Sara Varga deltog i årets Melodifestival med den egna låten Spring för livet. Hit till lusthuset i Vitabergsparken söker hon sig med sin gitarr för att komponera musik.
Foto: Ingvar Karmhed
Självlärda Sara Varga komponerar mest sin egen musik hemma i lägenheten intill Orionteatern. Men när värmen stiger beger hon sig hit, till det vita och lite skruttiga lusthuset i Vitabergsparken. Med sig har hon sin akustiska spanska gitarr. Omsluten av träden förlorar hon sig i musikens värld och blir kreativ.
– Här varken stör jag eller blir störd. Jag sjunger för mig själv, spelar in sången på mobilen och lyssnar på resultatet. När jag väl sätter i gång håller jag på länge. Ända tills jag fryser eller tills mörkret faller, säger hon.
Låtarna kommer till henne när hon promenerar. I sällskap med sin bångstyriga nio månader gamla chihuahua Molly. Då går de i Vitabergsparken ner till Hammarby sjö och tar båten till Hammarby sjöstad. Där hälsar de på bästisen Jessica.
Ensampromenaderna kan variera, men avslutas sommar som vinter på samma ställe: Fåfängan. Högst upp på berget sitter hon på en sten, njuter av utsikten och låter sig inspireras.
När melodin är klar är det givet vart hon tar vägen, till platsen dit hon skriver låttexten. Till restaurangen Babajan.
– Energin där är så fin. Jag sitter med datorn och skriver medan Molly får egen mat och känner sig, även hon, riktigt lugn. Att det är liv och rörelse runt omkring stör mig inte när jag skriver, tvärtom. Ju mer brus desto mer flödar det. Det var här som Förlåt mig älskling kom till, avslöjar hon.
Även om Sara Varga är starkare nu, har hon känt av hur skört livet kan vara. Lyckligtvis visste hon var hon bäst kunde begrunda livet.
– I svåra stunder låg jag på gräset i Vitabergsparken. Jag kunde ligga hur länge som helst. Det kändes helande. Nu behöver jag det inte lika mycket.
I stället fyller hon på med glädje i Stora Blecktornsparken. Vilket sker så fort hon omges av parkens får, grisar, kaniner, getter eller marsvin. Hon älskar djur och är vegetarian.
Men det kanske allra viktigaste är inte vart hon tar vägen, utan hur. I sitt kvarter kan hon gå ut som hon är, utan att tänka på kläder och smink.
– Jag är väldigt bohemisk av mig. Söder är för mig en fristad, här kan jag vara mig själv. Det känns att det råder en tyst överenskommelse mellan oss som bor här att vi respekterar varandra. Ingen höjer på ögonbrynen när jag går ut i träningsoverallen.
Häromdagen var hon på Stureplan. Där kändes det avgjort annorlunda.
– Jag gick och gick, men hittade inget ställe med vänlig energi. Till slut satte jag mig på en stentrappa på Birger Jarlsgatan.
Att bandet till Söder är så starkt är inte egendomligt. Bortsett från två år i Årsta och lika många påföljande år i Los Angeles bohemiska kvarter har hon alltid bott på Söder. Ett strövtåg på gatorna väcker många minnen till liv.
– Korsningen Götgatan Folkgatan känns magisk. Trots buller och bilavgaser är det mycket hemma.
Ändå har hon åtminstone den ena foten på landet. Som barn tillbringade hon alla sina lov i Malexander. Busade i stallet, odlade egna grönsaker, klättrade och badade i sjön Sommen.
– På längre sikt vill jag gärna bo i hus på landet. Jag älskar att vara i naturen och tälta. Men jag har ännu inte hittat någon som brinner för friluftsliv lika mycket som jag, säger Sara Varga.
