För några år sedan började man prata om Hudiksvallsgatan som ”Stockholms Chelsea”. Flera gallerier etablerade sig på den lilla gatstumpen och bildade en konstnärlig Vasastansenklav likt förebilden i New York. Natalia Goldin Lundh tillhörde de tongivande galleristerna, en ung ryska som redan 2003 hade ett galleri på Kungsholmen. Sedan årsskiftet huserar hon inte längre på Hudiksvalls­gatan utan planerar att öppna nytt ”någonstans runt Stureplan” i höst, men kärleken till Vasastan lever kvar i allra högs­ta grad.

– Östermalm är Östermalm och Södermalm är Södermalm. Vasastan är mittemellan och det kanske är därför jag trivs så bra här, säger Natalia Goldin Lundh.

Hon gestikulerar utåt Oden­gatan från Non Solo Bars uteservering. Fyrans buss kör förbi och det är liv och rörelse på trottoaren. Närmare en parisisk boulevard kommer man inte i Stockholm, tycker Natalia. Vi jämför andra europeiska storstäder med Stockholm, konst­scenen här är ju i högsta grad internationell och med släkt och vänner utomlands har Natalia en hel del att jämföra med.

– Jag har bott exakt hälften av mitt liv i Stockholm, det här är mitt hem. Det är en vacker stad och det är viktigt för mig. När jag har vänner och affärskontakter på besök blir de nästan alltid förvånade över hur fint det är här, det beror antagligen på att de inte väntar sig så mycket, säger hon.

Hur tycker du att Stockholm är som konststad?

– Vi har ett av Europas bästa museer för modern konst, många bra gallerier och nu växer ju fler privata konsthallar fram. Visst, det finns inte samma grandeur som i London, men för en stad av Stockholms storlek är det väldigt bra.

I likhet med många stockholmare har Natalia starka åsikter om hur staden ska växa och förändras. Ett par hundra meter bort ligger Stadsbiblioteket och hon suckar över turerna runt ombyggnaden. Hon menar att nya byggnader eller ombyggnationer alltid blir så tillbakadragna och nertonade.

– I andra städer kan man gå ­genom en gammal stadsdel och plötsligt ser man en riktigt häftig ny byggnad som ändå passar in i det ursprungliga, hur ofta gör du det i Stockholm? Den gamla arkitekturen är fin, men staden måste ju förändras.

Slussen är ju en annan surdeg i väntan på ombyggnad, men för Natalia är Vasastan viktigast. Hon har sin sfär där och in mot City. Hon skrattar lite när hon berättar om ateljébesöken hon då och då gör på Söder, där hon inte hittar speciellt bra och känner sig som en turist.

Finns det någon plats i Stockholm som påminner dig extra mycket om S:t Petersburg?

– Ja, faktiskt. Några av gatorna på övre Östermalm har samma känsla – liknande arkitektur, samma höjd på husen, antagligen är de byggda under ungefär samma period, säger Natalia.