Då Umur steg in i fyran på den lilla ön strax utanför innerstan blev han glatt överraskad. Allt var precis i hans smak och kronan på verket var terrassen med fantastisk utsikt över Mälarens vatten.

Umur hade fått nog av guld, turkiska mattor och glänsande vitrinskåp. Barndomen i föräldrahemmet i Hökarängen och somrarna hos mor- och farföräldrarna i Istanbul gjorde att hans smak snarare utvecklades åt det svenska strama än åt det turkiska pråliga. När han skulle inreda lägenheten på Lilla Essingen var det less is more som gällde.

– På min restaurang ser det också ut som ur Tusen och en natt med tunga färger och mycket guld. Jag behöver ha rena ytor och lugn och ro i mitt hem, säger han.

Umurs föräldrar kom från Turkiet till Sverige i slutet av 1950-talet. Arbetsmarknaden skrek efter arkitekter och pappan fick omedelbart jobb på HSB. Umur växte upp i en fyra i Hökarängen. Även om det i hemmet också fanns danska designföremål var stilen i huvudsak översvallande turkisk, både då det gäller inredning och mat.

– Jag längtade efter Skogaholmslimpa, halvfabrikat och lugna färgnyanser. Så fort jag flyttade hemifrån blev det stilrent och sparsmakat, som ett slags motreaktion.

Efter en skilsmässa för fyra år sedan letade han lägenhet och gick på visning efter visning. Av en slump kom han ihåg att föräldrarna hade ställt honom i bostadskö för över 20 år sedan och fick nys om denna fyra på Lilla Essingen.

– Jag tänkte att jag skulle ge den en chans, trots att mina förväntningar var låga. Men allt i lägenheten var av god kvalitet, gediget och byggt för att hålla, säger Umur.

Efter att ha bott i ett gammalt 1930-talshus med allt vad det innebär i form av snöskottning och ständiga behov av skötsel kände sig Umur som på semester i sin nya lägenhet. Om det uppstår något problem är det bara att mejla värden så fixas allt dagen efter.

– Det var en enorm befrielse, så skönt att slippa allt jobb med hus och trädgård. Jag är ganska lat och bekväm av mig. Det här är perfekt.

Huset på Lilla Essingen ligger precis vid vattnet, utanför finns en brygga och Umur berättar att det ibland känns som att vara utomlands.

– På somrarna går folk omkring i badrock och bikini här utanför. Jag brukar också ta mig ett kvällsdopp efter jobbet.

Då det gällde inredningen var han bestämd. Det skulle vara få möbler, rena fria ytor och mycket plats. Vardagsrummet är till för att umgås och slappa i. Umur menar att han har utvecklat ett slags tv-fobi. Han vill umgås i  stället för att bara zappa utan mening. Tv:n har han i stället ställt i sovrummet och tittar endast sporadiskt på nyheterna eller något historieprogram.

Hemma hos Umur är det alltid undanplockat.

– Jag vill ha det rent och blir stressad av för många prylar. Jag misstänker att jag har det från mitt jobb inom restaurangbranschen. I restaurangkök måste man ställa tillbaka allt snabbt så att det inte blir rörigt. Men det kan också bero på att jag helt enkelt ogillar att städa, säger han.

Färgerna i lägenheten går i bruna, beiga och gråa nyanser. I vardagsrummet är de vita väggarna smyckade med tavlor av favoritkonstnärerna Roger Risberg och Jan Svenungsson. Rummet är inrett med två enorma loungesoffor i brunt läder och gröna växter. Böcker, prydnadsföremål och cd-skivor lyser med sin frånvaro.

– Jag gillar att läsa, men jag lånar böckerna nere i biblioteket eller så köper jag och ger bort. De samlar bara damm, säger Umur.

I sovrummet framför sängen har han placerat en enorm oljemålning av grön bambu. Den är inköpt på Bali, där han ofta tillbringar somrarna tillsammans med barnen.

Allt i hemmet är genomtänkt och noggrant utvalt, från möblerna till belysningen som är extra viktig för Umur. Lamporna i vardagsrummet har han specialbeställt i en elaffär. Han avskyr starkt ljus och har dimmers överallt. De saker som finns framme är alla funktionella. Prydlighet och rena ytor ger Umur ro i själen.