I april i år landade trebarnsfamiljen Bie Söderlund i kvarteren i Katarina på Södermalm efter att ha testat villaliv i förorten och småbarnsliv i Vasastan. Att bo på Söder är som att komma hem för Ann Söderlund, program­ledare, journalist och författare.

– Det känns som att vi passar in här. Jag har flyttat tillbaka till mina rötter. Det känns helt fantastiskt, säger Ann som lyser upp hela kvarteret med sin prickiga, rosa kjol och orangea kappa.

Familjen Söderlund Bie har, som alltfler barnfamiljer, valt att bo i innerstaden. Det är lätt att förstå varför när man under en kort promenad runt Anns hemmakvarter ser två av familjens medlemmar, en av sönerna på dagispromenad och Anns man Nanok med dator i knäet på ett kafé. På nya adressen har familjemedlemmar alltid nära till varandra. Ann och Nanok jobbar hemifrån och barnens dagis och skola ligger praktiskt taget inom synhåll från porten. I närmiljön finns också små personliga butiker, kaféer och inte minst second hand-butiker som Ann gärna besöker.

– Det är farliga kvarter för mig: ”second hand-loppan”, jag är besatt av att nosa upp gamla lampor och filtar, ler Ann.

Ett annat stort plus med tanke på de små i familjen är alla parker i närheten, sex grönområden inom 300 meter.

Ann berättar om taxichauffören som var av åsikten att Södermalm är sista stadsdelen med genuint trevliga människor, och den enda stadsdel där det fortfarande finns olika sorters människor. Det ligger något i det tycker hon.

– Det är en mångfald här, samtidigt som det är en småstad i en storstad. Här är det inte lika många som höjer på ögonbrynen när jag kommer i pyjamas till dagis. Här slänger man den perfekta ytan snabbare.

Efter lite mer än ett halvår på söder har Ann utvecklat en teori om varför söder känns mer ”go”.

– I andra stadsdelar kan jag känna att folk är ganska nöjda med att ha sina bostadsrätter och inreda dem, och då blir det inte mycket som rör på sig.

Tidigare tänkte Ann att det inte spelade någon roll var hon bodde. Så länge hon gillade lägenheten eller huset, kunde hon alltid skapa sin egen värld där. Men efter alla flyttar har hon kommit fram till att man inte bör underskatta känslan av att passa in.

– För mig räcker det inte med ett trivsamt hem. Jag vill vara del av någonting större, ett socialt sammanhang där jag känner att jag passar in. Inte minst klädmässigt. Det gäller barnen också. I villaområdet reagerade folk när mina söner hade rosa strumpor.

I villaområdet märkte Ann också att hon fick ångest varje höst.

– Jag brukar säga: flytta till förorten och dö en smula. Då blir folk arga, men lite så kändes det för oss. I villaområdet levde man under sommarhalvåret. Då grillade folk och umgicks över tomtgränserna, sen blev det alldeles dött på hösten. Jag behöver min sociala släng varje dag, enkla saker som att gå in på ett kafé, eller i en affär och prata lite. På Söder stannar det aldrig av.

Under hösten har Ann synts i Kanal 5 som programledare för Världens härligaste män, där hon guidat tittarna till olika mans­typer. Enligt Ann är den allra härligaste mannen söderpappan.

– Södermännen är lekfulla. Jag gillar deras klädstuk med stora jackor och jeans. De är lite rock’n’roll på ett myspysigt sätt. Många cyklar, det tycker jag är sexigt. Moppe är också gulligt. De är mer avspända, och går inte lika fort med barnvagnen som pappor i andra stadsdelar. De verkar inte ha lika bråttom och det tycker jag är attraktivt.