Trädgårdspassion
Det var när de skaffade barn som Helena och Gösta Krön bestämde sig för att flytta ut på landet. På Väddö, där de hamnade, fanns en gammal handelsträdgård.
–Full av pioner var den, säger Helena. Och gamla gurkhus. Jag blev fullständigt betagen, och tänkte att det här vill jag hålla på med.
Helena, som hade arbetat lite med trädgårdsanläggning tidigare, bestämde sig för att gå en trädgårdsmästarutbildning.
Under tiden kom det oemotståndliga erbjudandet om att arrendera handelsträdgården.
–Jag tänker ofta tillbaka på hur vi klämde kålmaskar och skördade purjolök som skulle tvättas, skäras och buntas. Och så fick man två kronor kilot, skrattar Helena.
–Men det var ett fantastiskt läroår, tillägger hon. Av det äldre paret som hade trädgården fick vi lära oss hur man gjorde förr. Nu går ju allt så himla fort. Utmaningen var stor.
–Det var slitigt. Jag hade mer erfarenhet av trädgårdsskötsel än av odling, och Gösta kunde till en början knappt se skillnad på tagetes och pelargon.
–Men han kunde mer om företagande än mig, så visst har vi kompletterat varandra. Dessutom har jag fått ett ökat intresse för själva företagandet och Gösta brinner lika mycket för trädgård som jag nu.
Så småningom startade paret en egen handelsträdgård, men även denna låg på arrenderad mark. Det började gå bra och drömmen om att ha något helt eget växte sig allt starkare. Problemet var att ingen passande mark fanns att köpa.
De var nära att ge upp när erbjudandet som förändrade allt kom. Ett hus och mark med bästa tänkbara läge på Väddö.
–Vi tänkte att nu satsar vi fullt ut, säger Helena.
Och det gjorde de. Idag är Kröns Trädgård, som ligger strax norr om Älmsta, en fullskalig handelsträdgård med butik och flera anställda.
De erbjuder även konsulttjänster som anläggning och trädbeskärning, något som Helena och Gösta märkt en ökad efterfrågan på.
–Friheten att få skapa något själva, som vi ville, från början är enorm och vi sitter här med den ena visionen större än den andra, säger Helena och tillägger att hon tror att kunderna uppskattar känslan av att det är en sorts process som pågår i handelsträdgården.
–Men det får inte blir för stort, säger hon. Det ska bli bättre och bättre, inte nödvändigtvis större och större.
Planer för framtiden saknas inte. Ett café eller en restaurang står på tur. Helena sveper med armen över trädgården.
–Trädgården ska användas. Man ska verkligen kunna sitta där och känna hur det är. När jag frågar Helena om det är något hon önskar att hon hade gjort annorlunda skrattar hon till och är sedan tyst i ett ögonblick.
–Nej, säger hon och låter nästan glatt förvånad över sina egna ord. Jag är faktiskt väldigt glad att vi har trevat oss fram till den kunskap vi idag har.
