Annons
X
Annons
X

Cervenka: Därför borde banker inte få dela ut pengar

Hur ska nästa finanskris förhindras? Svaret ligger inte i ytterligare några tusen sidor invecklade regler utan kanske i en ganska enkel princip. Alla banker börjar ställa samma krav på sig själva som på sina kunder.

De senaste veckorna har cheferna för Sveriges storbanker upplyst oss om att utdelningarna till aktieägarna måste höjas radikalt. Bankerna lider nämligen av ett stort problem: de har alldeles för mycket pengar. Ett påstående som till och med bankfobikern Anders Borg har köpt.

Men stämmer det verkligen?

Ta Swedbank som exempel. Styrelsen för denna bank, som för bara fyra år sedan kände dödens andedräkt på nära håll, anser sig nu kunna skifta ut tio miljarder kronor. Detta eftersom bankens kärnprimärkapitalrelation (jo, det heter faktiskt så) landar på 15,4 procent jämfört med de mellan 13 och 15 procent som nya regler kräver. Ett ord som kan ge käkmuskelinflammation är möjligen skäl nog att vara skeptisk. Kärnprimärkapitalrelation är dessutom ett bedrägligt mått eftersom det är väldigt beroende av extremt komplicerade modeller om hur riskerna i bankens låneportfölj ska beräknas, en bedömning som för övrigt bankerna själva fantastiskt nog tillåts stå för.

Annons
X

Tyvärr visade det sig under finanskrisen att banker som såg ointagliga ut enligt detta sätt att mäta inte på något sätt var säkrare än andra. Följande lite enklare kalkyl ger en helt annan bild.

I Swedbank är de totala tillgångarna (vilket för banker är samma sak som utlånade pengar) 1 847 miljarder kronor. Det backas upp av 106 miljarder som är aktieägarnas kapital. Resten, hela 94 procent, är skulder.

En småföretagare som ansöker om lån hos Swedbank med den balansräkningen skulle inte ens hinna dra in grus på kontoret innan avslaget var ett faktum. Den som vill köpa en bostad får låna som mest 85 procent. Om Swedbank skulle lyda under samma lånetak skulle aktieägarna behöva skjuta till 171 (!) miljarder friska kronor. Plötsligt framstår utdelningsfesten som en smula överilad.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Swedbank ligger ändå bra till jämfört med många andra finanshus. Även när de nya bankreglerna Basel 3 införts kommer världens banker att kunna låna 33 kronor för varje krona som ägarna satsat, vilket motsvarar en belåning på svindlande 97 procent. Om Ericsson hade samma riskprofil skulle bolagets skulder uppgå till 4 800 miljarder, mer än hela Sveriges BNP.

    Det krävs ingen miniräknare för att inse att ganska små förluster snabbt kan skapa väldigt stora problem i banksystemet och därmed i ekonomin. Det är därför skattebetalarna alltid måste vara redo med en hjälpande hand, ungefär som en pappa som nervöst joggar efter en treåring som lär sig cykla.

    Ungefär här börjar säkert en och annan bankchef att frusta i protest. Att låna ut och låna med litet eget kapital är en banks hela affärsidé. Det går inte att jämföra banker med andra företag.

    Frågan är: varför inte?

    Denna relevanta invändning är utgångspunkten i en ny bok, The Bankers New Clothes av Anat Admati och Martin Hellwig.

    De konstaterar att varje gång det kommer minsta antydning om att banker borde ta itu med sitt svåra och livsfarliga skuldberoende blir bankernas mäktiga lobbyister vita i ansiktet och börjar ringa i stora domedagsklockan. Höjda kapitalkrav skulle innebära att bankernas utlåning minskar drastiskt. Ekonomin skulle klappa ihop. Bolåneräntorna skena. Köer av hålögda medborgare ringla utanför tomma butiker. Det enda problemet med den verklighetsbeskrivningen är att den inte stämmer. Admati och Hellwig underkänner pedagogiskt bankirernas argument ett efter ett.

    Det finns ingen naturlag som säger att banker behöver ta stora risker. De gör det enbart av två skäl: det är lönsamt och de kommer undan med det. Litet kapital betyder högre avkastning och stora bonusar. Eftersom risken är så hög är den paradoxalt nog väldigt låg; det är just på grund av att bankerna dansar så nära stupet som staten måste montera upp sitt skyddsnät. Denna tysta garanti sänker i sin tur bankernas lånekostnader dramatiskt. I själva verket skulle samhället i stort bara vinna på banker som står på egna ben.

    Precis som i HC Andersens klassiska saga som inspirerat till titeln på boken, tycks inte bankernas kejsare ha så mycket som en tråd på kroppen.

    De har under årtionden bedrivit vad som måste vara århundrades mest framgångsrika lobbykampanj. Gång på gång har de lyckats föra in diskussionen på snåriga detaljer och sidospår, och därmed sluppit själva sakfrågan: varför kan inte ni leva efter samma regler som alla andra? Märkligt nog anses detta som en mycket kontroversiell ståndpunkt. Anat Admati och Martin Hellwig lärde sig dock inte precis att räkna förra veckan, de är professorer på Stanford respektive Max Planck-institutet och deras idéer har fått stöd av bland andra finanskrisexperten Kenneth Rogoff.

    De argumenterar för att banker bör ha så mycket som mellan 20 och 30 procent av sin utlåning i eget kapital, en rejäl ökning jämfört med dagens få futtiga procent. För att nå dit borde de under en tid helt förbjudas att dela ut pengar.

    Något som onekligen skulle innebära ett ganska bryskt uppvaknande för herrar bankdirektörer. Gentlemen, varmt välkomna till den riktiga världen.

    Fler krönikor av Andreas Cervenka

    Läs även

    Hur allmänbildad är du? Testa dig själv!

    Vad har inte varit en pjäs i Monopol?

    quiz.svd.se

    Vad heter Douglas karaktär i Wall street?

    quiz.svd.se

    Vilken Ericsson-mobil kom 1999?

    quiz.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X