Högst upp i ett höghus mellan Björkhagen och Bagarmossen på Gröna linjen bor Kim med maken Anders och hans tre barn. Kärrtorp är det första stället i Stockholm hon känner sig hemma på, kanske för att det påminner lite grann om barndomens Uddevalla.

– Det känns som om jag har ryggen fri. Skogen ligger så nära och jag kan snabbt komma ut på en promenad med hundarna och känna frisk luft. Och så tar det bara fjorton minuter med tunnelbanan in till stan.

Fem dagar i veckan går hon på Komvux, läser svenska och matte för att få ihop den gymnasieutbildning som inte blev av tidigare i livet. På helgerna far hon omkring och leker lyckofé hos vinnare i tv-programmet Postkodlotteriet. Musiken ligger på hyllan, än så länge i alla fall. Åren med Friends satte djupa spår.

– Framgång är inte gratis. Den gör ont ibland. När vi vann Melodifestivalen med låten Lyssna till ditt hjärta var jag som sjukast. Sedan blev det bara värre. Till sist klappade jag ihop.

Den tiden var hysterisk, en enda lång eriksgata med spelningar och autografsignerande. Det extremt pressade turnéschemat döptes till Blod, svett och tårar. Kim minns det som att hon vinkade och log, vinkade och log, i ett omänskligt tempo. Tills allting tog slut. Mormors död i lungcancer var utlösande. Kim drabbades av panikångestattacker och tvingades söka upp nästan alla psykakuter i hela Sverige under turnéerna.

På ett vanligt jobb kan man sjukskriva sig när man mår dåligt. Det gick inte för Kim, en av de två frontfigurerna i bandet. Behållningen var vänskapen med Nina Inhammar, som är lika viktig för Kim även i dag och lika långt borta från rampljuset som hon.

Kim är uppvuxen i en del av Uddevalla där människor med krossade drömmar bodde och hopplösheten sipprade ur väggarna, skriver hon i sin bok Mamma, mormor och jag. Boken har kommit till utan spökskrivare och är tillägnad Kims mamma - samt alla andra ensamstående mammor. Den är nästan smärtsamt självutlämnande, men det fanns inget alternativ om den skulle bli sann, säger hon. Själva skrivandet var terapeutiskt. Hon tvingades sätta ord på känslor som hon hade förträngt.

– Det finns saker i min barndom som jag gärna skulle ha glömt. Men allt var inte nattsvart. Och om boken bara kan stötta en enda flicka med en pappa som har valt bort henne ur sitt liv är jag nöjd.

Mormor stod i skoaffär och var en riktig glamourkäring. Hon var också räddaren i nöden för barnet Kim när det blev alltför turbulent hemma hos mamma. I tonåren spelade Kim i ett coverband och skulle bli rockstjärna. Så kom ett telefonsamtal från Bert Karlsson som knuffade in henne i en torktumlarliknande artisttillvaro under flera år.

– Jag har sett tillräckligt av det livet. Har blivit erbjuden knark, tro mig, men aldrig provat. Det beror på att jag har levt med konsekvenserna av det.

I dag känner Kim närmast en plikt att föreläsa för ungdomar om baksidan med kändisskapet och den sjuka skönhetsfixeringen som många artister bidrar till. Hon brukar glida in i full artist-makeup och scenkläder. Efter en paus sminkar hon av sig och fortsätter föreläsningen i privata kläder.

– Jag vill visa dem att de förebilder som de jämför sig med inte finns. Till och med supermodeller blir retuscherade och inte ens jag ser ut som Kim i Friends utan hjälp. Alltför många vill bli tv-kändisar och tror att yttre framgång är allt. Men man kan inte bara vara känd för att vara känd. Man måste förtjäna det.

Själv har hon en tioårsplan och siktar på att bli psykolog.

– Då ska jag coacha artister i karriären och när den har försvunnit. Jag vet hur det känns och jag vet att det behövs.