Thomas Hanzon tycks ha gjort sig hemmastadd i sitt nya kvarter. Efter jovialiska menings­ut­byten med fyra–fem personer slår han sig ner på Urban Delis uteservering vid Nytorget. För fyra månader sedan gick flyttlasset från lägenheten på Skeppargatan till det nya hemmet på Nytorgsgatan. Då hade han bott på Östermalm i 24 år.

– Det är nästan halva mitt liv. Och ändå var det stadsdelen där jag först inte ville bo. Jag hade för­domar om att folk på Östermalm hade mycket pengar och en viss livsåskådning. Efter 24 år vet jag att det finns gott om trevliga människor där.

Dock har han under alla år närt en viss längtan till Söder, där han trott sig kunna umgås mer otvunget än på Östermalm.

– När man är vid Stureplan blir man på en gång väldigt offentlig. Folk åker dit för att titta på andra och för att själva bli tittade på. Jag bryr mig inte så mycket om det, men man skärper sig och blir aldrig riktigt avslappnad, säger han.

När barnen gått ut skolan, fanns ingenting som kunde hålla honom kvar där. Så när han och sambon Åsa förlovade sig föll det sig naturligt att flytta till Söder.

– Det är jättestor skillnad, säger han och sveper med handen över kafégäster, flanörer och lekande barn i parken mittemot. Med så många mötesplatser är det väldigt kontinentalt här. Me­dan folk på Östermalm håller sig på sin kant, är folk här mer nyfikna och intresserade av att socia­lisera. Det trivs jag väldigt bra med. Jag är en Södermalmsmänniska.

Ända sedan Thomas som 18-åring lämnade proffsfotbollen som offensiv ytterback i Djurgården har han varit en sökare. Han reste runt i världen, bodde på stränder och hustak, tills han ett par brokiga år senare valde teaterlivet, ett liv av ständigt sökande med kreativitet och oförställd nyfikenhet som motor.

– Jag gillar att umgås med krea­tiva människor, de skapar en speciell känsla. Genom lärande möten med dem blir min värld större. Människorna är allt.

Paradoxalt nog har det längre avståndet till jobbet vid Nybrokajen gjort honom väl, framför allt på väg till jobbet. På 20–25 minuter, mot tidigare fem, hinner han ställa om från privatperson till teaterroll. Förut var han ibland tvungen att ta en extra sväng till Djurgårdsbrunn för att hinna med omställningen.

Men långt ifrån allt skimrar vid Nytorget. Matälskande Thomas Hanzon talar suktande om delikatessdiskarna i Östermalmshallen, Fältöverstens Sabis och Ica Esplanad. Utbudet på Söder är relativt skralt, beklagar han.

Även Djurgården trängtar han efter. Han hade sina stråk för livsviktiga promenader och joggingturer under vilka han funderade på livet och hämtade ny energi.

– Jag saknar att uppleva naturens skiftningar som skapar själslig ro oavsett årstid. En tidig söndagsmorgon på Djurgården är magisk. Man känner sig nästan som den enda på hela jordklotet.

Plötsligt kommer han på ett ställe han hittills bara hört talas om. Han reser sig och vi gör sällskap till Groens malmgård. Bland eldröda vallmo, fruktträd, perennrabatter och grönsaksland tar han ett djupt andetag, blundar och lyssnar. Kärleken är ögonblicklig.