Annons
X
Annons
X

Alexandra Ivanov: Den intoleranta toleransen

En dörr kan lätt slå upp i ansiktet när man vandrar genom åsiktskorridoren.

En dörr kan lätt slå upp i ansiktet när man vandrar genom åsiktskorridoren. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT / TT NYHETSBYRÅN

Ungdomen har aldrig varit så intolerant som den är i dag. I vart fall vad gäller att tolerera åsikter som de ­bedömer avviker från det politiskt korrekta. Det är framträdande inte minst i Sverige och flera gånger i månaden uppkommer ”stormar” på social medier mot en känd – eller helt vanlig – person för att den avviker från det socialt acceptabla.

De illavarslande strömningarna har sitt ursprung i den amerikanska identitetsrörelsen. Dess förespråkare delar upp människor i grupper efter bland annat kön och hudfärg och tillskriver efter dessa parametrar olika beteendemönster. De anser att samhället genomsyras av maktstrukturer som befästs genom bland annat ”vithetsnormen” och ”patriarkatet”. Det är här identitetspolitiken gifter sig med intolerans: nämnda maktstrukturer förtrycker sagda kollektiv och det är därför de måste motarbetas.

Inte sällan propagerar dessa unga, arga identitetsförespråkare för att staten ska förbjuda vad de anser är skadliga åsikter. Ivar Arpi skrev tidigare i år om en undersökning från opinionsinstitutet “Pew Research Center” som visade att 40 procent av amerikaner i gruppen 18 till 34 år vill förbjuda “kränkande yttranden om minoritetsgrupper”.

Annons
X

De flesta västerländska länder helgar dock alltjämt yttrandefriheten. Men i brist på statligt förbud finner identitetsrörelsens förespråkare andra sätt att kväva åsikter de anser är fel – till exempel genom ”uppror” på internet eller andra hatkampanjer. Det ska göra riktigt ont att avvika från deras sagda ­sanning.

En sak man inte får glömma är att dessa grupper alltid anser sig själva sparka uppåt. I deras värld kämpar de mot maktstrukturer som genomsyrar hela samhället – inget slag kan vara för fult eller för lågt.

En som drabbades av åsiktskorridorens vrede var SvD:s kolumnist på ledarsidan, Hanna Gadban. När det blev känt att Södertörns Högskola år 2013 skulle ge henne utmärkelsen ”Årets Alumn” startades protestlistor och hon fick motta både hatmejl och hot – i debattartiklar anklagades hon för att ”förkasta våra mest fundamentala demokratiska principer”. Hennes ”brott” var en religionskritik som vid det tillfället avvek från det normala.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    De flesta känner ingen som öppet kallar sig själv ”identitetsaktivist”. Problemet är dock att det är en stark grupp som idkar inflytande på viktiga institutioner som våra universitet och medielandskap. Det i sin tur banar väg för andra intoleranta rörelser: när människor skräms eller tvingas till tystnad skapas utrymme för ”sanningssägare” likt Donald Trump i USA eller Marine Le Pen i Frankrike.

    Vi behöver påminna oss om att tolerans aldrig kan födas ur det intoleranta; en förutsättning för ett öppet och fritt samhälle – och den fantastiska utveckling som har präglat västvärlden de senaste 250 åren – är tolerans. Det är ur det innovation kan födas, men även civilisation. För det finns inga givna sociala lagar (eller osynliga maktstrukturer) som dikterar utvecklingen, utan det är människan – som en del av ett dynamiskt samhälle – som stakar ut vägen framåt.

    Annons

    En dörr kan lätt slå upp i ansiktet när man vandrar genom åsiktskorridoren.

    Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X