Vi slår oss ner på morgonsömniga konditori Complé i Kista galleria. Melody Farshin läppjar på en chai latte och har allvarsamma ögon.

– Jag behöver knappt lämna Kista, här finns allt. Att åka in till stan är som att åka utomlands. Enda skälet att lämna området är mina framträdanden på Södermalm, där de flesta ståupp-klubbarna finns, säger hon.

– Komiker är förmodligen det enda jobbet som jag kommer att älska. Jag har åsikter och kan göra min röst hörd, förhoppningsvis också skapa förändring. Ofta formuleras mina åsikter automatiskt på ett humoristiskt sätt i mitt huvud. Då vore det ett slöseri att inte ta med dem upp på scen, säger hon och berättar hur idéerna flödar under promenaderna i området.

Melody är ingen festpingla, utan vurmar för stilla nöjen. Som att dricka myntate i goda vänners lag på nattöppna Café Shai. Eller observera ”köttmarknaden” från någon servering i gallerian på söndagseftermiddagarna.

– Både tjejer och killar går runt och visar upp sig för varandra i förhoppning om att få träffa sin blivande man eller kvinna. De går fram och tillbaka som på en catwalk och är lustiga att se på. Det är som att titta på en indisk film – gulligt och halvcharmigt.

Fastän gallerian erbjuder en sådan förstklassisk underhållning, vid sidan om floran av butiker och matställen, har saligheten en baksida enligt Melody. Gallerian har blivit en vattendelare mellan det högprioriterade Kista och bortprioriterade Husby och Akalla.

– Här i Kista galleria är den etniska mångfalden enda tecknet på att det är en förort. Men du behöver bara åka en tunnelbanestation till Husby för att se en typisk förort med fasader som inte är de fräschaste. Apoteket är nerlagt och även vårdcentralen hade lagts ner, om det inte hade protesterats. I Kista hade det aldrig hänt, gallerian spelar en enorm roll.

Just därför hamnar Husby och Akalla i skymundan, vilket lämnar fältet fritt för fördomar, hävdar hon och bedyrar att området är tryggt.

– Jag är en tjej, ung och ensam. Om det är någon som borde vara livrädd att gå ensam så är det jag. Men jag är aldrig rädd, oavsett när och var jag befinner mig, i Husby, Akalla eller Kista. Här känner jag mig hemma, lugn och trygg.

– Det är snarast så att sannolikheten för mig att råka illa ut är större i stan. Där känner jag mig mer uttittad som blatte och förortsunge och antalet berusade människor utan full kontroll är definitivt större än här.

Fastän fasaderna inte är välputsade överallt – en omfattande och hyresfördyrande renovering är tydligen på gång – trivs Melody Farshin utmärkt.

– Jag älskar Husby, Akalla och Kista. För mig är det vackra platser. Här håller grannarna ihop snarare än undviker varandra som generellt i Sverige.

Född i Akalla och uppvuxen i Husby flyttade hon ut från hemmet för ett år sedan. Efter en lång och mödosam jakt efter en lägenhet i området fick hon napp i Kista.

– Jag har uppgraderat mig, skämtar hon. Jämfört med Husby har jag kommit en tunnelbanestation närmare stan. I den takten bor jag i city när jag är 105.