– Grannar är så anonyma för varandra. Det är bra att mötas, att få ett ansikte. Då är det lättare att gå och knacka på och tala om att någon stör, säger Yvonne Kiuttu som ansvarar för ett bostadsområde med 2000 lägenheter i Bredäng utanför Stockholm.

Det började med en soppåse utanför dörren och fortsatte med arga lappar och en flera år lång konflikt. Yvonne Kiuttu berättar om bråket mellan en barnfamilj och en äldre man i ett av hennes hus – en konflikt som löste sig när grannarna fick sitta ner i lugn och ro och berätta vad de retade sig på hos varandra och försöka hitta lösningar tillsammans.

Sedan årsskiftet har Yvonne Kiuttu arbetat med grannkonflikter på det här sättet och hon tycker att det har löst många problem på ett enkelt sätt

– På de här mötena får hyresgästerna inte avbryta varandra. När båda har gett sin bild av saken försöker vi gemensamt komma fram till en lösning. Till exempel kan man hänga en handduk över dörren om man har barn som springer och busar och slänger i dörrarna. Kanske skaffar man lite tjockare mattor och slutar gå inne med skor. Någon som tycker om att spela hög musik kanske får skaffa ett par hörlurar och förstå att alla inte har samma musiksmak, säger hon.

Det vanligaste störningarna som folk klagar på kallar hon för ”klamp och duns”. På sommaren störs många i hennes kvarter av gap och skrik från öppna fönster och grannar som grillar på balkongen, trots att det inte är tillåtet.

– De som har semester sitter ute länge och skrattar och pratar och tänker inte på dem som fortfarande jobbar, säger Yvonne Kiuttu.

Hon tycker att många har för lite förståelse för sina grannar, andra tänker sig helt enkelt inte för.

– Ofta byggs konflikter upp i onödan. Det är bättre att knacka på direkt och snällt tala om ifall en granne stör. Då får man en relation och det är lättare att prata med varandra om det händer igen, säger hon.