Fredrick Federley trivs i sitt Hammarby sjöstad och är mån om att alla matställen ska finnas kvar. Därför byter han och hans vänner lunchställe då och då.
Foto: PATRIK LUNDIN
Riksdagsledamoten Fredrick Federley säger själv att han pratar med allt som rör sig. Det är förmodligen förklaringen till att han verkar ha bott här i Hammarby sjöstad hur länge som helst, när han i själva verket flyttade hit från Lilla Essingen så sent som i april. Han har inte bara flera nära vänner och en mängd bekanta i området. I sjöstaden finns allt, enligt Fredrick, även ett nattliv. Främst syftar han på restaurang Square, där han och Roger Nordin, programledare på Rix FM, under hösten har startat HBT-häng på onsdagskvällarna – Square open mind.
– Alla tror att jag hänger på Stureplan, men därifrån går jag redan vid elvatiden på kvällen. Efter det är volymen för hög, säger han och syftar på att han ofta kopplas samman med den omskrivna Stureplanscentern.
På sommaren är restaurang Göteborgs uteservering, precis vid Sickla kanal, en annan favorit.
– En gång när vi satt där trodde jag att det kom en gigantisk råtta simmande i vattnet, men det var en bäver. Det var jättehäftigt. De håller tydligen till här i närheten någonstans, berättar han.
Några saker fattas faktiskt i Hammarby sjöstad, medger Fredrick. För det första behövs fler matbutiker.
– Här finns bara ett Konsum, som det vilar en förbannelse över: man kan aldrig handla där för under 300 kronor. Även om du bara köper en Aftonbladet så kostar det lik förbannat 300 spänn.
För det andra finns inget Systembolag, vilket är en stor brist i ett område som sjöstaden där det dricks så mycket vin, enligt Fredrick.
– Det sägs att det ska öppna ett bolag här. Det vore underbart. Då är värdet på min lägenhet säkrat direkt, säger han och tillägger att det finns valstatistik som bevis för att vinkulturen dominerar i området – 52 procent röstade på moderaterna i valet år 2006.
För det tredje, konstaterar Fredrick, när vi passerar ett bygge som tvingar honom att höja rösten för att höras, så skulle det behövas lite mer själ.
– Allt är så fixat och planerat här, ibland undrar man om även ankorna är utplacerade.
Och mycket riktigt, på trädäcket framför en restaurang står en alldeles blickstilla svan som är misstänkt lik en dekoration. Efter ett ögonblick beslutar Fredrick att den lever och att det är bäst att ta en respektfull omväg kring fågeln.
Bakom de nybyggda husen tornar Hammarbybacken upp sig. Där borde man bygga alpvillor som klättrade upp mot toppen, tycker Fredrick. Han anser att en skidbacke mitt i stan är onödigt slöseri med mark, det är ju ändå så sällan det finns någon snö.
– En kompis till mig brukar springa i den där backen. Men det kan ju inte vara en anledning att ha den kvar, att han ska kunna springa där upp och ner, säger Fredrick och drar på sig ett par röda små skinnhandskar som inte skulle klara ens en förmiddag i skidbacken.
Fredrick och hans vänner i Hammarby sjöstad är måna om sin stadsdel, så måna att de ser till att sprida ut sina luncher rättvist mellan ställena. Men söndagsfikar gör han troget på Flower & Coffee Garden Stockholm. Nersjunken i en av kaféets fåtöljer börjar han prata stickning, tydligen det perfekta intresset för en politiker.
– Jag stickar till förbannelse. I kammaren, på tåget, på alla möten. Aldrig har jag lyssnat så bra på mötena som nu, säger han och går igenom listan på allt han ska sticka – presenter till vänner, gudbarn och systrar samt en lång kofta till sig själv.
– Men det får inte vara för avancerat, då klarar man ju inte av att lyssna längre.
