Annons
X
Annons
X

”Driften att överleva slog till”

TOTALOMVÄNDNING. För bara några år sedan tyckte Jonas Paulsson att snacket om klimathotet var trams och att livet gick ut på att tjäna och konsumera så mycket som möjligt. Men så hände något och Jonas fick klimatångest. I  dag har han helt ändrat livsstil.

– Det kändes som om mina barn inte hade någon framtid, säger Jonas Paulsson, it-konsult som gick från moderat tillväxtälskare till miljöpartist.

– Det kändes som om mina barn inte hade någon framtid, säger Jonas Paulsson, it-konsult som gick från moderat tillväxtälskare till miljöpartist. Foto: YVONNE ÅSELL

Som nybliven och hängiven miljöaktivist kedjade Jonas Paulsson fast sig utanför Rosenbad, dumpade hästskit utanför jordbruksdepartementet och drog igång kampanjen Köttfri måndag. Och efter att ha varit aktiv moderat i hela sitt vuxna liv, kandiderade han i höstas för miljöpartiet under parollen ”Jonas är extremt konservativ. Han vill bevara klimatet.”

– Tidigare var jag en miljöbov som tänkte att några grader varmare klimat kan väl inte vara så farligt. Jag hade inte fattat.

38-åriga Jonas Paulsson växte upp i en välbärgad familj norr om Stockholm. Efter att ha gjort lumpen som gruppchef inom flygvapnet, läste han teknisk fysik på KTH och arbetar i dag som it-konsult. Han bor med sin fru och tre barn i en villa i Täby och förutom att träna och umgås med familjen, har han alltid gillat att resa. Tidigare besökte han gärna europeiska storstäder under semestrar och helger. Några varmare känslor för naturen har han däremot aldrig haft.

Annons
X

– Nej, så fort jag kommer ut i skogen vill jag bara gå hem. Som barn var jag mycket i Jämtland och det var urtrist att sitta där i en stuga ute i ödemarken. När jag sedan gjorde lumpen – och tvingades bo ett helt år ute i skogen – satt jag mest under en tall och grät. Jag hatade naturen och ville bara hem till mamma, säger Jonas och skrattar.

Inte heller brydde han sig om klimathotet. Att köra mycket bil eller att dagligen äta kött, såg han inga som helst problem med. Tvärtom. Förutom den egna njutningen, bidrog det till den ekonomiska tillväxten i samhället. En vinn-vinn-situation.

– Jag var fullständigt ointresserad av miljöfrågor och tyckte att miljöpartister var urtråkiga. Det viktigaste för mig var att skapa bra ekonomiska förutsättningar i samhället så att människor skulle kunna förverkliga sig själva genom att driva egna företag och tjäna mycket pengar, säger han.

Men en februarikväll för snart tre år sedan satt Jonas hemma och ”slösurfade”. När han var inne på DN:s hemsida fastnade ögat på vinjetten till en artikelserie – Klimat­hotet – som handlade om konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Jonas klickade på första artikeln ... och på nästa … och på nästa ...

– Jag fick panik, men kunde inte sluta läsa. Efteråt kände jag en hemsk ångest. Jag blev helt knäckt och ångrade för första gången i mitt liv att jag hade satt barn till världen. Det kändes som om de inte hade någon framtid, säger Jonas och suckar tungt.

**

Men det måste vara väldigt många som läste de där artiklarna utan att reagera så starkt? Var du extra mottaglig just då?

– Människan har helt enkelt en fantastisk förmåga att förtränga hotfulla saker och ibland önskar jag att även jag var lite bättre på det. Att jag blev så påverkad av artiklarna berodde inte på att jag var särskilt öppen just då, utan helt enkelt på vad som stod i dem. En av forskarna sa att han var rädd och då blev även jag jätterädd.

Jonas beskriver sig som en person med stor ödmjukhet inför vetenskapen.

– På KTH lärde jag mig att jag vet jäkligt lite. Om jag inte förstår något som en forskare säger, handlar det oftare om att jag inte har begripit än att den som förklarar har fel.

Och när klimatångesten väl hade kopplat greppet om Jonas, släppte den inte taget. Han läste mer om klimatförändringarna och ju mer han lärde sig, desto sämre mådde han. Under flera månader kände han sig rejält nedstämd och frustrerad.

– Jag oroar mig inte för att apokalypsen ska ske under min livstid, men att mina barn ska få uppleva det här … gör det riktigt outhärdligt. Jag tänker också mycket på människor på andra håll i världen, exempelvis i Niger där ökenspridningen går så fort att man nästan kan se den med blotta ögat. De människorna är föräldrar precis som du och jag. Föreställ dig att inte kunna ge sina barn mat.

Jonas säger att han alltid tyckt att vänsterns prat om rättvisa och orättvisa är trams, men när det gäller klimatet ser han en orättvisa av gigantiska mått.

– Det skulle vara mer uthärdligt om de som främst orsakade klimatförändringarna också var de som drabbades först, men nu är det i  stället de som är mest oskyldiga som drabbas först.

När Jonas väl hade tagit in informationen kunde han inte bara låtsas som att den inte fanns eller inte stämde. I stället valde han att aktivera sig. Det första han gjorde var att sluta pensionsspara och skänka pengarna till Greenpeace. En betydligt bättre framtidsinvestering, enligt Jonas.

– Första tiden hade jag ständigt lätt panik och ville hela tiden släcka lampor, sälja bilen och sluta köpa småsaker till barnen. Andra skulle kanske jämföra min förändring med ett religiöst uppvaknade, men personligen skulle jag säga att det var överlevnadsdriften som slog till. Jag kände en väldig stress att försöka rädda jorden – och därigenom mina barn.

**

Vissa saker i vardagen gav mer skuld än andra, som att köpa en platt-tv fast den gamla tv:n fortfarande funkade, att köra bil när man lika gärna kunde gå eller att göra nöjesresor med flyg. Förra året skulle familjen semestra i Grekland, men då följde inte

Jonas med, främst av miljömässiga skäl.

– Jag får inte dåligt samvete om jag kör bil någon gång då och då, men jag önskar verkligen att det kunde bli lite mer politiskt inkorrekt att flyga. I  dag kan man sitta på kontoret och berätta att man även detta år ska åka till Thailand över jul. Ingen skulle säga något, förmodligen inte ens tänka något.

Så hur reagerade omgivningen på förändringen från tillväxtförespråkande moderat till miljöaktivist? Första tiden var alla väldigt förstående och snälla, enligt

Jonas. De såg att han mådde dåligt och ställde upp så att han kunde åka på Greenpeacekonferenser under helgerna och skriva insändare och Facebook-inlägg på kvällarna. Men så småningom avtog deras uppmuntrande inställning.

– Om jag fått en krona för varje gång som min fru, mina föräldrar eller min svärfar sagt att jag inte kan rädda världen, hade jag kunnat bjuda dig på en fin restaurang nu, säger Jonas och ler.

Jonas vet inte hur man ska få fler människor att ta klimathotet på allvar och börja leva mer miljövänligt. Problemet med att lägga ansvaret på individer är dessutom att det inte räcker med att göra något för miljön, man måste dessutom göra rätt saker – vilket inte alltid är så lätt.

– Många köper närproducerat och släcker lampan på Earth hour för att sedan flyga till Thailand och äta rostbiff. Det viktigaste är att människor engagerar sig i klimatfrågan och trycker på politikerna så att de kan fatta övergripande beslut och stifta lagar som får verklig effekt för klimatet.

Annons
Annons
X

– Det kändes som om mina barn inte hade någon framtid, säger Jonas Paulsson, it-konsult som gick från moderat tillväxtälskare till miljöpartist.

Foto: YVONNE ÅSELL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X