Efter 17 år bland kullerstensgator och mörka gränder i Gamla stan kan Joakim Nätterqvist alla genvägar. Här har han bott sedan studietiden, långt innan han blev tempelriddaren Arn Magnussson med hela svenska folket.

– Att vara i Gamla stan är som att befinna sig utomlands. Folk från alla världens hörn strosar omkring här och njuter. Det är underbart, konstaterar Joakim Nätterqvist.

Själv har skådespelaren nyss landat efter ett jobb i Skåne. Han har varit konferencier på ett konvent på Ridsportens hus i Helsingborg med den framgångsrika hästhopparen Rolf-Göran Bengtsson. Ett område som ligger Joakim nära. Båda hans föräldrar är framgångsrika inom sporten. Själv tillbringade han hela barndomen på olika stuterier, alltid omgiven av hästar.

– Jag föddes i Uppsala, men det var bara för att mamma fick värkar under en ridtävling där, säger han.

Joakim växte upp som ensambarn ute på landet. Ofta levde han i sin egen fantasivärld med hästarna och lekte cowboy i skogen. Men helst av allt höll han på med bollsporter.

– Jag ville hellre bo i radhus eller lägenhet för det var så komplicerat att ta sig från gården. Det slutade med att jag byggde egna basketkorgar eller hockeymål och spelade så att hästarna blev livrädda.

Under en period bodde familjen i västra flygeln på det ståtliga 1800-tals bygget Nääs slott, mellan Lerum och Floda. På den tiden låg det en ridskola i anslutning till slottet.

– Jag tyckte hela miljön var så spännande. Där fanns stora ladugårdar och man kunde slänga sig med en lian i höet, minns han.

Att han senare i livet hamnade i Gamla stan var ingen slump.

– Delar av min familj har bott här sedan jag var liten. Jag bodde först vid Gullmarsplan, men fick sedan byta min lägenhet med en släkting, förklarar han.

Sina första år i Gamla stan var Joakim knappt hemma. Men i takt med att barnen blev äldre har engagemanget för det lokala växt. Han upptäckte att kvarteren rymde både ett badhus, ett litet fint bibliotek och en fiskhandlare.

– Det är som en liten by här. Vi har en gammal, genuin cykelaffär, skomakeri och små hemliga gränder.

När sönerna ville börja spela fotboll tyckte Joakim att det verkade jobbigt med hämtningar och lämningar. Han gick därför ihop med grannen och startade ett fotbollslag. I dagsläget tränar laget i skolans gympasal.

– Jag har förstått att det fanns ett fotbollslag här på 1960-talet, så det är lite kul att vi nu drar igång det igen!

Joakim känner mycket för närsamhället och skulle tycka det var kul om föreningslivet i Gamla stan utvecklades. Själv är han engagerad i Mäster Olofsgården, en lokal mötesplats som driver fritidsgård och står bakom många lokala arrangemang.

– Vi försöker skapa konstnärlig verksamhet för unga som har ekonomiska svårigheter. De kommer hit från S:ta Clara kyrka i city. På Mäster Olofsgården finns bland annat musikstudios och sykurser. Jag jobbar med att utveckla en teaterverksamhet, det vore roligt att få igång en liten scen med uppträdanden.