Efter snart femton år på Tyska brinken, är Tina Björeman fortfarande lika förälskad och betagen i sin charmiga lägenhet. Den ligger i en av Stockholms bäst bevarade rokokobyggnader.

– En känsla av trivsel och lugn infinner sig varje gång jag kliver över tröskeln. Jag kommer hem till ljus och rymd, till en miljö som jag aldrig tröttnar på, säger Tina.

Lägenheten är cirka 90 kvadrat. I huset, som byggdes 1757 och som inte har varit utsatt för några genomgripande om- eller tillbyggnader sedan dess, finns endast tre lägenheter. Golv, dörrar, bröstpaneler, till och med vissa fönster är helt intakta och inredningen hemma hos Tina och Mikael Theander förmedlar den äldre skönheten i både arkitektur och möbler.

– Vi har ju vitt som bas, och blandar nya och gamla ting. Men vi har inrett i samma anda som under 1700-talets senare hälft. Den tidsperioden tilltalar mig mycket, det fanns en enkelhet och en lätthet i inredningen. Möblerna placerades utefter väggarna, vilket vi också har gjort. Det gör att man lätt kan flytta om i rummet efter behov. Det är också trevligt med tre rum i fil, så att man kan se genom hela lägenheten. Så borde man bygga än i dag, istället för att alltid göra en hall med dörrar in till olika rum.

Tina hade med sig nästan alla möbler från sin förra lägenhet, en 20-talsvåning på Södermalm, och de passade in perfekt.

– Jag tycker om moderna möbler i skandinavisk tradition, som soffan, ritad av Thomas Sandell, med vissa släktdrag av 1700-talets trågsoffa. Och bänken med hål, den känns också rätt i miljön, trots sin moderna framtoning, säger Tina.

Hon och Mikael har med åren lärt sig att introducera nyheter med viss försiktighet och de håller familjeråd när nya teknikprylar ska anskaffas. Men eftersom tekniken blir allt mer sofistikerad passar de moderna apparaterna bra i ett gammalt hus som inte byggdes för tv och dator.

Att bo i en bostad från 1700-talet har egentligen inga nackdelar, tycker familjen. Förutom att förvaringsbehoven är större nuförtiden än för 250 år sedan.

– Det bästa vi har gjort är att bygga en walk in closet vid ena kortväggen i sovrummet. Där ryms allt som behöver förvaras, och det avlånga rummet behöll sin skönhet. Det blev till och med mer intimt och trivsamt, berättar Tina.

Förutom ljuset och känslan av rymd förmedlar också de gamla skurade brädgolven en skön trivsel. Tina och Mikael brukar skura dem med kallt vatten och såpa, då sprider sig en doft av skog i hela lägenheten.

I trapphuset finns originaldetaljer bevarade, som skåp och träpaneler, snedslitna trappsteg och djupa fönsternischer. Något som familjen uppskattar dagligen när de traskar uppför den branta vindlande trappan.

– Vi trivs verkligen i Gamla stan, området är utmärkt när man har små barn. Det är tyst, man slipper bilar när man kliver ut på gatan. Och så bor min tvillingsyster runt hörnet, säger Tina.

En trend i samtiden är att låta hemmet spegla den man är. Tina tycker om att inredning inte längre är så styrd som förr, utan att man kan visa sig själv i sin stil. Samtidigt är funktionen viktig, hemmet måste fungera för dem som bor där.

Hennes tips för att få ett personligt hem är att låta det växa fram över tid.

– Välj saker du tycker om, och som du tycker passar bra ihop. För att det ska vara praktiskt kan man försöka praktisera principen en sak in, en annan ut.

Att finna sin egen grundfärgskala är också viktigt för Tina. Hennes och Mikaels toner är vitt och grått. De har ett sommarhus på Gotland och tar med sig den lugna tonen i textilier och målat trä när de åker tillbaka till Stockholm.

Tina känner starkt för en mer medveten livsstil som visar hänsyn till miljön.

– Green living är att tänka smart, det är nyttigt för oss. Hemma har vi minimerat el- och vattenförbrukning. Och ja, jag skulle gärna vilja ha en kompost även i stan.

I sitt arbete som presskontakt på Ikea möter hon en optimism bland formgivarna, som nu ställs inför utmaningen att kombinera design och miljöhänsyn.

– Det finns en lekfullhet, en optimism kring inredning vilket ger hopp för framtiden.

Tina och Mikael inspireras av naturen, musik och kultur. Båda läser mycket, både skön- och facklitteratur. För Tina är också olika slags möten en nödvändig källa till inspiration.

– Vissa möten kommer till dig, andra får du skapa själv. Vi älskar att laga mat i vårt lilla kök och dukar gärna upp långbord i salen med många gäster.

Lägenheten i Gamla stan är som gjord för julfirande och stämningen är total när snöflingor faller utanför de gamla fönstren.

– Då dukar vi med röda äpplen och tallris och massor av levande ljus. En jul strödde vi enris på golvet och gran brukar vi ha. Och en guldfärgad adventsstjärna. Det är ju redan oförskämt fint, stämningen finns redan. Bara man lyssnar och känner, säger Tina.