Annons
X
Annons
X

Civilrättsligt bra för alla parter

ENDA RIMLIGA UTVÄGEN Om regeringen vill visa respekt för religiös tro, individuell frihet och det sekulära samhället finns en enda vettig lösning på frågan om samkönade äktenskap; den civilrättsliga. Den juridiska vigselrätten blir då endast förbehållen staten, skriver humanisterna Christer Sturmark och Morgan Johansson tillsammans med fyra kända kyrkoledare.

I december planerar regeringen att lämna sitt förslag till ny äktenskapslagstiftning. Så vitt vi förstår innebär det att allianspartierna just nu sitter och förhandlar i frågan.

Spelplanen är till synes klar. Tre partier vill införa en samkönad äktenskapslagstiftning. Kristdemokraterna ser ingen anledning att ändra nuvarande ordning. För många en omöjlig ekvation att lösa.

I debatten beskrivs ofta detta som en svartvit fråga. Man är antingen för eller mot samkönade äktenskap, för eller emot nuvarande äktenskapsbegrepp. Vi menar att detta är olyckligt.

Vi som skriver denna artikel har väldigt olika utgångspunkter. Några menar att äktenskapet är instiftat av Gud och förbehållet en man och en kvinna. Andra anser att äktenskapet är en kulturell tradition och samtidigt en juridisk reglering som måste ta sin utgångspunkt i principen om likabehandling och vara sekulär till alla delar.

Vi kan ändå enas om att frågan borde lösas med bibehållen respekt för varandras hållning. Om man frigör tanken från det liggande utredningsförslaget, finns en rad alternativ, väl värda för regeringen att pröva.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund talade före sommaren om möjligheten att hitta en civilrättslig lösning, vilket har backats upp av politiker från andra allianspartier.

Förbundet Humanisterna har i sitt remissvar på äktenskapsutredningen från januari föreslagit en civilrättslig lösning där den juridiska vigselrätten endast är förbehållen staten. Organisationen RFSU föreslog för kort tid sedan (SvD Brännpunkt 29/9) en liknande konstruktion, liksom flera trossamfund som i sina remissvar pekar på obligatorisk civilrättslig registrering av giftermål som alternativet.

Civilrättslig registrering innebär att trossamfund inte förrättar juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta; något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln.

En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.

Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser.

En sådan lösning är också ett starkt ställningstagande för en sekulär stat där religiös tro eller livsåskådning inte styr de juridiska regelverken, där kulturella sedvanor inte sammanblandas med civilrättsliga regleringar och där de tillåts vara två olika sidor av samma mynt.

Genom denna tredje väg skulle lagen frigöras från ett historiskt arv från en tid då Sverige var ett homogent land i vilket det var straffbart att inte tillhöra den lutherska läran.

När vårt samhälle nu är i grunden förändrat måste detta avspeglas i lagstiftningen på ett sätt som respekterar den enskildes livsåskådning.
Hur människor i dagligt tal eller inom sina eventuella samfund benämner sin samlevnadsform blir upp till var och en att avgöra. Vilka ceremonier paret väljer som manifestation av denna samlevnad blir då också tydligare en fråga för var och en att ta ställning till, i relation till den egna livsåskådningen, vänner och familj.

Införandet av civilrättslig registrering öppnar även för utvecklandet av nya traditioner. Det skulle ge fler människor utrymme att erkänna vissa livshändelsers stora tyngd utan att nödvändigtvis tvingas vända sig till en religiös institution vars livsåskådning man kanske inte delar.

Vi är övertygade om att regeringen, om den är lyhörd, har möjlighet att hitta en konstruktiv lösning som en absolut majoritet av befolkningen kan stå bakom.

Uppenbarligen finns det alternativ som för de flesta borde vara bättre än den samkönade äktenskapslag som utredningen föreslog, förslag som bättre skulle bidra till ökad sammanhållning i samhället.

Varför skulle regeringspartierna ha ett intresse av att säga nej till en lösning som visar respekt för religiös tro, individuell frihet och det sekulära samhället?

Ge det en chans!

Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna

Sten-Gunnar Hedin, talesman för Pingströrelsen

Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet

Anders Arborelius, biskop ocd Katolska kyrkan i Sverige

Göran Zettergren, missionsföreståndare Svenska Missionskyrkan

Morgan Johansson, folkhälso- och socialtjänstminister 2002-2006

Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X