Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Dags för Grekland att hoppa av tåget

Det är dags för Grekland att hoppa av förhandlingarna, ställa in betalningarna och kanske även lämna euron! Greklands förhandlingar med den så kallade trojkan och de privata obligationsinnehavarna kunde inte slutföras på måndagen heller. Frågan är om dessa förhandlingar någonsin kommer att nå i mål.

För man måste ställa sig frågan om inte Grekland och i synnerhet grekerna har mest att vinna på att ställa in betalningarna och skriva ner sitt skuldberg och kanske även samtidigt lämna euron för att återfå sin konkurrenskraft och därmed tillväxtförmåga.

Alternativet är att gå med på ytterligare åtstramningar som i första hand syftar till att rädda landets fordringsägare har ingen uppsida.

Det är uppenbart att alla de så kallade grekiska ”räddningspaketen” nu ser ut att ha kört fast. De senaste förhandlingarna med den så kallade ”trokjan,”( IMF, ECB och EU) om grekiska ”reformer” och besparingar, samt förhandlingarna med de kvarvarande privata långivarna om ”frivillig” nedskrivning av fordringar har haft en märklig egenskap; de har inte haft som huvudsyfte att rädda Grekland utan att i stället skydda de som har lånat ut pengar till landet.

Annons
X

De så kallade ”hjälparna” har från första stund låtsats eller agerat som om Grekland har haft en likviditetskris och inte en solvenskris, det vill säga att det har handlat om tillgång till krediter och inte om den underliggande betalningsförmågan.

Med en extern nettoskuld på över 100 procent av BNP, ett mycket stort bytesbalansunderskott, (läs lånebehov), och mycket svag konkurrenskraft så har det sedan länge stått klart att detta är en solvens- och kostnadskris, som inte löses genom nya krediter.

Men det ”stöd” som Grekland hittills har erhållit och som de nu erbjuds har varit i form av nya lån, även om räntenivåerna har varit lägre än vad marknaden begärt. Dessa lån har dels använts till att lösa ut tidigare privata obligationsägare och dels finansiera det löpande underskottet vilket bara ökat landets skuldbörda ytterligare.

I takt med att Greklands insolvens blev allt mer uppenbar under fjolåret så har den så kallade ”trojkan” krävt att Grekland förhandlar fram ”frivilliga” skuldnedskrivningar av de kvarvarande privata fordringsägarnas skulder.

Huvudskälet har inte varit att få Grekland på fötter utan att skydda sina egna krediter; ECB vägrar exempelvis att skriva ner de obligationer som banken har köpt på marknaden.

I den första rundan handlade det om en ”frivillig” nedskrivning av nuvärdet på de grekiska statsobligationer som ägs av privata institutioner och investerare på 25 procent, därefter 50 procent och nu sägs det handla om nedskrivningar på 75 procent.

Att man använder sig av eufemismen ”frivillig nedskrivning” handlar om att trojkan vill undvika att de som har ställt ut kreditgarantier, så kallade ”credit default swaps”, (CDS), för grekiska obligationer ska behöva infria sina åtaganden. Återigen handlar det inte om att skydda Grekland utan om de som ställt ut dessa försäkringslöften.

Men inte ens en 75-procentig nedskrivning av de privata obligationsinnehaven räcker för att få Grekland på fötter. Investmentbanken Goldman Sachs bedömer att skulder på ungefär 140 miljarder euro, av totala skulder på runt 360 miljarder euro vid årsskiftet, berörs av nedskrivningsförhandlingarna.

Men eftersom en stor del av dessa, 85 miljarder euro, ägs av grekiska banker och fonder, kommer Grekland att behöva ta upp nya lån för att kunna rekapitalisera dessa intsitutioner för att de inte ska gå i konkurs. Goldman Sachs bedömer att den ”effektiva” skuldlättnaden vid en 50 procentig nedskrivning av de privata innehaven på 140 miljarder euro blir 30-35 miljarder euro.

Skruvas nedskrivningarna upp till 75 procent så skulle den ”effektiva” nedksrivningen motsvara 15 till 20 procent av den samlade grekiska skuldbördan. Och även om de privata obligationsägarna går med på detta så kommer Grekland även efter det att fortfarande att vara insolvent.

Man ska då också veta att en allt större del av de ”privata” obligationsägarna utgörs av hedgefonder som har köpt dessa till nedpressade priser och samtidigt även cds-kontrakt för att försäkra sig mot default. Dessa aktörer har inte något intresse av att gå med på någon frivillig nedskrivning, snarare tvärtom.

Frågan är också vad Grekland själv egentligen har för incitament för att gå med på ytterligare besparingar, vilka dessutom sannolikt kommer att inskränka landets suveränitet. Greklands statsbudget beräknas i år nå primärbalans, det vill säga att skatteintäkterna täcker utgifterna före räntekostnader så landet behöver inte längre låna till driften.

Och även om denna prognos är osäker så syftar kraven på ytterligare besparingar i statsbudgeten till att landet ska klara sina räntebetalningar. Landet har därmed nått den punkt där en betalningsinställelse är ett reellt och sannolikt det bästa alternativet.

Så med nobelpristagarens Paul Krugmans ord; ”Så vi ser nu ett scenario där Grekland tvingas till dödande åtstramningar för att betala sina utländska fordringsägare, utan något verkligt ljus i slutet av tunneln ... Det här kommer helt enkelt inte att fungera.”

Nej det kommer det inte.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Mer från Startsidan

Annons
X