Annons
X
Annons
X

”Den normala världen kan kännas tom”

Klara Wikstens nya seriebok, ”Hjärnan darrar”, är en delvis självbiografisk hyllning till de ”onormala” som inte passar in i samhället.

Klara Wiksten.

Klara Wiksten. Foto: Anders Ahlgren

Hur normal är du?

– I många år kände jag att det var något fel på mig för att jag inte kunde anpassa mig till samhällets regler. Men nu har jag insett att det var en sund reaktion på alla prestationskrav man utsätts för ända från förskolan. Förut var min högsta dröm att bli som andra. Nu när jag har ett jobb och är mer normal, eller låtsas vara det, så ... Jag mår bättre nu, men den normala världen kan också kännas tom. Jag kan känna en sorg över att det inte fanns en plats för mig som jag var förut.

Har samhället en alltför snäv syn på normalitet?

– Ja, psykiatrin har väldigt stor makt över hur vi delar upp människor i friska och sjuka. Diagnoserna som finns idag är ett tydligt tecken på att samhället är uppbyggt runt en viss typ av personlighet. När du inte uppfyller de kraven måste du få hjälp att anpassa dig till vår samhällsstruktur, till exempel genom medicinering. Alla ska anpassas efter en mall.

Får de som avviker tillräcklig plats i kulturen?

– Nej. De borde vara förebilder. Alla människor som inte går utanför normen kan lära sig något av dem som gör det, och inspireras att inte alltid följa med strömmen. Men de avvikande blir exkluderade, även från exempelvis konstvärlden. Det är synd att de inte får utrymme utan förpassas till att sitta i arbetsträning och packa frukt. Det är ett förtryck.

Är seriekonsten den onormala släktingen i kulturfamiljen?

– Ja, men serier börjar bli alltmer accepterat som en konstform, och det är både bra och dåligt. Det kan vara negativt att bli finkultur, för än så länge finns det fortfarande plats för udda figurer i serievärlden.

Del 1 av 1

Ur ”Hjärnan darrar”. Läs ett helt kapitel via länken ovan.

Ur ”Hjärnan darrar”. Läs ett helt kapitel via länken ovan. Foto: Klara Wiksten, Syster Förlag.

Klara Wiksten väljer 3 udda kreatörer

Jag älskar bildserien "Women of power" av den polska fotografen Katarzyna Majak. 29 fantastiska porträtt av nutida häxor, helare, och visionärer från Polen.

Laura Delano är en aktivist från Boston som kallar sig psykiatriöverlevare. Hon skriver för webbsidan Recovering from Psychiatry och är en stor inspiration.

Den självlärda konstnären Lee Godie levde och verkade på Chicagos gator under sent 60-tal till 90-tal. Hon gjorde underbara målningar och självporträtt i fotoautomater.

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X