Engelsk inredning har i många år haft dåligt rykte i Sverige. Heltäckningsmattor och blommiga gardiner är vad många ser framför sig då ämnet kommer på tal.

Och det är sant att en engelsman hellre skulle välja klatschiga färger och mönster än måla sina väggar med säkra kort som cappuccino och Stockholmsvitt. Olika trender i heminredningsvärlden förgås ofta av en egen tolkning i vilken marknadsfynd, resesouvenirer och en dos av det egna kvarteret spelar en stor roll.

I den nyutkomna boken New London Style (Thames & Hudson) hyllas den brittiska huvudstadens eklektiska inredningsstilar. Chloe Grimshaw och halvdanska Ingrid Rasmussen har besökt hem tillhörande konstnärer, formgivare och modeller. Boken visar en rad inspirerande stilar.

Ett av hemmen tillhör Lisa Whatmough, en av de starkaste lysande stjärnorna på inredningshimlen just nu. Hon är möbeltapetseraren vars öga för tygblandningar är så originell att det på bara några år har skapat henne en kundkrets bestående av lika delar rockstjärnor som samlare.

Lisa Whatmough arbetar ofta med engelska och irländska viktorianska möbler. Deras starka och rena former gör sig utmärkt som underlag för hennes spännande tygblandningar: antika blomstermotiv, ränder och gamla Disneyfigurer.

Att leva i en överbefolkad stad som London innebär ofta att man måste vara kreativ vad gäller bostadslösningar. Redan 1983 flyttade konstnären Norman Ackroyd och hans familj till en lagerbyggnad i Bermondsey i Södra London. Där inredde han en kombinerad studio och familjehem.

– Jag kommer från en familj som alltid har bott ovanpå sin ­affär, förklarar han. Min far var slaktare, så det ligger i blodet att bo på det här viset.

Men det är inte bara gamla lagerbyggnader som har blivit hem till Londonbor under de senaste åren. Kyrkor, samlingslokaler och butiker har också lett till spännande lösningar.

Inredningsstylisten Emily Chalmers flyttade för sju år sedan in ett tidigare taxikontor i Shoreditch tillsammans med sin man. Lokalen hade bara ett litet kök, ett väldigt enkelt badrum och ingen värme. Det var precis vad de hade letat efter: en tom målarduk att göra vad de ville med.

Den stora lokalen delades av med hjälp av starka möbelval. En Chesterfieldsoffa och ett jaktbord från Amsterdam stod sig bra mot det vitputsade teglet och de gardinlösa fönstren. Men allt är inte enkelt och stramt. Chalmers som har en passion för blommiga textilier, har generöst dekorerat med blommiga kuddar runtom i lokalen. Resultatet är en helt unik blandning av gammalt och nytt.

Vad är det då som är så speciellt med Londonbornas hem?

– De är väldigt individuella, säger en av författarna till boken om Londonhemmen, Ingrid Rasmussen. De är kreativa och följer aldrig någon speciell trend. Däremot inspireras de ofta av området som de ligger i.

Om man som svensk vill försöka att efterapa stilen hemma, vad ska man då införskaffa? Räcker det med en Union Jack-flagga?

– Det hjälper. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Leta efter äldre och ovanliga möbler och objekt och följ inte modet. Ha lite kul och låt dig inspireras av din omgivning och dina resor.