Yrväder som trivs bäst hemma

Lunchrusningen på ett av Södermalms populäraste sushiställen, Sono, är över. Caroline af Ugglas och maken Heinz Liljedahl har restaurangen för sig själva, bordet är belamrat med tekoppar, väskor och tidningar. De brukar hänga här på måndagarna innan Caroline träffar sin kör, som repar på Frans Schartaus gymnasium i närheten. Caroline bor med sin familj på en gård i Kungsängen. Men detta är dagen hon vikt för att vara i Stockholm för möten, intervjuer, ärenden och så vidare. Det är mycket sånt nu eftersom albumet Så gör jag det igen släpps senare i mars. Innan dess har Caroline af Ugglas nationens ögon på sig i Melodifestivalen, där hon har gått vidare till Andra chansen.

– För mig är en gård på landet en kontrapunkt mot all stress, men resorna till och från stan är hopplösa. Det tar 40 minuter, 30 om det är ”gröna gatan”, men det är det ju aldrig. Egentligen tycker jag bäst om att träffa männi­skor hemma. En del tycker att det är konstigt, men jag har ingen fasad att skydda, säger hon.

Caroline af Ugglas är yrvädret som har gett mångsyssleriet ett ansikte genom att sjunga Janis Joplin på svenska och vinna På spåret tillsammans med litteraturnestorn Göran Hägg, allt med samma frejdighet.

Som småbarnsmamma blir krog- och barbesöken få, medan artistkollegerna hänger på Riche längtar hon efter en middag på Kallhällskrogen House We. Hon säger: ”Jag är så tråkig”, men tjena – hur många har ridit in till torget i Kungsängen och bundit hästen utanför mataffären?

– Fast det kan jag inte göra längre, det ska handlas så mycket mat och blöjor nu för tiden, säger hon och ler.

Uppvuxen i Bromma och Djursholm, flyttade hon till Östermalm som 17-åring. Sex år senare kändes det för tungt att åka in till stan efter sommaren på lantstället i Kungsängen och Caroline af Ugglas bestämde sig för att stanna kvar på landet. Det har hon gjort, med undantag för perioder av hektiskt arbete då hon bott i andrahandslägenheter.

– Ett tag var det mycket jobb och mycket uteliv. Jag och Heinz hade en liten lägenhet i Hjort­hagen – fast vi kallade det Lorthagen eftersom vi hade det så skitigt. Det fanns ingen dusch heller. Jag tror vi åt hemma två gånger på ett halvår, ena gången var det hämtmat, andra gången kokade vi julskinka i Coca-Cola.

Är du matintresserad?

– Jag är intresserad av att äta och har sådan tur att Heinz gillar att laga mat och är kreativ. Står jag i köket blir det ofta en varm hög som började som asiatisk och slutar som italiensk efter att ha tagit vägen över Grekland.

Vi pratar lite om Stockholm och vad staden betyder för henne. Caroline minns med nostalgi tiden då hon bodde vid Hornstull, då Långholmen blev en favoritplats, vilket det fortfarande är, eller när hon bodde på Östermalm och grundlade vanan att promenera på Gärdet med hunden. Det gör henne nostalgisk på samma sätt som torget i Kungsängen, en plats och miljö hon ser med en yngres, ja till och med ett barns, ögon. Glasskiosken kanske inte imponerar på en förstagångsbesökare, men för henne är den laddad med barndomens minnen.

Bilden av en vanemänniska växer fram, någon som tycker om att sitta på Sono på måndagseftermiddagarna. Först värjer sig Caroline af Ugglas mot etiketten – även om maken Heinz nickar – eftersom hon inte gillar tanken på ett inrutat liv.

– Fast det är klart, även om jag inte är en vanemänniska så är hunden det. Det går inte att göra så mycket åt den saken, säger hon.