Annons
X
Annons
X

Statsvetare: Donald Trump omprövar USA:s roll

Det många bedömare trodde var omöjligt tycks kunna bli verkligt: fastighetsmagnaten Donald Trump kan mycket väl bli republikanernas kandidat i presidentvalet. Och därmed har han god chans att erövra presidentposten. För omvärlden är det ­stora frågetecknet vilken utrikespolitik Trump kan väntas föra, skriver Jan Hallenberg, Försvarshögskolan.

Kampen om Vita huset
Donald Trump

Donald Trump Foto: Andrew Harnik/AP

DEBATT | VALET I USA

Trump anser att han ­skulle kunna komma mycket väl överens med ­Putin.

Först måste konstateras att Donald Trump inte är en presidentkandidat som ut­märker sig för sina detaljerade uttalanden eller skriftliga planer angående vilken politik han skulle föra som president. Trump är i stället en populist med auktoritära drag för vilken den allmänna bestämda och högljudda attityden är viktigare än detaljerade policy­planer. Tvärtemot vad läsaren kanske kan tro är Trump inte den förste nationelle aktör i Förenta staterna med denna allmänna inställning till politiken. Ett exempel på en företrädare är fader Charles Coughlin som på 1930-talet i mycket populära radio­program successivt blev alltmer auktoritär och anti-semitisk. 1950 dök den dittills tämligen anonyme senatorn Joseph McCarthy upp på den nationella scenen då han hävdade att Förenta staternas utrikesdepartement infiltrerats av hundratals kommunister, en kampanj som McCarthy förde framgångsrikt fram till 1954. Slutligen hade affärsmannen Ross Perot, som ställde upp i president­valen både 1992 och 1996, starka populistiska drag, även om hans auktoritära uppfattning inte var lika markant som hos de båda andra. Ingen av dessa tre blev emellertid presidentkandidat för ­något av de stora partierna, vilket Donald Trump med all sanno­likhet blir.

I förstone kan det verka svårt att finna några sammanhängande övergripande tankar i Trumps utrikespolitik, men som den amerikanske forskaren Thomas Wright har visat finns det en över­gripande logik i hans hållning i internationella frågor. Trumps mest övergripande uppfattning är att det internationella samarbetssystem som USA i stor utsträckning byggde upp efter det andra världskriget inte har tjänat Washington väl. Av detta följer tre mer detaljerade uppfattningar som styr Trumps tänkande. För det första anser han att USA har ett alltför omfattande internationellt allians­system som Washington får betala alldeles för mycket för att vidmakthålla. För det andra anser Trump att den globala ekonomins utveckling missgynnar USA. För det tredje är han positivt inställd till auktoritära ledare i andra länder.

Annons
X

Givet Trumps negativa inställning till USA:s roll i dagens internationella samarbete är det lättare att förstå hans uppfattningar vad gäller exempelvis immigra­tionen och kampen mot terrorismen. I början av december krävde Trump att alla utländska muslimer skulle förhindras inresa i USA till dess att det är möjligt att ”find out what’s going on”. Ett lika kontroversiellt uttalande som Trump har upprepat många gånger är att han vill bygga en mur mot Mexiko för att stoppa immigrationen därifrån, samt att Mexiko skall tvingas betala för muren. Trump hävdar också att ”ett land som inte har ­några gränser inte är ett land” (hämtat från Trump­kampanjens hemsida). Eftersom USA sålunda inte har några fungerande gränser måste en mur byggas för att stoppa immigrationen från Mexiko. Immigrationen är med andra ord ett tydligt exempel på ett inter­nationellt förhållande där, enligt Trumps syn, dagens USA misslyckas.

Trumps negativa uppfattning om USA:s resultat i internationella förhandlingar förklarar hans ståndpunkter i en annan stor utrikespolitisk fråga, den som avser avtalet med Iran om begränsningar av det landets kärnenergiprogram. Här hävdar Trump att detta är ett förfärligt illa förhandlat avtal, men han vill inte riva upp avtalet helt, utan siktar på att vara stenhård med att beivra varje tänkbart brott mot avtalet från Irans sida. Detta är en fråga där flera av hans medtävlare på den republikanska sidan är beredda att riva upp avtalet i stort första dagen de befinner sig i Vita huset.

I sin första tv-annons i årets presidentvals­kampanj från januari i år hävdar Trump att han som president skall ”hugga huvudet av IS” och ”­stjäla deras olja”. Det är svårt att få någon riktig överblick över hans inställning till inbördeskriget i Syrien. Trump har hävdat att han skall krossa IS, men vad gäller Rysslands bombningar i landet – som många anser vara främst ett stöd till Assadregimen – har Trump sagt låt Putin bomba IS, ”varför måste alltid (USA) göra allting”. Om USA så­lunda måste ingripa militärt så vill Trump göra det med överväldigande styrka. Men han har inte heller nödvändigtvis något emot att en auktoritär ledare som Putin tar över åtminstone en del av USA:s traditionella roll i dylika ingripanden.

Just relationerna till Ryssland är ett område där Trumps attityd är mycket oortodox för att vara en republikan. Hans beundran för den auktoritäre leda­ren Putin medför att Trump anser att han skulle kunna komma mycket väl överens med Putin. I en tid där såväl Obamaadministrationen som de flesta amerikanska experter på Ryssland är oroade över den ryska utrikespolitiken, inte minst i Syrien, är detta en minst sagt ovanlig uppfattning i USA.

Donald Trumps inställning till USA:s allierade av olika slag runt världen är tämligen krass: han vill ha ­högre ekonomisk ersättning från de länder där USA har trupper utplacerade. Trump har i olika tal nämnt såväl Japan, som Sydkorea, Tyskland och Saudiarabien som länder där USA har militär trupp utplacerad men där värdnationen enligt hans ­mening betalar USA alltför lite ersättning för ­detta.

Sammanfattningsvis skulle Trumps inställning till immigration bli stenhård. Han skulle vilja omförhandla stora delar av det internationella ekonomiska samarbets­systemet och starkt sträva efter att nå vad han kallar ”segrar” i internationella förhandlingar. Han skulle kräva att USA:s allierade betalade betydligt mer ekonomisk ersättning om de ville ­behålla amerikanska styrkor stationerade i sina länder. Trumps välvilliga hållning till autokratiska ledare i andra länder skulle göra USA svårt att samarbeta med då till exempel Europas ledare anser att president ­Putin beter sig på ett aggressivt vis.

Det finns naturligtvis en del korrektiv i det amerikanska politiska systemet som skulle medföra att det vore svårt för även en president Donald Trump att driva igenom radikala förändringar i Washingtons utrikespolitik. Men det förefaller klart att ett USA under Trump skulle vara en väldigt annor­lunda aktör på den internationella scenen än vi ­varit vana vid, särskilt i jämförelse med Barack Obama, men också i jämförelse med andra tidigare presidenter, från båda partierna.

Jan Hallenberg

professor i statsvetenskap

Försvarshögskolan

Jan Hallenberg Foto: Rickard Kilström

Annons
Annons
X

Donald Trump

Foto: Andrew Harnik/AP Bild 1 av 2

Jan Hallenberg

Foto: Rickard Kilström Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X