Eftermiddag i Mälarhöjden och det kryllar av folk. Ungar som cyklar, äter glass och tonåringar som hänger. Denna närförort till Stockholm är full av familjer och det märks. Det har gått nästan tio år sedan författaren Maria Ernestam flyttade hit med man och barn. Då hade hon bott nästan lika länge i Tyskland. Marias man Mathias är nämligen tysk men med en stor förkärlek till Sverige.

– Hans drömstad har alltid ­varit Stockholm så han var den som drev på när vi skulle flytta. Och han ville absolut bo vid vattnet, berättar Maria.

Att det blev Mälarhöjden är lite av en tillfällighet. De sökte efter potentiella bostäder på nätet och en regnig sommar­semesterdag i Sverige gjorde de en utflykt för att titta på tänkbara förorter. Trots trist väder så kändes detta som en idyll alldeles i närheten av storstaden och att det var hit de skulle flytta var inget svårt beslut att fatta.

Maria är uppvuxen i Uppsala och pluggade på universitetet där men ändå har staden aldrig riktigt känts som hemma sedan hon lämnade den.

– Jag vet inte varför. Kanske för att det kändes så definitivt när jag flyttade därifrån. Sedan dess har jag inte heller varit delaktig i de förändringar som staden genomgått.

Uppsala är motsatsen till Frillesås på den halländska västkusten där hon aldrig har bott permanent men återvänt till varje sommar under alla år utomlands. Det känns fortfarande som hemma.

– Men egentligen har jag alltid känt mig mer hemma i England än i Sverige. Jag passar där med mitt eviga tedrickande och eftersom jag har läst engelska har jag tidvis haft bättre koll på engelsk litteratur än på den svenska.

I Tyskland jobbade Maria som korrespondent för flera svenska tidningar och det fortsatte hon med efter att hon flyttat tillbaka till Sverige. Hennes första bok Caipirinha med döden kom 2005 och numera arbetar hon heltid som författare. Böckerna blir till hemma i källaren i huset i Mälarhöjden. Eftersom Maria jobbar hemma blir närområdet extra viktigt.

Det är skönt att kunna ta en paus och att ha någonstans att ta en fika. Favoriten är kaféet Nästan hemma där de bakar allt själva, och så inredningsbutiken 2Plan som har räddat de flesta presentinköp.

– Nu känns Mälarhöjden väldigt hemma. Och det är en bra bas för oss som reser ganska ofta.

Men närheten till Stockholm är också viktig. På bara runt 20 minuter är man inne i city. Om Maria ska handla kläder tar hon alltid tunnelbanan in och ser samtidigt till att få lite storstadsliv. Hon njuter av stan och går gärna runt och tittar på hus.

– Bara en sådan sak som att ­fasaderna är intakta. I andra delar av Europa, som i Tyskland, är det så många nya byggnader på grund av bombningarna under andra världskriget.

Något som hon uppskattar i söderförorten är blandningen av människor och att det är så prestigelöst. Hon berättar att familjen flyttade in i sitt hus på lördagen och på måndagen började barnen i skolan.

– Jag tycker att vi alla har blivit trevligt bemötta från första ­dagen och det har varit lätt att lära känna nya människor. Det finns en fin gemenskap här.

Efter bara en kort promenad från Mälarhöjdens tunnelbana kommer man ner till Fridhemsbryggan. För Maria som trivs så bra på Västkusten är närheten till vattnet viktigt. Längs bryggorna ligger båtar förtöjda och med de ljusa trävillorna vid strandkanten påminner det faktiskt mer om Västkusten än om Mälaren.

Härifrån kan man göra en utflykt med den gamla ångbåten från 1901, M/S Carl Philip, till Drottningholm eller in till stan. En tur som Maria brukar ta med gäster på.

– Då tar vi en fika ombord eller ett glas vin. Sedan hoppar vi av vid Fridhemsbryggan och går hem till oss och äter middag. Det är verkligen en favorit, säger Maria.