När Kalle Westerdahl separerade från sin dotter Mollys mamma 2004, bytte de lägenheten på Söder mot varsin i Årsta. De gjorde high five när de hittade en tvårummare respektive en trea. Skådespelaren är nöjd med att han bor mitt i smeten, nära det mesta, inte minst krogen Hjälmaren där vi ses en varm sensommardag.

– När jag kom till Årsta kände jag: Åh, vilket sunkhak. Går jag in på Hjälmaren måste jag be någon skjuta mig för då har det verkligen gått långt. Men nu är jag där ofta och jag gillar det, säger Kalle Westerdahl och berättar om när han trots allt besökte Hjälmaren för första gången.

–Jag beställde en öl i baren och under tiden jag var där hann jag dels uppleva att en kvinna vid bordet bredvid spydde, dels fick jag frågan om jag hade kondomer att sälja, säger Kalle Westerdahl.

Så ser besöken inte alltid ut på kvarterskrogen i hörnet Årsta­vägen-Hjälmarsvägen. Ibland är det bara fotboll och skitsnack över en öl.

Under tiden vi sitter på uteserveringen på Hjälmaren, över en raggmunkslunch, promenerar det förbi många bekanta till Kalle och han trivs med det där, det småskaliga, småstadskänslan.

– Jag är uppvuxen i Täby men jag skulle inte vilja bo där. Folk är så lika varandra. Det var väldigt lätt att sticka ut när jag gick i Tibbleskolan. Det var bara att tupera håret så var man annorlunda. Man skulle vara lite som pappa i allting. Vi var några stycken som inte ville vara en del av det och försökte hitta vår egen stil, säger Kalle och hittar i vårt samtal tillbaka till Årsta:

– Här bor alla slags människor. Det blir mycket mer dynamiskt och roligare så. Det är viktigt att atmosfären ska kännas bra och det gör den här. Jag gillade att bo på Södermalm, men sedan har jag motvilligt börjat tycka om dessa kvarter.

När Kalle inte framför sina egna föreställningar runt om i landet eller på Teater Brunnsgatan fyra, har han Årsta som arbetsplats, inte sällan konditoriet vid den stökiga Årstavägen. Det är här han skriver sina personliga, underfundiga och lite skruvade monologer, som Man i djungeln, Människans bästa vän och den tredje egna föreställningen, som nu är under arbete.

– Att ställa sig ensam på scenen i en timme, det är att känna att man lever. Det är min adrenalinhöjare, mitt sätt att hoppa bungy jump eller fallskärm, säger Kalle.

Han konstaterar att stadsdelen Årsta bara blir alltmer trendigt. De kreativa människorna som bor här lockar ännu fler kreativa hit och han tror att det här bara är början för Årsta, att det kommer att hända mycket de närmaste åren. Men också att det kan vara svårt att behålla balansen mellan det gamla och det nya.

– Fast jag tror inte att det är någon fara. Charmen kommer inte att försvinna från Årsta, säger Kalle.