Det blir till att dela på en pizza till lunch för Sanna Ekman och dottern Suzy. Den intas på Tevere som kan beskrivas som en kombinerad pizzeria och kafé vid Nytorget. Sanna pekar ut Suzys gamla dagis på andra sidan Skånegatan. Härifrån ser man också hennes före detta skola, Katarina Södra. Mycket tid före och efter lämning har spenderats här i kvarteret.

– När Suzy gick på dagis här lämnade jag henne och ofta gick jag bara över gatan och satte mig här på Tevere i solen, berättar Sanna.

Hon flyttade till Skånegatan 1988. Då var detta inga direkt häftiga kvarter. Men Hannas krog hade precis öppnat och så låg det ett par ungkarlshotell på gatan. När sedan krogen WC också slog upp sina portar började området bli allt mer livat. Nu ligger det ett tjugotal restauranger, barer och kaféer här. Ingen negativ förändring tycker Sanna eftersom det gjort att stadsdelen har mer liv och puls. Däremot blir hon irriterad när man tar bort något gammalt bra och gör något sämre. Och det sker ganska ofta tycker Sanna. Som när träd fälls utan uttalad anledning eller som när Sanna efter år i New York flyttade hem till hyreslägenheten på Skånegatan och den hade total­renoverats. Kakelugnen var borta och taket sänkt.

– Jag älskade den lägenheten och grät. Men jag blev också sorgsen härom veckan när jag såg att Folkan på Östermalmstorg har rivits. Och varför ska man göra om Slussen? Det bästa vore väl om man restaurerade och behöll det som det är. Jag tror faktiskt inte att man kan göra en bättre lösning för infrastrukturen, säger Sanna.

Faktum är att hon gillar allt som är gammalt. Hon köper allra helst gamla möbler och prylar och hon är övertygad om att det mesta som byggdes och tillverkades förr håller bättre kvalitet än det nya.

Sanna och dottern Suzy har det gemensamt att de gärna kikar uppåt på fasader när de promenerar i stan. Och Sanna tvekar inte att ta sig till Stockholms stadsmuseum för att ta reda på historien om en viss gata.

– När vi bodde på Rutger Fuchsgatan blev jag nyfiken på vem denne Rutger var. Det var lite oklart, men jag tror att han var en friherre som stoppade ryssarna från att invadera Stockholm.

Nyligen flyttade hon från Gamla Enskede till Götgatan. För Sanna känns det som att komma tillbaka, året i närförorten var en parentes. Det känns bra att bo på Söder igen. Hon tycker att det fortfarande är lite rörigt i stadsdelen och det gillar hon.

– Men vi får se hur länge vi står ut med allt folk på Götgatan. Att öppna porten och komma ut i ett ständigt myller kanske är påfrestande.

Men hon tycker ändå att det känns säkrare än förr. Sanna berättar om när hon bodde vid Hornstull, eller Knivsöder som hon kallar det, och hade bilen parkerad på Långholmen. Då hade hon alltid nycklar mellan fingrarna eller en cigg i handen som försvar om någon skulle komma för nära.

Även om hon pratar mest om Söder så känner Sanna sig hemma i hela stan. Som frilansande dansare och skådespelare har hon jobbat lite här och var. Hon håller med om att hon är väldigt mycket stockholmare.

– Ja visst är jag en Stockholmsråtta, säger hon och skrattar.

Därmed inte sagt att hon inte är beredd att vidga sina vyer. Tillsammans med sin exman hade hon ett hus på Österlen i Skåne och där trivdes hon.

– Om jag inte bodde i Stockholm, så skulle jag kunna tänka mig att bo i Skåne, eller i New York. I en storstad eller på landet, det får vara antingen eller.