Glöm kungliga slottet, ge tusan i Storkyrkan och de andra svulstiga turistmagneterna. Gamla stans lockelse ligger i det subtila, i det som inte kan uppfattas med blotta ögat, menar Samuel Fröler, som bott i denna historiska stadsdel i 17 år.

– Du kan gå i gränderna och känna historiens vingslag, nudda en sten och veta att medeltidsfolk har kunnat röra vid samma sten. Det är fascinerande, säger han med sin behagliga Shrekröst (han gör den svenska rösten).

Boendet här var ämnat att endast bli en blink i historien, en mellanstation efter radhuset i Nacka som byttes ut mot en mind­re hyresrätt i Gamla stan. Men han har stannat kvar och sett två kullar barn komma till världen och växa, tre barn i vardera kull. Den glesa biltrafiken har varit en trygghet.

Första kullen lekte i gränderna, på lekplatserna, skolgårdar, på Börsbacken. Han köpte barnen vattenpistoler och minns hur de skarpladdade dem i Stortorgets fontän. Åter ler han.

För några år sedan blev han småbarnsförälder på nytt.

– Att få barn igen har varit mycket livgivande. Att kommunicera med dem öppnar sinnena. Jag slaggar inte igen, utan tvingas vara barnslig och leka, vilket är väldigt nyttigt. Livet är en lek, man ska inte ta det för allvarligt.

Förutom Gamla stans barnvänlighet har han ända sedan början tilltalats av människornas vänlighet och känslan av samhörighet i stadsdelen. Bit för bit har han upptäckt butiker som svarar mot hans dagliga behov. I samma takt har behovet att frekventera storstan minskat.

– Sällan behöver jag lämna Gamla stan, det är som en småstad med bykänsla. Trots att det är billigare på storköpen handlar jag mat här. Jag trivs här.

Trivseln naggades dock i kanten då hans popularitet nådde sin kulmen i och med tv-serien Skärgårdsdoktorn på 90-talet. Kvällspressens kändisjakt bröt ny mark och han befann sig snart mitt i strålkastarljuset. Att då avslöja att han bodde i Gamla stan var inte att tänka på.

Nu har den extrema uppmärksamheten lagt sig och Skärgårdsdoktorn är avslutad. Under tiden har han medverkat i en rad filmer, senast som dirigenten Adam i filmen med arbetsnamnet Den älskade (premiär hösten 2010). Närmast repeterar han rollen Mattias i Stockholms stadsteaters Bröderna Lejonhjärta.

Men nya bekymmer har tornat upp sig. Med Gamla stans popularitet har även butikernas hyror stigit. Samuel berättar om en anrik musikbutik som tvingades kasta in handduken häromåret. Även kvarterskrogarna har trängts undan. I den bästa av världar skulle han därför vilja starta en egen kvarterskrog.

– Den ska ligga lite utanför turiststråken och ge boende i Gamla stan väldigt bra priser.