Skådespelaren Josephine Bornebusch är uppvuxen på Södermalm och bor fortfarande kvar. Men tanken på att flytta till en annan stadsdel är inte längre helt främmande.
Foto: ROBERT HENRIKSSON
Josephine Bornebusch stormar in på kaféet fullastad med grejer. Hon lyckades klämma in en shoppingräd på second hand-butiken vägg i vägg och visar glatt upp sitt fynd, ett tidningsställ för futtiga 25 kronor.
– Det finns så mycket roliga, fula grejer, men mitt ibland alla porslinsfigurer kan man verkligen fynda, säger hon och snurrar av sig halsduken.
Josephine slog igenom som överklassflickan Madeleine i Rederiet för tio år sedan och nu ser vi henne som ny ledamot i Parlamentet, där hon brinner för att alla ska förstå värdet av en äkta Gucciväska.
– Det är så konstigt att jag alltid får göra sådana roller, för privat är jag raka motsatsen. Jag är uppvuxen i en hippiefamilj och älskar second hand, säger hon.
Född och uppvuxen på Söder har hon alltid varit övertygad om att hon kommer vara stadsdelen trogen. Här finns så mycket av hennes historia – Vår teater vid Hornstull som gjorde henne säker på att det var skådespelare hon skulle bli och Södermalmsskolan där hon alltid apade sig under klassens roliga timme.
– För mig har det alltid varit Söder. Ett tag, när jag och alla mina syskon flyttat hemifrån, bodde ändå hela familjen runt Mariatorget. Den lilla gräsplätten i mitten var som vår trädgård. Det var som att vi tagit över hela torget, säger hon och berättar att hennes mamma blev helt bestört när det visade sig att Josephine skulle flytta från Mariatorget.
– Och då flyttade jag ändå bara några hundra meter.
Men nu har något hänt med Josephines Söderanda. Kanske är det pojkvännens lägenhet i city som fått henne att vilja vidga vyerna eller så är det helt enkelt dags att utforska nya marker. Även om läget inte är akut, erkänner hon att hon är lite sugen på att flytta. Hon hör till dem som läser bostadsannonser för att det är kul och går på lägenhetsvisningar som söndagsnöje. Men är samtidigt kräsen som få. Småsaker, som att det är en mörk stig från tunnelbanan, eller långt till mataffären kan vara avgörande.
– Och även om jag precis har flyttat så kan jag knappa in på Hemnet och drömma mig bort lite. Gör inte alla det?
Just nu handlar drömmarna också om att hitta den strikta svala inredningsstilen. Hon har försökt skärpa sig, att inte släpa hem alla loppisfynd hon hittar och låta bli att dekorera lägenheten med Jesusljus och blinkade lampor.
– Men jag trivs så, och för mig är det jätteviktigt var och hur jag bor. Jag tror det blir så när man är hemma så lite som jag är.
Hennes andra hem är just nu gymmet på Långholmsgatan, där hon tränar sex dagar i veckan hos sin personliga tränare Mårten. Han peppar henne att orka några armhävningar till.
– Han är grym. När man jobbar så intensivt som jag gör i perioder så behöver man vara stark, både i kroppen och i huvudet. Utan träning skulle min rygg krackelera av stress. Och det har jag inte tid med, säger hon med en ironisk blinkning.
Sex dagar i veckan klockan 07.30 står hon därför redo på löpbandet. Medan kilometrarna snabbt tickar fram lyssnar hon inte på dunkade musik – utan på lugna ljudböcker. Senast hade hon Khaled Hosseinis Flyga drake i lurarna.
– Den var fantastisk. Det är så effektivt med ljudböcker, jag får motion och en berättad historia – samtidigt, säger Josephine och tittar diskret på klockan.
Hon måste rusa vidare och med dagens loppisfynd under armen försvinner hon ut i Södervimlet – stadsdelen som är hennes, åtminstone ett litet tag till.
