Annons
X
Annons
X

”Brist på patologer hotar cancervård”

Under senare år har cancerdiagnostiken genom­gått en fantastisk utveckling. Tyvärr riskerar framgångarna att begränsas på grund av bristen på patologer. Även regeringens cancersatsning är i fara, skriver representanter för Svensk förening för patologi.

Det som avgör en högkvalitativ cancervård är att samtliga steg i processen – från diagnos till behandling och omvårdnad – fungerar optimalt, skriver författarna.

Det som avgör en högkvalitativ cancervård är att samtliga steg i processen – från diagnos till behandling och omvårdnad – fungerar optimalt, skriver författarna. Foto: Dan Hansson

DEBATT | SJUKVÅRD

En påtagligt svag länk i kedjan är just patologin och bristen på läkare som kan ställa rätt diagnos.

Svensk cancervård hotas akut av en alarmerande brist på patologer, de läkare som undersöker den sjuka vävnaden i mikroskop eller på bildskärmar och ställer cancerdiagnos. Konsekvensen för patienterna är kraftigt fördröjda dia­gnos­besked och behandlingar. Om svensk cancervård ska vara värd namnet måste nationella resurser omedelbart satsas på att utbilda patologer och stödja det nationella kvalitetsarbetet. För att säkra cancerdiagnostiken måste en långsiktig statlig plan upprättas som inkluderar kvalitetssäkring och garan­terar tillgången på patologer.

Mer än var tredje person som lever i dag kommer att drabbas av cancer under sin livstid. För många av dessa finns hopp om bot, inte minst på grund av de stora behandlingsframsteg som gjorts under senare år. Tyvärr riskerar dessa framgångar att begränsas i Sverige på grund av bristen på patologer. Under senare år har cancerdiagnostiken genom­gått en fantastisk utveckling och vi går nu in i en era med alltmer individualiserad behandling. Denna utveckling innebär att diagnostiken blir alltmer komplex och tidskrävande. I kombination med bristen på pato­loger har detta ökat ledtiderna från diagnostik till behandling, med oacceptabla väntetider som följd.

Annons
X

Regeringen satsar i år närmare en halv miljard kronor på att införa standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Syftet är att korta väntetiderna från första kontakt med sjukvården till behandling. Den uttalade politiska ambitionen är att göra vården mer jämlik i alla delar av landet. Tyvärr verkar det bland politiker och ledande tjänstemän saknas en grundläggande insikt om patologins kritiska tillstånd och dess avgörande betydelse i vårdkedjan. Det som avgör en högkvalitativ cancervård är att samtliga steg i processen – från diagnos till behandling och omvårdnad – fungerar optimalt. En påtagligt svag länk i kedjan är just patologin och bristen på läkare som kan ställa rätt diagnos.

På uppdrag av den förra regeringen redovisade Marie Beckman Suurküla 2012 sin utredning om situa­tionen för patologin i Sverige. Genom­lysningen bekräftade att den bristande kapaciteten inom pato­login är ett reellt problem, som orsakar fördröjningar i vården av cancerpatienter och ökar risken för feldiagnoser. På samma vis hämmas utveck­ling och forskning, vilket riskerar att för­dröja introduktionen av nya individualiserade behand­lingar. Ur ett internationellt perspektiv har svenska patologers cancerforskning radikalt halkat efter under 2000-talet. Eftersom resurserna till pato­login varit alltför små under en följd av år, har det inte inrättats tillräckligt många nya tjänster, samtidigt som kraven på precisionen i diagnostiken ökat. Jämförelser med andra västländer tyder på att antalet patologer minst borde fördubblas för att kunna svara mot uppdraget. Andelen patologer per invånare är dubbelt så hög i de flesta väst­europeiska länder och USA jämfört med Sverige. I Danmark, där man nyligen framgångsrikt satsat statliga ­pengar på att stärka cancervården, finns drygt 50 procent fler specialister per capita jämfört med Sverige. Den svåra bristen på patologer i Sverige bekräf­tas i återkommande bemanningsenkäter som Svensk förening för patologi genomför på samtliga svenska patologavdelningar.

Suurküla konstaterade att den allvarligaste och mest avgörande orsaken till dagens bristsituation är frånvaron av långsiktig planering från såväl statens som sjukvårdshuvudmännens sida. Utred­ningen pekar på att det är det bristande stödet till patologin i fördelningen av resurser som lett till kapacitetsproblemen.

Bristen på patologer gör också att det nationella kvalitets- och standardiseringsarbetet (Kvast) haltar. Kvast-arbetet drivs sedan många år av läkarna själva, med likriktning och kvalitetssäkring som mål, för att skapa en nationellt likvärdig diagnostik som underlag för behandling. Patologbristen och vissa sjukvårdshuvudmäns ovilja att finansiera Kvast-arbetet har blottlagt sårbarheten i befintlig struktur: Kvast-arbetet bedrivs ofta av eldsjälar och på fritiden. Inom somliga diagnostikområden är Kvast-arbetet eftersatt på grund av brist på tid och finansiellt stöd, vilket också poängterades i Suurkülas utredning.

I debatten framhålls ofta digitalisering som en möjlighet att stärka patologin. Det är dock viktigt att påpeka att digitalisering inte kan ersätta pato­loger; den möjliggör däremot effektivare bild­lagring, möjligheter till fjärrdiagnostik och på sikt kanske hjälp med vissa kvantitativa bedömningar.

Kvast-arbetet, som är en av förutsättningarna för en jämlik cancervård av högsta kvalitet, skulle tryggas om statliga medel öronmärktes för verksam­heten. Detta borde vara rimligt mot bakgrund av de problem som blottlagts i denna artikel, i regeringens patologiutredning 2012 och senast i SKL:s publi­cerade rapport angående kvalitetsarbetet inom pato­login i februari 2015. Kostnaden för en sådan insats måste också ställas i relation till det för­väntade utfallet och andra utgifter inom sjuk­vården. Statliga medel till Kvast-arbetet skulle garan­tera den nationella kvalitetssäkringen av cancer­diagnostiken till en kostnad som inte är i närheten av de summor som sjukvården till exempel betalar för läkemedel. På initiativ av Svensk förening för patologi anordnas ett nationellt möte i feb­ruari där regeringens samordnare för standardiserade nationella vårdförlopp är inbjuden för att diskutera finansieringen av Kvast-arbetet.

Vi föreslår att staten och SKL gemensamt ut­arbetar en långsiktig plan för att trygga svensk cancer­vårds försörjning av patologer. En sådan plan borde ingå i gemensamma överenskommelser mellan staten och SKL beträffande framtida förstärkningar av cancervården, som står och faller med en väl fungerande högkvalitativ patologi.

Vi föreslår också att en del av regeringens miljard­satsning används för att finansiera det natio­nella Kvast-arbetet. I linje med Suurkülas förslag förordar vi att ett särskilt kansli inrättas som stöd för Kvast-arbetet i SKL:s regi.

För Svensk förening för patologi

Göran Elmberger

Mats Ehinger

Christina Kåbjörn Gustafsson

Gunilla Rask

Henrik Edvardsson

Hampus Nobin

Hans Brunnström‎

Louise Pettersson

Sandra Wessman

Ute Krüger

Martin Hallbeck

Mats Wolving

Annons
Annons
X

Det som avgör en högkvalitativ cancervård är att samtliga steg i processen – från diagnos till behandling och omvårdnad – fungerar optimalt, skriver författarna.

Foto: Dan Hansson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X