Kristina Tjäder lever familjeliv i Stocksund. Där känner hon att döttrarna får en trygg uppväxt och även om det inte kryllar av ­affärer och restauranger så har familjen hittat flera härliga smultronställen. Dessutom bjuder Kristina gärna vänner och släkt på fest eller middag. Stadspuls får hon nog av i stan när hon jobbar.

Farmor Dagmar var sömmerska och den som inspirerade de tre systrarna Kristina, Sofia och Karin att starta sitt alldeles egna klädmärke, som naturligtvis fick namnet Dagmar.

Numera har syskontrion Stockholm som bas, men deras resa startade i Näset söder om Göteborg.

– Klipporna och havet betyder fortfarande mycket för mig, även höststormarna, säger Kristina.

Det var i Näset Kristina lekte med sina dockor medan farmor Dagmar hjälpte till att sy nya kläder till dem.

– Hon sydde även till fruarna på gatan och till oss barn. Hon och farfar hade inte mycket pengar, men farmor hade näsa för kvalitet.

I högstadiet började Kristina sy själv och satt klistrad vid symaskinen nätterna igenom. Men till mönsterkonstruktionerna tog hon fortfarande farmor Dagmar till hjälp. Det dröjde dock innan Kristina förstod att klädsömnad fanns som yrke, att man faktiskt kunde ha det som jobb.

Efter gymnasieåren packade Kristina väskorna och begav sig på egen hand till Alperna för ett liv som ski-bum.

– Jag är självständig och inte speciellt rädd av mig. När jag var liten var jag ganska vild, det sägs att de var tvungna att surra fast mig med tamp när jag skulle äta.

När säsongen var över byttes skidorna mot storstadsliv i Paris och studier i design och mönsterkonstruktion vid Esmod, École superieur de la mode. Åren i Paris blev någonting utöver det vanliga. Glamour och dekadens. Chanel, Givenchy, Lacroix och Dior. Galna tillställningar i slott, villor och gigantiska stadsvåningar.

– Det var fester i 800 kvadratmeter stora lägenheter med barer på 150 kvadrat. Sådant är man aldrig med om här hemma, det var lite galet.

Från början var Kristina inneboende hos en fransyska i 40-årsåldern. Men boendet blev problematiskt. Bland annat fick hon inte vara hemma på fredagar, då skulle nämligen värdinnan träffa sin älskare.

När Kristina bestämde sig för att flytta utbröt total kalabalik och hyresvärdinnan gick till attack.

– Hon kastade sig över mig och bet mig i armen. Det blev en tjock blodkaka och jag flydde springande därifrån. Jag vågade inte gå tillbaka själv så mina vänner fick följa med och hämta mina saker. Sedan lämnade jag nyckeln i ett kuvert. Jag såg henne aldrig mer, men jag fick reda på att hennes pappa var hennes förmyndare. Hon var lite galen.

Resten av studietiden delade Kristina lägenhet med några vänner från skolan. Och livet handlade om plugg och fest.

– Spännande praktik och sommarjobb på Lacroix, loppmarknader med vintagekläder blandat med ultrachic överklass. Det där var härliga år.

Först hade hon tänkt vara kvar i Paris när studierna var avklarade efter 3,5 år. Men Mikael, hennes blivande man som hon hade träffat i Alperna, hade rest hem till Sverige och Kristina följde efter. Efter lägenhetsboende i både Stockholms innerstad och Göteborg har familjen nu landat. I Stocksund bor även syster Karin med familj.

– Vi trivs jättebra och barnen har det tryggt och härligt. Nu är jag inte flyttsugen längre, det händer så mycket kul med Dagmar. Det räcker som äventyr för mig.