Det är inte lätt att definiera var Riksrådsvägen hör hemma. Ibland räknas den till Bagarmossen, på mäklarannonserna står Enskededalen, medan postnumret är Skarpnäck.

– Jag brukar säga att jag bor i ett radhus bland höga tallar i södra Stockholm, säger Sarah Sheppard.

De 114 modernistiska rad­husen från 1950-talet har vackert fått rätta sig efter resliga tallar.

– Det tilltalar mig att männi­skor har anpassat sig efter naturen, medger hon och är märkbart nöjd med att området sedan 1999 är märkt som kulturhistoriskt värdefull miljö i Stockholms översiktsplan.

Utanför huset skvallrar ormbunkar i urtidsrabatten om hennes stora intresse för dinosaurier – ormbunkar fanns på deras tid. Sedan debuten med Augustprisnominerade Massor av dinosaurier 2008 har hon skrivit ytter­ligare tre barnböcker och illust­rerat ännu fler.

– Tydligen finns det inte någon hejd på hur många böcker som man kan skriva om dinosaurier. Ju längre jag håller på desto roligare är det, säger hon och blickar ut över trädgården, som utan staket eller annan synlig gräns – kulturskyddet sätter stopp för staketbygge – övergår i skogs­beklädd allmänning med otaliga lekmöjligheter i naturen.

– Jag gillar att tomten är lite av en skogstomt. Jag gillar otuktad natur och tycker om att titta ut i en svensk djungel och lyssna på trädens sus. Det ger sinnesro och betyder ganska mycket. När jag skriver jobbar jag ju hemifrån i långa perioder. Då sitter jag mycket och stirrar ut på träden och fåglarna.

Avsaknaden av staket innebär att grannbarnen springer fritt över hennes tomt. Det fria lekandet främjas även av gles biltrafik till följd av närhet till en återvändsgata och många bilfria cykelvägar, något som hon gläds åt som småbarnsmamma.

– Vi bor här för att det är väldigt barnvänligt. Barnen kan sätta sig på sina trehjulingar och cykla utan risk för bilar. De har det roligt och fritt. Även jag har det fritt, eftersom jag slipper vakta dem hela tiden.

Med grannar som är över­vägande småbarnsfamiljer ligger det nära till hands att umgås otvunget medan de håller ett öga på barnen. De grillar korv tillsammans eller tar ett glas vin när de yngre har gått och lagt sig.

Att det blev just söder om tullarna när familjen fick tillökning har en förklaring. Sarah Sheppard är uppvuxen norr om stan.

– Det var toppen att växa upp i Sollentuna, men jag kände att jag var klar med norr om stan. Så vi snöade in på gröna linjen och kollade tunnelbanans linje 17 noga.

Närheten till innerstan och arbetsplatsen på Söder är viktig. Att bo på landet långt ifrån stan hade varit otänkbart. På sommarhalvåret cyklar hon till jobbet på en kvart.

– Det är härligt att först färdas genom den lummiga förorten för att sedan, via Skanstullsbron, dundra in på Södermalm. Jag älskar Skanstullsbron. Jag brukar stå upp på cykeln i nerförsbacken, precis som jag gjorde som barn. Då känner jag mig som sju år gammal igen. Det är ett väldigt bra sätt att börja dagen på, säger Sarah Sheppard.