Annons
X
Annons
X

”Det handlar inte om något ras i kvaliteten”

Professor Dick Harrison målar upp ett scenario där 67 procent av studenterna har så bristfälliga kunskaper att de måste underkännas och där ledningen kräver att han ska öka genomströmningen genom att dela ut examinationsfrågorna i förväg. Det är ju alldeles förskräckligt. Det vill säga om det vore sant. Det skriver studierektor Marie Lindstedt Cronberg i en replik.

Debatten om högskolan
Lunds universitet.

Lunds universitet. Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

REPLIK | UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR

Dick Harrison, landets förmodligen allmänt mest kände historiker, har säkert stöd från större delen av universitetsvärlden när det gäller kritiken av systemet för resurstilldelning till grundutbildningen. Kritiken är han inte ensam om, den har framförts brett under lång tid också i flera statliga utredningar.

Men har ersättningssystemet lett till ett haveri inom den högre utbildningen, med lägre krav på studenternas prestationer av ekonomiska skäl, som Harrison hävdar? Han tar sin utgångspunkt i den egna arbetsplatsen vid Historiska institutionen i Lund och den kurs han själv undervisar på (SvD Debatt 25/1). I skräckens färger målar Harrison upp ett scenario där 67 procent av studenterna har så bristfälliga kunskaper att de måste underkännas och där ledningen kräver att han ska öka genomströmningen genom att dela ut examinationsfrågorna i förväg. Det är ju alldeles förskräckligt. Det vill säga om det vore sant.

Harrisons delkurs Konkurrerande civilisationer har sett ungefär likadan ut under många års tid. Undervisningen består av 30 föreläsningstimmar med Harrison som ensam lärare samt nio timmar gruppövningar per student, även dessa med Harrison som lärare. Kursens litteraturlista omfattar 1 400 sidor text skriven för universitetsnivå, varav 300 sidor på engelska. Kursen avslutas med en fem timmar lång salsskrivning utan några som helst hjälpmedel. Studenterna ska alltså kunna redogöra för innehållet i kurslitteraturen och dessutom förhålla sig till det, i skarpt läge utan livlinor. Det är en krävande form av kunskapskontroll.

Annons
X

Detsamma gäller för alla fyra delkurserna på grundkursen, så detta är inte unikt för Harrisons kurs. Så har grundkursen sett ut under många år, och den kurs som erbjuds studenterna har därmed inte genomgått någon som helst nivåsänkning. Något ras i kvalitén är det inte frågan om. Om kursen är lätt eller svår kan den som vill avgöra själv genom att ta del av litteraturlistan som finns på kurshemsidan. Helt klart blir man som student rejält allmänbildad i historia.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När det kommer till examinationen har även tentan på kursen haft ett likartat upplägg under många år: två stora essäfrågor som berör stora processer eller skeenden och som ska besvaras på ca tre sidor vardera, två mindre kunskapsfrågor som inte rör stora processer, samt fem frågor som prövar detaljkunskap och begrepp. Den som tar sig tid att läsa kurslitteraturens 1 400 sidor och sedan besvara tentamensfrågorna kan själv avgöra om kursen är för lätt, lagom svår eller riktigt svår. Studenterna läste delkursen under 25 arbetsdagar i höstas.

    Höstens ordinarie tenta hade följande essäfrågor:

    ”1. Det karolingiska imperiets uppkomst räknas som en avgörande händelse inom västeuropeisk medeltidshistoria. Redogör för väldets uppkomst, utveckling och nedgång, med tonvikten vid de bakomliggande faktorerna, den politiska kulturen och de långsiktiga konsekvenserna. Var uppmärksam på de ideologiska och ekonomiska grunderna för dynastins expansion.

    2. Hur och när utvecklades Sverige till ett rike? Varifrån kom impulserna? Vilka individer och grupper spelade nyckelroller? Redogör för huvuddragen i den process varigenom småriken och hövdingadömen enades till ett kungarike.”

    Ett par korta frågor som ska besvaras på en sida vardera löd: ”Redogör för den politiska utvecklingen i Afrika söder om Sahara före 1350. Den andra korta frågan var: ”Det första triumviratets historia är ett typiskt exempel på utvecklingen i romerska riket under den krisdrabbade senrepubliken. Redogör för de inblandade parterna och deras historia.” Härefter kom fem flervalsfrågor om turkiska dynastier, härskare i Babylonien, khmerfolkets huvudstad på 1100- och 1200-talet, namnet på den danske kung som övergick till kristendomen och stred mot tyskarna och upprättade överhöghetsvälde över Norge samt benämningen på företeelsen att sälja kyrkliga ämbeten.

    Antalet möjliga tentamensfrågor som skulle ha kunnat komma på tentan, och som studenterna skulle ha memorerat till skrivningstillfället, är självfallet mycket stort.

    Som studierektor kontaktades jag sedan skrivningsresultatet blivit känt av oroliga studenter som uppgav att de läst mer än 40 timmar per vecka utan att klara tentan eller som fann det omöjligt att memorera 1 400 sidor stoff. Efter att 67 procent av studenterna blivit underkända på den ordinarie tentan pratades jag och Harrison vid för att diskutera hur man på pedagogisk väg skulle kunna stödja studenternas lärprocess så att fler kunde nå kursmålen. Flera studenter hade efterfrågat instuderingsfrågor, vilket ett par av kollegorna på grundkursen redan har.

    Instuderingsfrågor är inget nytt påfund utan fanns redan på 1980-talet när jag själv var student. Instuderingsfrågorna kan vara många och breda och ska självklart omfatta hela litteraturlistan. Harrison kunde tänka sig att skapa instuderingsfrågor – men ingen av instuderingsfrågorna skulle i så fall kunna komma på tentan eftersom detta enligt Harrison skulle vara fusk. Jag tror inte att många delar Harrisons syn i det avseendet på vad som är fusk. Jag gav honom då ett annat förslag. Kanske kunde Harrison göra en förteckning över de stora och viktiga processer och skeenden som kan ligga till grund för essäfrågorna. Jag föreslog att Harrison kunde göra en lista över exempelvis de 30 mest centrala processerna eller skeendena som studenterna kunde arbeta med under sin inläsning och som kunde utgöra bas för essäfrågorna. Eftersom man ska vara beredd att skriva tre sidor text på tentan kring varje essäfråga motsvarar det en stor mängd memorerat stoff. Enligt Harrison omfattar kurslitteraturen snarare 50-60 sådana processer som studenterna ska kunna redogöra för. Utöver essäfrågorna behöver studenten förstås även kunna besvara de kortare frågorna. Om det är låga krav, lagom höga krav eller riktigt krävande är upp till var och en att avgöra själv.

    Kursen är en grundkurs och för flertalet studenter är detta första terminen vid universitetet. Ett samtal kring pedagogik med studierektorn innebär inte att man beordras att göra på ett särskilt sätt eller tvingas till något, det är en dialog. Som lärare är det rimligt att man funderar över pedagogiska lösningar istället för att dumförklara studenterna.

    Dick Harrison framställer det som att institutionen ser mellan fingrarna med studenternas prestationer för ekonomisk vinning. Att detta inte stämmer kan visas på olika sätt. Terminen innan underkände hans kollega 50 procent av studenterna på sin delkurs på grundkursen, och andelen underkända ligger ofta runt 30 procent. Genomströmningen indikerar alltså inte att institutionen är släpphänt när det gäller bedömning av kursmålen. I UKÄ:s externa granskning av institutionens examensarbeten på olika nivåer nådde institutionen i Lund omdömena hög kvalitet och till och med mycket hög kvalitet. Om man granskar den externa bedömningen för varje enskilt examensarbete nådde vi högst resultat i landet.

    För den som till äventyrs verkligen tror att studierektorn förbjudit Harrison att vända sig till pressen angående de dåliga resultaten och beträffande anmälan till rektorn, vilket Harrison påstår i sin artikel, vill jag understryka att detta inte stämmer. Mitt samtal med Harrison ägde rum i början av hans kurs, den 6 oktober. Vid det laget var det okänt för oss båda att tentamensresultatet skulle bli svagt och att det skulle komma en anmälan till rektor. Samtalet rörde således varken genomströmningen eller anmälan till rektor. Vårt samtal handlade om ett enskilt studentärende, en student från hans kurs som hört av sig angående att tonen kändes hotfull. Studenten hade inga som helst invändningar mot kunskapskraven utan mot stämningen mellan lärare och student. Harrison krävde att få ut namnet på studenten, och när han inte fick namnet (studenten var anonym) sa han att han skulle använda sina kanaler inom pressen till att framföra hur utsatt han är som lärare. Jag förbjöd honom självklart inte att vända sig till pressen. Jag förklarade att studenter har rätt att framföra åsikter om vår verksamhet och jag avrådde honom bestämt från att göra slag i föresatsen att gå till lektionssalen och skälla ut samtliga hundratalet studenter för att en av dem framfört synpunkter. Harrison lämnade dock mitt arbetsrum fast besluten att skälla ut studenterna kollektivt, vilket han också enligt studenterna gjorde under 30 minuter. Min avrådan gällde detta sistnämnda, inget annat.

    Marie Lindstedt Cronberg

    studierektor, Lunds universitet

    Marie Lindstedt Cronberg Foto: Privat

    Lunds universitet.

    Foto: Stig-Åke Jönsson/TT Bild 1 av 2

    Marie Lindstedt Cronberg

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X