Bortom Bredäng ligger en osynlig gräns för entreprenören och samhällsdebattören Carlos Rojas. När han åker vidare med röda linjen mot stan och passerar Mälarhöjden, lämnar han förorternas trygghet bakom sig.

–Mälarhöjden är en stor skillnad. Det är ett fint villaområde, men det passar inte mig. Jag gillar att bo koncentrerat med många familjer i samma portuppgång, känna gemenskap. Jag är uppvuxen med det. Det betyder trygghet för mig, säger han och smuttar på sitt kaffe.

–Var man trivs är en klassfråga, vidhåller han. Jag är född arbetarklass och har gjort en klassresa. Jag har fått både nätverk och inflytande. Men jag trivs inte med att bo i medelklassområden, utan föredrar arbetarklassens ödmjukhet. Det finns det gott om i förorterna.

Under uppväxten bodde han i Norsborg och gick i skolan i Alby. I tonåren flyttade familjen till Vårby gård. När han fyllt 16 år flyttade föräldrarna tillbaka till Spanien och lämnade sladdbarnet Carlos ensam i lägenheten. De fem syskonen hade redan lämnat boet.

–Jag tyckte att det var roligt. Det var mycket enklare att hitta på saker och fester. Och jag lärde mig att klara mig själv. Men jag skulle inte lämna mina barn när de blir 16.

Som så många unga i förorten närde han en dröm om att flytta till stan. 20 år gammal förverkligade han drömmen. Tillsammans med en kompis slog han sig ner i Hornstull, och blev snart desillusionerad.

–Det var knäppt. Mitt första intryck var hur nedgånget Hornstull var. Och ändå var det hög status att bo där. Det fanns tjejer som var beredda att följa med mig hem från krogen bara för att jag bodde där.

Längtan tillbaka till uppväxtens förorter gnagde under ytan. Så kort efter att tredjehandskontraktet i Hornstull gick ut, flyttade han till Vårberg. En relation med en söderböna ledde honom dock till Zinkensdamm. Därefter flyttade han och tvillingarna tillbaka till Vårberg och, tidigare i år, till en etagevåning i Alby. 28 år gammal bor han mittemot sin gamla skola. Cirkeln är sluten. Det gläds han åt.

–Människorna här är varma och kärleksfulla på ett sätt som jag inte sett någon annanstans. Att ha många grannar hjälper till på många sätt. Det är enklare att få barnvakt eller någon som håller ett öga på barnen. Jätteviktigt för mig som ensampappa.

–Det är främst för barnens skull som jag bor här. De ska känna den här kärleksfullheten, att det finns andra människor än jag som tar hand om dem – gemenskapen. Som i en by på landet finns här en kultur att barnen leker med varandra utan att det behöver planeras och bokas tider.

I Carlos Rojas ögon är Alby närmast fulländat för barn. Allt finns. Parker, fotbollsplan med konstgräs, Hågelbyparken med klappvänliga djur och rekreation, strandpromenaden vid Flottsbro, Albysjön, slalombacken – för att inte nämna biografen och biblioteket.

–Vi har det mesta, konstaterar han nöjt.

Shopping då?

–Jag hatar shopping som aktivitet. Behöver jag något finns det i Skärholmens centrum. Handla mat? Det är bland det bästa med förorten. Det är billigt. Och frukt köper jag på torget i Alby.