att TTIP kommer att döda oss med klorinkycklingar, att det är CIA som uppfunnit zika-viruset som en gång aids/hiv, och att alla utom de rikaste fått det sämre i USA på grund av Hillary Clinton och en ond omvärld.

    Det senare är ett ledande tema också i Putins budskap, likheterna är många och herrarna har bekräftat varandras förträfflighet. Den 8 november visar det sig om trumpputinismen segrat också i det som en gång var frihetens och hjältarnas hem på jorden, ”land of the free and home of the brave”, som det sjungs med Francis Scott Keys ord i nationalhymnen.

    I så fall har USA snarare blivit ett land för de hotande och hatande, de rädda och hopplösa. Då har fruktan segrat över den framtidstro som var landets signum i sekler.

    MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld och författare till Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst som nyss utkommit i en uppdaterad pocketversion.

    Lästips! Vilken är Trumps största lögn? Den som ligger bakom hans ekonomiska missnöjesframgångar, nämligen påståendet att frihandeln ligger bakom ”nedgången”, enligt Ezra Klein i Vox. I verkligheten har det skapats miljoner nya jobb under 78 månaders uppgång i ekonomin. Och industriproduktionen har ökat, inte halverats som Trump hävdar.

    Det kan vara en anledning till att även populistorganet USA Today uppmanar sina läsare att inte rösta på Trump. För första gången på 34 år tar man ställning, främst mot en ”serielögnare” som inte är värdig att bli president.

    Annons

    Trump är ett problem, hans väljare ett ännu större.

    Foto: John Locher / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X