Särskilt bra koll på Aspudden hade hon inte, Idde Schultz, innan hon flyttade från Söder i maj. Men känslan från visningen, när hon tittade in i den 56 kvad­rat stora lägenheten, den finns kvar. Direkt kände hon att här skulle hon vilja bo och samma sak var det med Aspudden.

– Det är väldigt trevligt, ombonat och en välkomnande atmo­sfär. Inte så höga hus. Och så finns det ett härligt fik i huset och bra restaurangutbud. I höstas tänkte jag: ”Hjälp, hur ska jag kunna flytta från Söder”. Man har ju föreställningar om identitet och jag har i princip alltid bott på Söder. Men vad tusan, Söder finns kvar, säger Idde Schultz som nu ser fram emot att upptäcka Midsommarkransen och som redan njuter av att jogga längs med Mälaren, Vinterviken och sjön Trekanten.

Hon gillar att ha mycket att göra, säger att hon blir mer effektiv då, men ibland är det på håret att hon hinner med. Hon spelar med Docenterna, jobbar med Sören Sulo Karlsson och skådespelaren Per Ragnar. I höst kommer hon att arbeta 65 procent på Fryshusets gymnasium som musiklärare på rockinriktningen plus att hon har sång på en intensivstödsskola en timme i veckan.

– Det är väldigt roligt att vara lärare. Särskilt på ”Frysen”. Jag trivs med kollegerna och eleverna och med friheten där. Det är också skönt att ha en grund­inkomst, särskilt som jag numera är ensamstående. Att bara leva på musiken är pressande, det är så ojämna inkomster det handlar om.

Hon beskriver livet i Aspudden som lugnare än på Söder.

– När allt är stressigt i livet är det skönt att komma hit. Man tar sig mer tid här, som att det finns tid att prata med dem som jobbar i affären och med grannarna och ja, folk går lite långsammare, lite sävligare, säger Idde Schultz och ser nöjd ut.

Lika nöjd var inte den äldsta dottern innan flytten var ett faktum. Idde är väl medveten om att barn avskyr förändringar och kommer ihåg hur det var när hon som tioåring flyttade från Brännkyrkagatan till Bastugatan.

– Det var hemskt att lämna mitt barndomshem fast det bara var två kvarter bort. Sedan är Södermalm något helt annat i dag. Några år senare flyttade vi till Åsögatan, till ett nybyggt 1980-talshus. Det var ganska nära Nytorget men det var helt dött. Nästan inga affärer och nästan bara gamla människor, säger Idde Schultz och fort­sätter:

– Sedan exploderade allt i början av 1990-talet med Hannas krog på Skånegatan och helt plötsligt blev det hippt att vara i de där kvarteren. Det går väldigt snabbt när det blir ett generationsskifte och ett områdes status höjs.

Idde Schultz är kluven till förändringen. Det Söder där hon växte upp var blandat, där fanns alla typer av människor.

– Nu, med alla bostadsrätter, är det väldigt mycket samma sorts människor som har råd att bo där. Jag kan sakna den tidens Söder, 1960- och 70-talets Söder. Det fanns många små livsme­delsbutiker och mina föräldrar hade det ganska knapert, så vi handlade ofta på krita. Men jag är inte nostalgisk av mig, jag tänker inte att det var bättre förr. Jag är mer nyfiken på det som kommer nu. Men det var en härlig plats att växa upp på, säger Idde Schultz.