Skådespelaren Malin Morgan samlar inspiration och övar repliker medan hon är ute och går.
Foto: Lars Pehrson
Begripligt nog kallar skådespelerskan Malin Morgan fiket för sitt andra vardagsrum. På väg mot Konditori Ritornos slitna soffa har hon hunnit med ett halvdussin frejdiga hälsningar och meningsutbyten.
– Jag älskar det här området, människorna får mig att känna mig hemma och trygg. Det sägs att Vasastan är snobbigt och att lägenheterna är dyra, men jag bor i hyresrätt och det Vasastan som jag känner är inte snobbigt, alla är trevliga och säger hej. Om man tar sig tid ser man bohemerna som faktiskt finns här. Det är vi som vägrar att flytta härifrån, säger hon.
Som parkfantast gläds hon åt grönområden som Vasaparken och närliggande Sinnenas trädgård. Fast inte sällan är promenaderna gränsöverskridande. Via Barnhusbron tar hon sig över till Kungsholmen, knatar utmed stranden och återvänder till Vasastan över Sankt Eriksbron, passerar Vasaparken och tar sig ända upp till Observatorielunden. Där pustar hon ut och beundrar utsikten, gärna med en kopp varm choklad på kaféet vintertid.
– Jag kommer från Göteborg, en promenad längs vatten får mig att komma i kontakt med mig själv.
Promenaderna tjänar även ett yrkesmässigt syfte. Bakom sina solglasögon iakttar Malin noga människor och djur som kommer i hennes väg. Allsköns blickar, gångarter eller åtbörder samlas för framtida behov på scen eller i filminspelning.
– Hur folk går säger en hel del om hur de mår. Eller så ser jag ett djur som vänder sig på ett speciellt sätt när det blir skrämt. Det jag ser korsbefruktar mitt arbete.
Promenaderna använder hon också till att repetera sina rader. I den bästa av världar rör sig läpparna alldeles ljudlöst, men i stundens hetta kanhända att rollen tar över. För att undvika reaktioner sitter då solglasögonen definitivt på, säger hon sorglöst.
– Det ser mindre tokigt ut, säger Malin.
I sin senaste film behövde hon inga långa utflykter för att komma in i rollen. Hon gestaltar Sven-Bertil Taubes dotter, en vingklippt kvinna som försöker att få en bättre kontakt med sin far.
– Alla människor har en smärta inom sig. Det var bara att blunda.
Shoppar gör hon gärna second hand. Väskor fyndar hon på Zack på Upplandsgatan, eller så tar hon sig till Stadsmissionens butik på Hantverkargatan, stans bästa second hand-butik enligt Malin. En stor Ica på Odengatan svarar för matbehoven.
Kärleken till Vasastan hade förblivit fulländad om inte staketet kring lekplatsen för småbarn i Vasaparken nyligen tagits bort. För småbarnsföräldrar betyder det slutet för mysiga samtal på bänken, nu måste de följa sina småttingar hack i häl, trafiken är nära.
Största hatobjektet är dock vägbygget intill lägenheten, vilket sätts i gång med buller och bång halv sju på morgonen och ska fortgå i två år till.
– Det är grävskopor överallt, känns som Liftarens guide till galaxen. Jag hatar dem, även min katt hatar dem.
Därför drömmer hon sig bort till Wollmar Yxkullsgatans parkaktiga innergård, där hon en gång bott. Blir det inte något bot och bättring överväger hon att flytta tillbaka dit.
