De flesta trodde nog att Tobias Karlsson och Agneta Sjödin skulle dansa vidare många veckor till i årets upplaga av Let’s Dance, men så blev det inte. För några veckor sedan röstades de oväntat ut. Men tidigare år har det gått betydligt bättre, 2008 vann han hela omgången tillsammans med Mat-Tina Nordström. Och när han deltog i den danska varianten av programmet kom han tvåa.

– Och fyra i Norge, tillägger han med ett stort leende och en värmande caffé latte i handen på kafé Rival.

Sedan fyra år tillbaka är Mariatorget och Södermalm Tobias hemmaplan. Där delar han lägenhet med sin kusin Mia och han ser sig numera som söderkis, även om han har kvar sin lägenhet i Köpenhamn och med jämna mellanrum hälsar på familjen i Närke.

Danssagan börjar i Hallsberg, där Tobias växte upp tillsammans med lillebror, mamma, och pappa. Han började dansa redan som åttaåring, men att vara dansare och kille var inte så sagolikt där i början av det som skulle bli en lysande karriär. Glåporden och gliringarna gjorde rejält ont i tonårshjärtat. Efter grundskolan sa han därför hej då till Hallsberg och begav sig till USA för ett års studier i North Dakota. Tanken var att dansskorna skulle läggas på hyllan.

– Jag anklagade dansen för allt ont, förklarar han.

Men dottern i den amerikanska värdfamiljen dansade balett och vips så stod även Tobias på dansgolvet igen.

– Det blev en nystart med balett och modern dans, och jag gjorde även koreografi. Det var ett viktigt år för mig och jag kom fram till att det ju var dans jag ville hålla på med.

Första gången Tobias flyttade till Stockholm var för att plugga till landskapsarkitekt i Stockholm. Yrkesvalet låg nära till hands eftersom hans pappa var trädgårdsmästare. Men studierna blev inte så långvariga, i stället tog dansen över. Han landade i Danmark där han hade sina, som han själv säger, viktiga och verkliga gnetår med dansträning och undervisning om vartannat.

– Vi slet verkligen arslet ur byxorna de där åren, säger han och skrattar åt minnet.

I Köpenhamn skaffade han också sin allra första egna lägenhet.

– Dessförinnan hade jag bott i bofelleskap, kollektiv, på danska. Så med lägenheten kände jag en enorm frihetskänsla.

Flera år av världsturnerande med den australiensiska dansgruppen Burn the floor innebar att hans hem blev hotellrum. I Japan, USA, Kina, Australien, Canada, Nya Zeeland, ja överallt.

– Det var visserligen lyxhotell, men det spelar ingen roll hur många bubbelpooler eller stjärnor de har, det blir ett tröttsamt sätt att bo på i längden.

Efter världsturnén var Köpenhamn fortsatt bas men sedan lockade Stockholm, även om han har kvar sin lägenhet i den danska huvudstaden.

– Jag älskar verkligen den här stan, det är hemma för mig. Nu bor jag hos Mia, litet och mysigt - som en grotta. Men i vår ska jag leta efter en egen lägenhet, med terrass. Jag tror på tankens kraft, om man verkligen vill något så blir det så.

Och så kommer han fortsätta att dansa så klart. Bland annat på Göta Källare där han bjuder in till danskurs, Alla kan dansa, på tisdagskvällarna.

Den ledsna danspojken i Hallsberg har blivit stor och stark.

– Du vet, jag trodde aldrig att jag kunde bli så här lycklig, säger han.