Annons
X
Annons
X

Cykelkaoset växer när bilar prioriteras

Cyklisterna i Stockholm har nästan fördubblats på tio år. Och nästa vecka startar Stockholms stad en kampanj för att de ska bli ännu fler. Men trots trängsel och köer på cykelbanor får cykelsatsningar vänta. Pengarna behövs till trafikleder.

Cykllist på Flemingatan i Stockholm.

Cykllist på Flemingatan i Stockholm. Foto: TOMAS ONEBORG

Trafiken utanför Dramaten i Stockholm är kaosartad. Filer med biltrafik, bussar och spårvagnar korsar varandra och mitt i alltihop ska fotgängarna ta sig över via flera olika övergångsställen.

Lena Maria Hagensen försöker korsa Strandvägen med sin cykel. Men vid övergångsställena finns ingen cykelbana, hon får kliva av och leda.

På andra sidan, framför Dramaten, löper cykelbanan igen, bara för att ta slut efter 50 meter. En hög cementvägg stoppar framfarten. Gatuarbete.

Annons
X

– Så här är det hela tiden i Stockholm, suckar Lena Maria Hagensen, cyklande Östermalmsbo och en av de många läsare som har mejlat sina åsikter om miljön i Stockholm till SvD.

På tio år har antalet cyklister i Stockholm ökat med 75 procent. Ökningen har varit som störst de senaste fyra åren. Ett vardagsdygn görs cirka 150 000 resor med cykel i Stockholms innerstad.

Lena Maria Hagensen har bott tio år i Köpenhamn och tycker att skillnaden mellan de två huvudstäderna är stor. I Köpenhamn räknas cyklarna som ett transportfordon i staden, jämsides med bilarna, förklarar Lena Maria Hagensen.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Som cyklist i Stockholm är man nedprioriterad. Bilisters medvetenhet om cyklister är obefintlig. I Köpenhamn kommunicerar cyklister och bilister med varandra.

    Och medan cykelplaneringen är en del av helheten i Köpenhamn, så är den osammanhängande i Stockholm. Allt som oftast fungerar cykelbanorna som parkering, lastzon eller uppställningsplats för containrar, konstaterar Lena Maria Hagensen.

    – Man fattar inte hur det är tänkt att man ska cykla.

    Samma slutsats dras i en färsk analys av framkomligheten i Stockholms cykelnät, gjord av stadens trafikkontor. Sjutton cykelpendlare med olika färdväg in mot staden försågs med GPS och kamera på styret på sin väg till jobbet. Resultatet visar på stora brister:

    • I ytterområdena är vägunderhållet dåligt, likaså skyltningen. Överhängande buskage och skymd sikt är återkommande problem.

    • I innerstaden är trängseln på smala cykelbanor påtaglig och konflikter med andra trafikanter uppstår när cykel- och gångbanor inte är åtskilda

    • Trafiksignalerna är ett dominerande problem när cyklister och bilister samsas om samma yta. Grön våg för bilister blir röd våg för cyklisterna – som inte hinner fram till nästa trafikljus förrän det slagit om.

    Många cyklister frestas därför att köra mot rött.

    Om trafiksignalerna anpassas efter hastigheter på 20-25 kilometer i timmen flyter cykeltrafiken på bättre, visar trafikkontorets analys.

    Modellen har testats på Götgatan och kan bli verklighet på flera platser, berättar Kristofer Tengliden, chef för trafikplaneringen i Stockholm.

    En tänkbar plats är Skeppsbron, där det är trångt för cyklister och biltrafiken flyter långsamt.

    – Där tror jag att man kan införa grön våg för cyklister utan att det får jättestora negativa effekter för biltrafiken. Det går att förena de här två, även om man inte totalprioriterar cykeltrafiken, säger Kristofer Tengliden.

    Förslaget är känsligt eftersom den borgerliga alliansen i Stockholm gick till val på att öka framkomligheten för bilar och lägga cykelbanor på sidogator. Fler gator har också öppnats för biltrafik under mandatperioden.

    Nu är inriktningen att framkomligheten ska öka för alla trafikslag. Men det finns en uttalad ambition, bland annat i stadens översiktsplan, att antalet gångtrafikanter och cyklister ska bli fler. I nästa vecka startar kommunen en kampanj för att locka fler att välja cykeln.

    – Vi är oerhört tacksamma för alla dem som varje dag tar cykeln till jobbet, att de inte sitter i varsin bil, säger miljöborgarrådet Ulla Hamilton (M).

    Hon talar hellre om en integrerad trafikpolitik där framkomligheten blir bättre för alla trafikslag, än enskilda cykelsatsningar. Ulla Hamilton lovar heller inga höjda cykelanslag.

    Sedan förra valet har cykelinvesteringarna minskat rejält, från 50 miljoner kronor per år under 2003-2006 till 10 miljoner kronor per år.

    Samtidigt visar trafikkontorets analys att köer och trängsel på cykelbanorna beror på att så många fler cyklar utan att infrastrukturen har byggts ut i samma takt.

    En förklaring är att staden har lagt pengarna på upprustning av Söderledstunneln och Centralbron, och även på broar och konstruktioner på olika håll, enligt Kristofer Tengliden.

    En erfaren stockholmscyklist är Bo Dellensten som driver sajten cykelguiden.nu. Han är kritisk till att debatten ofta handlar om att en satsning på cyklisterna sker på bilisternas bekostnad.

    – Styrande politiker tycks inte ha förstått att genom att främja framkomligheten för cyklister så gynnar man också bilisterna. En bil i rörelse tar samma gatuutrymme som 14 cyklister, säger han.

    – Cyklandets utveckling i Stockholm är en framgångssaga. Och när något är framgångsrikt, är det normala att man fortsätter satsa. I stället har man dragit ner. Jag tror att det är en politisk missbedömning, säger Bo Dellensten.

    Annons
    Annons
    X

    Cykllist på Flemingatan i Stockholm.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X