Hon dyker upp i ceriserosa dräkt med kort kjol och bär den mörkblå uniformen med den tillhörande vita skjortan och slipsen på armen.

– Jag tänkte jag skulle vara civil i dag, säger hon bara som förklaring innan hon guidar oss upp till det snart färdigrenoverade polishusets högsta punkt. Via små spiraltrappor ända upp i tornet med utsikt över stan åt alla håll. Hon lider av svindel, bekänner hon men tillägger att hon nog kommer att se avspänd ut på bild ändå, van som hon är att bita ihop.

Det märks att Carin Götblad är stolt över att arbeta i ett byggnadsminnesmärkt hus som nästa år inleder sitt 100-årsfirande. Denna ståtliga ljusgula skapelse täcker ett helt kvarter och är förmodligen Stockholms minst kända monumentalbyggnad, lite i skymundan bakom rådhuset. Huvudentrén flyttades häromåret och framför den nya ingången ligger nu en lång granitmur, av polishumorn döpt till ”al-Qaidamuren”. Här huserar både t-banepolisen, länskriminalen och Europas modernaste ledningscentral.

– Det är Sveriges finaste polishus, understryker länspolismästaren. Jag hoppas kunna öppna det för allmänheten under ett par dagar när renoveringen väl är klar. Men det bästa med huset är att det är en vänlig stämning här, tack vare mina medarbetare.

Det kan dröja ett par år innan allt är klart, och innan dess har Carin Götblads sexåriga förordnande som länspolischef gått ut. Antingen har hon då eventuellt fått förlängt mandat, eller också får de som tror att hon blir vår nästa rikspolischef rätt. Det är dock svårt att tänka sig att hon skulle sluta jobba. Hon har långa arbetsdagar, ofta sex dagar i veckan. Hon äter aldrig lunch, bara om hon måste, och tycker att man jobbar bättre när man är hungrig. Och en gång i månaden brukar hon hoppa in och arbeta som vanlig polis. Till häst, som närpolis eller i en ingripande patrull.

– Jag gör det för att hålla humöret uppe. Jag ser så mycket bra polisarbete som görs i det tysta. Hundratals goda insatser varje dag, 24 timmar om dygnet. Det ger mig förnyad energi när jag sedan sitter där uppslukad av sammanträden och byråkrati.

Hon kämpar hårt just för att inte drunkna i byråkrati, och konstaterar att det ser likadant ut inte bara inom polisen utan i hela välfärdssamhället. Är det någon som har förutsättningar att lyckas med detta är det nog Carin Götblad, utnämnd till årets chef av tidningen Chef i fjol för sitt ledarskap.

Hennes karriär har gått snabbt men sannerligen inte spikrakt. Ingen, allra minst hon själv, kunde ha gissat att hon skulle bli polischef för 30 år sedan då hon var 20 år och ensamstående mamma med två barn i en betongförort. Envishet och uthållighet har varit hennes drivkrafter. Det, och övertygelsen om att man aldrig får se sig som ett offer hur svår situation man än befinner sig i.

–Jag har varit överdrivet självkritisk, som många kvinnor. Men mina föräldrar lärde mig en viktig sak: att jag inte är dum. Kvinnor behöver våga kliva fram och ta plats och inte ta motgångar alltför personligt.

I enlighet med den övertygelsen har hon dragit igång en chefsutbildning för kvinnor fyllda 45 inom Stockholmspolisen, där nära 80 procent av cheferna i  dag är män.

– Jag är emot vår tids ungdomshysteri, säger hon med emfas. Medelålders kvinnor är våra kommande toppkrafter. De behöver inte riskera att bränna ut sig på att klara av allt – jobb, hem och små barn, och de har 20 års yrkesliv kvar.

Själv är hon uppvuxen tillsammans med tre syskon i ett hem med kristna värderingar, på en gård utanför Sigtuna med både hundar, hästar och höns. Hon har också alltid gillat djur, i synnerhet marsvin.

– Jag har tyvärr en tendens att impulsköpa marsvin. När jag var yngre hade jag periodvis hela köket fullt. Men på senare år har jag blivit bättre på att lägga band på mig.