Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: De är Vattenfalls utländska varbölder

Vattenfall har fått utstå hård kritik under den senaste veckan. Men det finns fler märkligheter för den som verkligen granskar företagets bokslut. Hela utlandssatsningen framstår som en finansiell varböld.

Diskussionen om Vattenfalls fatala köp av holländska Nuon har varit het efter SvD Näringslivs avslöjande att regeringen redan vid tidpunkten för köpet hade information som visade att en investering skulle få mycket svårt att klara företagets avkastningskrav.

S-ledaren Stefan Löfvens krav att regeringen och inte minst statsminister Fredrik Reinfeldt måste lägga korten på bordet och berätta hur det gick till när regeringen godkände köpet är helt berättigat.

Att bara skjuta över frågan på den avgångna näringsministern Maud Olofsson är långt ifrån det ansvarstagande som Fredrik Reinfeldt säger sig stå för. För det är knappast troligt att regeringschefen inte skulle ha varit involverad om staten skulle ha pytsat ut nästan 100 miljarder kronor i något annat projekt.

Annons
X

Att ha en viss beröringsskräck för Vattenfall är visserligen mänskligt. Bolagets utländska satsningar har utvecklat sig till en riktig varböld. Vi kan börja med den största Nuon. Hittills har Vattenfall skrivit ner 15 miljarder kronor av de 97 miljarder kronor som prislappen var i mars 2009.

Koncernchefen Øystein Løseth säger att det inte är aktuellt just nu med ytterligare nedskrivningar, men att han inte kan utesluta nedskrivningar i framtiden, och att driften av Nuon går bra. Tittar man i bokslutet så får en extern betraktare en helt annan bild. Det underliggande, (exklusive jämförelsestörande poster), rörelseresultatet för helåret 2012 för det geografiska området Nederländerna (Nuon) uppgick till minus 3 miljoner kronor.

Med ett avkastningskrav på 9 procent på sysselsatt kapital så borde resultatbidraget har varit minst 10 miljarder kronor. Faktum är att den holländska och den avyttrade belgiska verksamheten har redovisat ett negativt underliggande resultat under såväl 2011 som 2010. Att säga att det inte finns ytterligare nedskrivningsbehov framstår som en ren lögn.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    • LÄS MER: Sveriges sämsta affär – någonsin

    Men det finns andra märkligheter i Vattenfalls bokslut för 2012 som har fått mycket liten uppmärksamhet. Här handlar det närmast om finansiell ehec-smitta. Det gäller förlusten på 1,3 miljarder kronor för dotterbolaget Vattenfall Biomass Liberia AB och dess investering i 30 procent av aktierna i Buchanan Renewables Fuel Group, (i moderbolaget anges förlusten till 1,496 miljarder kronor, vilket torde vara den ackumulerade förlusten).

    Liberiaprojektet såldes in som en stor miljösatsning under 2010 av Vattenfalls voluminösa kommunikationsavdelning. Som partner i miljöprojektet presenterades den kanadensiska miljardären och filantropen John McCall MacBain.

    Sedan måste något ha gått rejält snett. I afrikanska nättidningar beskrivs projektet som ett rejält lurendrejeri, där Buchanan Renewables Fuel Group anklagas för att ha utnyttjat och skövlat lokala bönders gummiplantager och inte levt upp till några av de åtaganden som de hade gjort till den liberianska staten. Buchanan Renewables Fuel Group har nu sålts till en icke namngiven köpare.

    Någon förklaring till hur och varför förlusten kunde bli så stor ger inte företaget. För det märkliga är att Vattenfalls ursprungliga investering var knappt 200 miljoner kronor. När projektet uppenbarligen hade börjat spårat ur under 2012 löste Vattenfall av icke angivna skäl ut en annan svensk statlig finansiär Swedfund, som ägde en tredje del av Vattenfall Biomass Liberia AB. Swedfund fick tillbaka hela sin investering på 10 miljoner euro plus ränta.

    Tittar man i Vattenfall Biomass Liberia AB:s bokslut för 2011 så var den totala exponeringen 300 miljoner kronor i aktier i Buchananbolaget och fordringar på 326 miljoner kronor. Hur dessa kunde gå helt förlorade plus ytterligare 870 miljoner kronor är svårt att förstå. Vattenfall ger som sagt var ingen förklaring till hur 1,5 miljard kronor kunde gå förlorade.

    Och hur går det egentligen i Tyskland? Under det fjärde kvartalet, som normalt är det säsongsmässigt starkaste, så sjönk det underliggande resultatet med 60 procent jämfört med 2011 till 1,3 miljarder kronor. Även Vattenfalls stora konkurrenter Eon och RWE redovisar svaga fjärde kvartal och är i det närmaste uppgivna inför förutsättningarna att bedriva en lönsam elproduktion för sina konventionella kraftverk i Tyskland. Att Vattenfall ska köra igång sina 40 miljarders investeringar i kolkraftverken Boxberg och Moorburg inger knappast hopp om någon högre lönsamhet.

    Det värsta är att det lär finnas fler infektionshärdar och märkliga affärer, som i Danmark och Polen, andra nya marknader i förre vd:n Lars G Josefssons europeiska bygge.

    Vad gäller saken?

    I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

    Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

    Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se.

    LÄS HELA GRANSKNINGEN

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X