Annons
X
Annons
X

Spekulativt missbruk av tryckfrihetslagen

Både medie- och politikerstormen kring Aftonbladets stort uppslagna publicering av påstådda israeliska organstölder från palestinier som dödats på ockuperade områden fortsätter. Inte minst påtalas den, på sina håll bristande, respekten för press- och yttrandefrihetens okränkbarhet. Bland annat så har Sveriges utrikesminister försökt att förklara dess innebörd för sin israeliske kollega och en upprörd israelisk allmänhet.

Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen, skriver Cordelia Edvardson.

Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen, skriver Cordelia Edvardson. Foto: DAN HANSSON (MONTAGE SVD)

Mer om artikelbråket

Utrikesminister Carl Bildts blogg

carlbildt.wordpress.com

UD:s korrespondens med ambassaden i Israel

sr.se

”Våra söner plundras på sina organ”

aftonbladet.se

APROPÅ | ORGANSTÖLD

Visst måste vi vara mycket rädda om press- och yttrandefriheten, men det går en hårfin skiljelinje mellan pressens rätt, och ibland plikt, att rapportera om missförhållanden, oegentligheter och brottsmisstanke å ena sidan, och illa underbyggd sensationsjournalistik som kritiklöst sprider rykten och spekulationer å den andra. Aftonbladets kultursida ägnade sig åt det senare.

Obs! Min kritik riktar sig inte mot skribenten, Donald Boström, han har rätt att tycka och skriva vad han vill. Valet mellan att publicera eller inte åligger däremot Aftonbladets redaktörer. Redan i artikelns inledning borde redaktören ha dragit öronen åt sig. Här hänvisas till en stor konspirationshärva som just nu rullas upp i USA. Spindeln i nätet är en judisk amerikansk rabbin som erkänner att han har köpt livsviktiga organ från fattiga israeler, icke palestinier, för en struntsumma. Varpå han sålde dem vidare till rika amerikaner till det tiodubbla priset.

Denna rapport från år 2009 kopplas nu på ett försåtligt sätt ihop med en artikel som Boström skrev 1992 (!), men som aldrig publicerades. I korthet går artikeln ut på hur en ledande och efterlyst palestinskt motståndskämpe, Bilal Ghanan, i maj 1992 skjuts av israeliska soldater, och efter fem dygn begravs i nattens mörker i sin by på Västbanken som belagts med utegångsförbud. Boström vet att berätta hur den israeliska ”specialstyrkan” gömde sig i byns snickeri. När de fick Ghanan i kikarsikte ”fimpade de sina cigaretter, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro genom [snickeriets] trasiga fönster”.

Annons
X

Denna detaljbeskrivning är märklig eftersom Boström själv inte var närvarande vid händelsen. Kanske drack ”specialstyrkan” Seven up.

När Ghanans döda kropp lämnas tillbaka för begravning sker även det under utegångsförbud. Endast de närmaste tillåts närvara för att gräva Ghanans grav. Ansågs en svensk fotograf tillhöra ”de närmaste”? Av allt att döma bygger Boström även här på hörsägen. Ghanans släktingar berättar om den hemska upptäckten de gjorde under begravningen: Den dödes kropp hade skurits upp från buken upp till hakan. Därefter syddes liket ihop. Uppenbarligen hade Ghanan obducerats. Den israeliska arméns talesman medger enligt artikeln att alla palestinier som dödas av israeliska soldater på de ockuperade områdena obduceras av utredningsskäl. Många palestinska familjer är dock övertygade om att deras döda släktingar under obduktionen blir offer för organstöld.

Boström namnger också flera liknande fall då unga palestinier som dödats av israeliska soldater obducerats och, enligt sina släktingar, fått sina organ stulna.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Artikeln slutar med orden: ”Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som försiggår och vad som försiggått på de av Israel ockuperade områdena sedan intifadan startade.”

    Jag instämmer. Just i den svenska tryckfrihetens namn blir då min första fråga: Varför finns det inte ett enda bildbevis på den påstådda organstölden? De unga pojkarna var redan uppskurna, genom att öppna kropparna en gång till kunde man övertyga sig om huruvida några organ saknades. Att Ghanans familj var emot det, som Boström uppger i samtal med mig, är inget övertygande argument. I synnerhet inte som fem andra palestinska familjer, enligt Boström, var villiga att ”bringa klarhet i saken” genom att skaffa fram bildbevis på den påstådda organstölden. Dessutom avstår Aftonbladet från att fråga någon svensk specialistläkare huruvida en organtransplantation under de omständigheter som nämns i artikeln alls är möjlig.

    Min andra fråga är om inte den svenska tryckfriheten missbrukas, då man framställer lösa rykten och anklagelser för de vidrigaste brott som – visserligen obevisade – sanningar. Det är vad Aftonbladets kultursida har ägnat sig åt. Därför kan tidningen inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen.

    Annons
    Annons
    X

    Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen, skriver Cordelia Edvardson.

    Foto: DAN HANSSON (MONTAGE SVD) Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X