Gröndal har det mesta som Helle Klein önskar av ett bostadsområde. Hon var först skeptisk till ett köpcentrum i närliggande Liljeholmen, men nu tycker hon att det är praktiskt att slippa ta sig in till stan för att göra ärenden.
Foto: Tomas Oneborg
När hon efter teologistudierna lämnade Lund för att arbeta som ledarskribent vid Örebro-Kuriren, hittade hon ett billigt boende i Kumla. Det väckte en del spekulationer.
– De flesta av mina vänner trodde att jag hade hamnat i fängelse, säger Helle och skrattar.
Efter några år som tidningens rekordunga chefredaktör var det dags för nästa bostadsbyte. Hennes första bostad som Aftonbladets politiska chefredaktör blev Bandhagens äldreboende. Kollegerna hade något att roa sig åt långt efter att hon flyttat till en närliggande gammal HSB-lägenhet med högt i tak.
– Jag har alltid gillat att bo där vanligt folk bor, även som politisk chefredaktör. Alla andra mediemänniskor vill gärna bo på Söder, i Bromma eller Hammarby sjöstad. Jag är nog en Södermänniska i hjärtat, jag är samhällsengagerad och bryr mig om världen. Jag dras till storstans kulturella möten och puls, men jag har även behov av att vara i avskildhet och samla tankarna för att kunna orka möta så många människor.
Fast efter tio år i Bandhagen var det dags att flytta till ett mer centralt läge, liksom att förverkliga drömmen om ett vattennära boende. Och en liten detalj:
– När vi var bortresta skedde ett mord i vår trappuppgång och det fanns blodfläckar i trappan. Det var droppen.
Bostadsrättslägenheten i Ericssons gamla monteringsfabrik tycks leva upp till alla krav. Det är nära till det mesta genom tvärbanan. Mälarutsikten från vardagsrummet, där hon skriver sina dräpande debattinlägg hukad över farfars fars gamla bord, är vidunderlig. Dessutom är trappuppgången fläckfri.
– Jag tyckte genast om atmosfären här. Jag gillar blandningen av villor, bostadsrätter och hyreslägenheter. Det är ett uppbyggt litet samhälle som inte är så sterilt som Hammarby sjöstad. Småbutiker lite varstans ger småstadskänsla samtidigt som naturen och vattnet finns runt knuten.
Fast under Helles fem år här har en del förändrats. Allt fler från mediebranschen har fått vittring på Gröndal. Huspriserna har stigit.
Eftersom hon tilltalas av småstadskänsla och inte är så mycket för shopping såg hon tillkomsten av Liljeholmens centrum som en nagel i ögat, när det slog upp dörrarna för ett par år sedan.
– Tråkigt att de bygger ett centrum utan att tänka på kultur och mötesplatser. Bara business och affärer. Men det är snyggt och praktiskt med alla affärer. Man behöver aldrig åka till stan. Så jag ger mig. Men jag skulle fortfarande vilja ha ett kulturhus. Och det vore en dröm om någon skulle starta en kvartersbiograf.
Som nybliven präst har andligheten en given plats i hennes liv. Och platsen där hon känner sig hemma i detta hänseende är snarare Söder än Gröndal. Inte så egendomligt med tanke på att hon sedan årsskiftet är präst i Sofia församling på halvtid (den andra hälften skriver och debatterar hon, samt driver Seglora smedja tillsammans med Ewa Lindqvist Hotz).
Likväl förmår Mälarens vatten erbjuda lisa för själen. Närhelst behovet uppstår tar hon sig ner till strandpromenaden.
– Där kan jag stå och meditera, eller sitta på en bänk. Att se ut över vattnet är som ett reningsbad, underbart, säger Helle Klein.
